Alla inlägg under februari 2018

Av Emelie Ederfors - 27 februari 2018 15:28

När jag på morgonen för ett år sedan vaknade var det med oro och en olustig känsla i kroppen. När jag inte lyckades med den enkla rörelsen som att svinga ut benet över sängkanten för att ta mig upp blev jag påmind av vad det handlade om. Det visade sig vara ett avslitet ledband i knäet. Samtidigt som jag gick (eller mer linkade fram) med svåra smärtor snurrade tankar i huvudet likt en orkan; ”Jag ska ju inte bli skadad, har aldrig varit”, ”hur kunde det hända” men kanske framför allt ”kommer jag att kunna komma tillbaka som hockeyspelare? Kommer jag att kunna fortsätta att utöva sporten jag älskar på den nivån jag vill vara på?”.  Det tog inte lång tid efter att jag fått ”domen” förrän jag knöt näven i byxfickan, kavlade upp ärmarna och bestämde mig att jag inte ska låta en skada tvinga mig att avsluta min spelarkarriär.

Sagt och gjort, timmar av rehab där jag slaviskt följde träningsprogrammet, utmanade knäet så mycket jag kunde utan att gå över gränsen och några veckor senare så var jag friskförklarad av sjukgymnasten.

Trots detta klartecken lika tydligt som en ”OK”-stämpel på ett besiktningsprotokoll fanns det stundtals en oro. Under hela våren och sommaren fanns den där gnagande känslan att det kan hända igen och trots att jag tränade på bra under försäsongsträningen var jag osäker på om jag skulle kunna gå ner i butterfly eller kunna kontrollera att vara i ett ytterläge.

När jag framåt hösten gick på is insåg jag att jag kan gå ner i butterfly och göra allt på isen som jag kunde innan skadan. Den känslan – oooh, I like it! Inte en enda gång under den här säsongen har jag känt något av skadan, ingen rädsla, ingen oro och det är jag väldigt glad för.

När jag nu ett år senare står här vill jag ibland tänka att det känns så avlägset som att det aldrig ens har hänt. Då brukar jag påminna mig om det positiva som skadan förde med sig; jag lärde mig otroligt mycket om mig själv och min kropp. Jag lärde mig mer om när jag kan och ska pressa mig och när det är bäst att lugna ner sig och backa. Jag har utvecklat dom små musklerna runt knäet och fått upp ögonen för nya övningar som kan vara nyttiga även efter rehabperioden. Det har helt enkelt varit ett lärorikt år. Jag är inte bara ett år äldre och visare utan framför allt ett år starkare både fysiskt och mentalt.  Ett år starkare - jäkligt mycket starkare.

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 23 februari 2018 16:29

Det som många fascineras av vad gäller OS är nog alla dessa sensationer som inträffar. Sensationer åt båda hållen. Idrottare eller lag som är världsstjärnor och där experter och vi i tv-sofforna flera år i förväg redan har cashat in OS-guld till dom, men som faller platt när det gäller som mest. Vidare finns det dom här doldisarna som experter menar har fått turistbiljetter till OS men när det gäller som mest blixtrar dom till och tar den där medaljen framför näsan på världsstjärnorna som tillsammans med experter får stå där med skägget i brevlådan.

När det gäller OS blir det så tydligt att vara bäst när det gäller som mest. Fyra långa år av förberedelser och alla tusen träningstimmar ska bära frukt under en sådan kort period som en vecka (eller för vissa bara ett lopp).

En del av er kanske förstår vart jag vill komma med det här inlägget. Jag vill lyfta fram namn som Hanna Öberg, Sebastian Samuelsson och till viss del även Frida Hansdotter. Till att börja med Hanna Öberg som fram till OS inte har vunnit världscupen en enda gång och mestadels har harvat runt plats 20 på världscupstävlingarna. Hennes individuella placeringar under detta OS lyder 7:a, 5:a, 1:a och 5:a. Sebastian Samuelsson hade inför OS inte varit bättre än en 13:e plats i världscupen och när det gäller som mest går han och kniper ett silver. Frida Hansdotter har under den här säsongen inte tagit någon enda förstaplats i världscupen i alpint, men i OS vinner hon den ädlaste medaljer. Det här är idrottare som är bäst när det gäller som mest.

Några som i detta OS inte har varit bäst när det gäller som mest är dom båda hockeylagen Tre Kronor och Damkronorna. Tre Kronor har inte förlorat en match mot Tyskland på ett kvarts sekel men när det gäller som mest i kvartsfinalen i OS blev det platt fall. Damkronorna har under säsongen mött Finland sju gånger, vunnit två och aldrig släppt in mer än fyra mål. I OS-kvartsfinalen när det gäller som mest stod det 4-0 till Finland bara efter första perioden.

I den krisgrupp som antagligen redan har bildats på Svenska ishockeyförbundet ska man nog inte gå på djupet med och diskutera så mycket matchningen av Rasmus Dahlin, mätta herrspelare, orättvisa förutsättningar eller för många utländska spelare i SDHL. Det man istället borde göra i denna krisgrupp är att ringa upp Wolfgang o co och fråga hur skidskyttets ledare och även idrottare gjort för att lyckas med att vara bäst när det gäller som mest.

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 9 februari 2018 16:46

Så var det dags för årets stora och antagligen dyraste händelse; vinter-OS i Sydkorea. Medan vissa anser att OS står för onödigt spektakel tycker andra att det är en ovärderlig sportseans. Även om jag inte tillhör den första kategorin kan jag förstå vilket helsike dom har vid den här tiden på året. Uppsnacket började nästan en hel månad innan själva Spelen invigs. Det görs listor till höger och vänster; Sveriges medaljchanser, OS största stjärnor, vilka länder som vinner medaljligan m.m Det genomförs grävande journalistik i klass med Uppdrag Granskning; Det hände med stjärnorna från Sarajevo-OS, så mycket kostar invigningen och hur många astmamediciner Norge tar med sig. Det ska sättas betyg och röstas; Vem är populäraste olympiern, vilket land som har snyggast kläder och alla dom otal klädesplagg som den svenska truppen får ska bokstavligt synas i sömmarna och får plus eller minus av diverse modeikoner.

Har man fortfarande inte tröttnat på OS efter uppsnacket och lagom till invigningen tillhör man som jag den andra kategorin som ser fram emot detta evenemang. Man bokar in dom sporter och event som man bara inte får missa och anpassar jobb, uppdrag, familj, vänner och fritid efter detta. Man köper OS-bibeln och pluggar på dom sporter som man bara har koll på vart fjärde år; reglerna i curling och skillnaderna mellan Salchow, Toeloop, ögel, flip, lutz och axel. Man lär sig namnen på fler i den svenska truppen än Kalla, Hellner och Hansdotter. Har ni t.ex koll på vem Felix Olofsson är? Nä just det, hem och gör läxan nu med en gång! Man gör iordning en lista med vilka svenskar som kommer ta vilka medaljer och går självsäkert runt med ”svaret” på livets och Sveriges just nu stora fråga hur många svenska medaljer det blir.

Jag tänker inte avslöja hur många medaljer Sverige kommer att ta men jag kan avslöja något annat som jag VET med säkerhet och det är att OS i Sydkorea kommer att innehålla fusk, sensationer, fiaskon och skandaler. Kom nu ihåg vem ni hörde det ifrån!

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kinesiologen med Blogkeen
Följ kinesiologen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se