Alla inlägg under augusti 2012

Av Emelie Ederfors - 25 augusti 2012 16:55

Vad skulle du kunna betala för en biljett till Moncton, Canada? Just i dag skulle jag kunna betala, tja... låt säga ungefär en miljon. Dollar! Moncton kanske inte är jättekänt för att vara en exotisk stad eller ett stort turistmål. Förutom ett franskspråkigt universitet och Magnetic Hill där bilar dras uppför en backe (på grund av vad som måste vara en gigantisk magnet i berget) så är kanske inte Moncton så där jättehett. Anledningen till att jag skulle kunna offra en arm för att få vara där just i dag är för att Bruce Springsteen har en spelning där. Tyvärr så har jag ju inte en miljon så att jag kan chartra ett privatplan dit så jag får helt enkelt tänka tillbaka till den där underbara kvällen (och förresten hela helgen) i slutet av Juli. Så fort jag tänker på den spelningen får jag, precis som jag tror att flera andra av dom drygt 65000 som var där, en sån där härlig rysning genom hela kroppen! Det blir gåshud bara sådär när jag tänker på bandets lilla irländska dans under Shackled and Drawn, Bruce hyllning till Big Man under My city of Ruins och inte minst Tenth Avenue Freeze out, när Bruce rockar loss totalt under min älsklingslåt Ramrod och när hela Ullevi gungar som om en 7,5 jordbävning drabbar staden till Born in the USA tätt följt av ännu en favorit - Born to Run! Det var inte bara Bruce som var gudomlig denna kväll; Nils Lofgrens gitarrsolo under Because the Night, Little Big Mans otaliga saxsolon (och då framför allt det i Jungleland) och Max Weinbergs trumsolo under Born in the USA där jag var helt säker på att karln skulle få en hjärtinfarkt. Med andra ord den kvällen var magisk och jag skulle lugn kunna betala en miljon för att få uppleva den igen!

Eftersom den här bloggen ska handla om träning och hälsa tänkte jag skriva lite om likheten mellan jakthundar och hockeyspelare. Finns det verkligen en likhet mellan dom två? Ja självklart, svarar jag då. Under hela sommaren är jakthundarna fastbundna i koppel och allt dom kan göra är att känna lukterna efter djuren som dom vill jaga efter och tänka sig att "om jag var lös så skulle jag sätta efter det här djuret på si eller så sätt". Vi hockeyspelare får under sommaren göra rörelser som liknar skridskoåkningen och rörelserna på isen så mycket som möjligt men ändå inte spela match. Både jakthundarna och hockeyspelarna håller sig fokuserade även när det inte är säsong för att inte dattna av och tappa stinget. Sedan kommer den euforiska känslan i augusti ungefär när jakthunden får dra på sig pejlen och släppas ut i skogen och sätta av i full galopp efter bytet och hockeyspelaren får dra på sig den svettluktande träningströjan och ta första skäret ut på en nyspolad is. Så Dexter: Jag förstår känslan du har nu när du sätter av under första jaktdagen, jag hade min för drygt två veckor sen. Glömde nästan, lycka till med jakten! Det finns alltid plats i frysen för lite kött!

Av Emelie Ederfors - 12 augusti 2012 18:39

Nu när OS närmar sig sitt slut tänkte jag sammanfatta det lite med mina egna tankar. Min OS-temperatur höjdes faktiskt redan innan invigningen när jag blev så in i bomben förbannad på en av de svenska idrottarna, nämligen Håkan Dahlby. Han sa i Aftonbladet (2012-07-27) att "Det är ingen som kommer till mig och ger mig 1,7 miljoner för att jag skjuter för Sverige." Att bara komma på tanken att vilja ha ersättning för att representera sitt land är ett hån mot alla unga idrottare som tränar hårt utan att få chansen att representera Sverige och mot alla föräldrar och ledare som ställer upp ute i föreningarna utan att få ett enda öre i ersättning. Käre Dahlby menade vidare att svenska hockeyspelare är överbetalda och "Berätta för mig hur många svenska hockeyspelare i Sverige som är bra...". Kan någon upplysa honom att Sverige är det första landet som har vunnit ett OS-guld OCH ett VM-guld i ishockey under samma säsong? Han har kanske heller aldrig hört talas om Niklas Lidström som har blivit vald till världens bäste back - SJU gånger!!! Listan på framgångsrika svenska hockeyspelare kan göras hur j-a lång som helst; Pelle Lindbergh (världens bäste målvakt), Börje Salming (vars meritlista skulle bli en 1000-sidors bok) och Henke Lundqvist (världens bäste målvakt).

Nog med tråkigheter nu och över till det sportsliga under OS. Jag kan aldrig sluta förundras över människorkroppen och vad som är möjligt med den. Jag beundrar hur gymnasterna gör volt efter volt för att avsluta serien med ett spagathopp direkt efter. Jag beundrar hur en människa kan jogga över mållinjen och ändå få en tid på 20 sekunder på 200 meter. Jag beundrar hur en handbollsmålvakt kan sparka foten i ribban i ett rent glädjerus.

Men det som har berört mig mest under detta OS  och den person jag beundrar mest är varken Bolt, Phelps eller David Rudisha utan Rolf-Göran Bengtsson. Han avstog från ett eventuellt OS-guld, bragdguld, Jerringpris och ännu större sponsorintäkter med omtanke om hästens hälsa. Han visar att idrott inte alltid handlar om att vinna OS-guld till vilket pris som helst. Är inte hälsan viktigare än eventuella medaljer? Jag beundrar RGB:S beslut, ett beslut som inte många andra skulle ha stake nog att ta.

Av Emelie Ederfors - 8 augusti 2012 09:51

Igår var det dags för den efterlängtade ispremiären, vilket kan jänmföras med kalvar som släpps ut på grönbete. Varje säsong är det samma sak; jag inser hur mycket jag älskar ljudet av skridskoskär och skott i sargen, hur jag älskar synen av den första pucken som kommer emot mig och hur mycket jag älskar doften av den kalla ishallsluften. Igår insåg jag även hur mycket jag älskar känslan av att vara så stor som möjligt och att jag täcker allting av målet, känslan av att få göra en T-push efter cirka fyra månader av väntan, känslan av att göra en perfekt butterfly slide och känslan av att alla puckar stannar hos mig - att jag är som en magnet gentemot puckarna! Jag älskar känslan av att känna dom muskler som inte har varit igång under sommaren och som bara används när man är på isen och jag älskar till och med känslan av hur tekniken försämras när orken börjar tryta och det bränner i benen!


Den här våren och sommaren har som vanligt inneburit ca 15 veckor med 12 timmars träning varje vecka. Det blir ungefär 180 timmar av massor med löpning, intervaller, snabba fötter, grodhopp, bänkpress och knäböj. För att inte tala om alla mag- och ryggövningar som har hunnits med. Då kan man fråga sig om det verkligen är värt allt detta slit, svettande, träningsvärk och smärta. För mig är svaret ja; all den här tråkiga försäsongsträningen är mödan värt för den futtiga en timme och tio minuter då jag upplevde den ultimata lyckan!

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards