Alla inlägg under mars 2015

Av Emelie Ederfors - 20 mars 2015 07:03

Det var ett tag sedan jag skrev något inlägg. Det har varit mycket med hockeyn, mycket med jobbet och många tankar och funderingar i det privata livet. Men här kommer en liten uppdatering från mitt upptagna liv. Igår spelade jag min sista match för KHK - för den här säsongen hoppas jag. Vinst med 7-3. Idag bär det var av till det blå-gula varuhuset i Halland (utan att göra någon reklam...). Kan väl kanske inte räkna med någon vinst idag, men förhoppningsvis med en drös av kap. Imorgon börjar äventyret med stort Ä; samling med landslaget för förläger i Trelleborg och sedan VM på hemmaplan. Där hoppas jag på flertalet vinster.

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 12 mars 2015 08:09

Karlskrona HK spelade sig upp i hockeyns finrum och knappt hann dom börja dela ut SHL-löpsedlarna till fansen innan den ena journalisten efter den andra började jämföra denna skrällen med Växjö Lakers framgångssaga några år tidigare. Visst finns det vissa likheter mellan dom båda klubbarna och det är jättegulligt att alla ni pålästa journalister tar upp det. Men här måste jag som är "hockeyfeminist" och damhockeyförespråkare dra ordentligt i nödbromsen.

Det finns nämligen en väldig stor skillnad mellan den lyckliga sagan som stavas Växjö Lakers och den som stavas Karlskrona HK. Ni som känner mig vet nog vart jag vill komma. Skillnaden klubbarna emellan är att Karlskrona har en fungerande och stor tjej- och damhockeyverksamhet. Jag tror och hoppas att om KHK dam hade gått till kval till högsta serien hade dom inte blivit stoppade av föreningen.

Nog om det som hände 2011, eller som inte hände. 2015 spelade sig Karlskrona HK upp i SHL och det är personligen helt sanslöst galet och fortfarande helt ofattbart! Jag får nypa mig i den gåshudsfulla armen när jag tänker på det. Jag skickar ett stort grattis till alla herrlagsspelare, tränarstaben och hela vägen ner till minsta knattespelare som tillsammans med föräldrar hjälper till med både ekonomi och tid.

För egen del känns det rätt så häftigt att min förening har gått upp i högsta serien. Det är vi som är KHK och vi spelar ta mej tusan i en SHL-förening! :-) 

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 9 mars 2015 11:20

Natten till i lördags vid halv ett-hugget när jag inte kunnat sova någonting, varje sväljning var mer än en möda och varje hostning kändes som att lungorna var på väg ur kroppen (just då hade jag varit glad om lungorna hade försvunnit från kroppen) insåg jag att jag inte skulle kunna spela matchen mot Lund. Det var andra gången i år som jag varit tvungen att säga nej till match på grund av sjukdom och med tanke på att jag bara spelat en handfull matcher den här säsongen så blir det ingen bra procent på sjukfrånvaron.

Att säga nej till match på grund av sjukdom är något jag i hela mitt liv dragit mig för att göra. Om jag så nästan har legat på dödsbädden så har jag alltid kravlat mig ur den för att dra på mig munderingen. Ont i magen, ont i halsen, ont i huvudet eller ihållande hosta har inte spelat någon roll. Jag har alltid haft det mottot att aldrig säga nej till match. Man vill ju inte vara den som viker ner sig, den som sviker och förstör för laget. Man kan ju inte vara en svikare eller en vekling.

Men i lördags då jag mestadels låg i soffan, kollade på tv:n, hostade och den mest krävande aktiviteten var en både kort och lugn promenad i skogen så kände jag faktiskt lite stolthet över mig själv. Efter 24 år som aktiv hockeyspelare har jag lärt mig att inte äventyra min hälsa för att spela en match. Hade jag spelat denna till synes obetydliga match i fortsättningsserien hade jag kanske i värsta fall aldrig mer kunnat dra på mig munderingen  och uppleva dom där 60 minutrarna som vi hockeyspelare lever för.

Av Emelie Ederfors - 4 mars 2015 15:08

Äntligen har domen fallit och som jag har våndats inför detta. Jag har förberett mig på allt från en specialdesignad, med andra ord svindyr, skosula eller ett lika dyrt inlägg till en hemsk operation som inte lockar mig jättemycket. Jag har föreställt mig att personen mittemot mig ska lägga pannan i djupa veck  och ropa ut till sin chef "Kenta, jag behöver lite hjälp här". Eller nästan ännu värre ett spontant hångarv och "Kenta, det här fula åbäket måste du se!" Men när jag drog av mig strumporna och han fick se min "skönhet" till stortå var det varken veckad panna eller hångarv. Han nämnde heller inte Hallux Valgus en enda gång utan sa bara: "Emelie, du har en kass stortåled, det är helt glappt i den" punkt slut. Inget kollapsat fotvalv, ingenting om ärflighet, fel skor eller ordet kärring. Så tydligen har min stortåled råkat ut för yttre våld; med andra ord hockeyrelaterat våld; med andra ord puck på foten på något sätt. Och det korkade huvudet har inte ens märkt detta utan glatt stoppat ner fotstackaren i ett par skridskor dag ut och dag in, år efter år. När den inte varit instängd i ett par illaluktande skridskor har huvudet istället beordrat löpning, hopp på höjden och längden samt snabba fötter.

Nu har sjukgymnasten som jag träffade igår gett huvudet helt andra order. Anpassning och avlastning. Vad gäller det första är jag inte helt säker på att jag förstår innebörden men jag kan tänka mig att han vill att jag ska gå av isen och sluta springa när det gör ont, till exempel. Avlastning betyder att jag har fått hudfärgad coachtejp för att staga upp denna kassa led och att jag ska ha en tåspridare mellan tårna när jag sitter på jobbet. Varken tal om operation eller förödmjukande kommentarer. En lättnadens suck och nya steg mot en problemfri stortåled.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kinesiologen med Blogkeen
Följ kinesiologen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se