Bemärkelsedagen började som vanligt med en morgonpromenad och sedan frukost men istället för att åka till jobbet svängde vi västerut mot Ullared. Besöket på Gekås var lika trevligt som det har varit varje gång; många prylar hamnade i kundvagnen. Kötiden vid kassorna var lika ångestfylld som det har varit varje gång. Hur mycket har jag handlat för? Har jag verkligen råd med dom där dyrare adventsljusstakarna? Varför tog jag inte dom billigare för bara 30 kronor? När damen framför oss pungade upp med nästan 8500:- pustade jag ut lite grann - så där mycket blir det inte för mig i alla fall. Väl hemma samlades fem sjättedelar av familjen för att avnjuta revbensspäll och potatissallad. Självklart blev det även princesstårta.

Det var inte bara klackarna i taket på min födelsedag; jag fick en väldigt tråkig nyhet. Glada, trevliga, lysande, musikaliska, kämpande, duktiga, goa Louise Bjällebo har lämnat jordelivet. Alldeles, alldeles för tidigt. Jag var nog inte ensam om att under gårdagen tänka tanken: Varför? Varför skulle den där jävla sjukdomen släcka ännu ett liv? Den enda förklaringen jag kan komma på är att Gud har tröttnat på Elvis, Whitney Houston och Michael Jackson och behöver lite redig underhållning uppe i himlen. Hon finns inte längre bland oss men minnet av hennes strålande leende kommer alltid värma oss Åseda-bor. Louise, om du läser det här, du var en stjärna och du är en stjärna. Underhåll och roa alla där uppe! <3