Alla inlägg under februari 2014

Av Emelie Ederfors - 27 februari 2014 14:08

Jag tänkte dela med mig lite av mina erfarenheter från soffan av OS i Sochi så här när allt är över och den värsta OS-abstinensen har lagt sig. Eller om den just nu är som värst?! Ingen sport på radion under dagarna och ingen landslagshockey på TV:n under kvällarna. Som salt i såren är det numera bara en sak på sportsändningarna på TV: fotboll, fotboll, fotboll...

Det som slog mig i OS var hur mentalt utmanande en del sporter är, exempelvis:

Störtlopp - vissa menar att dom inte är riktigt kloka. Åka i en backe i uppåt 100 km/h med en störtkruka och minimalt med skydd på kroppen. Ja du, modiga eller självmordsbenägna är kanske mer diplomatiskt.

Backhoppning - nu snackar vi galenskap, eller? Ja, du dom kan ju i alla fall inte vara ångerfulla och börja tveka i sin idrottsutövning.

Det som slog mig i OS var hur många ergonomiska felaktigheter det finns:

Soparna i curling - ser inte ut som i en ergonomihandbok om städarbete.

Puckelpist - Både mina knän och höfter skriker av smärta bara av att se det. Frågan är väl bara vad som tar mest stryk?

Störtlopp - Återigen klankar jag ner på det alpina svaret av Formel 1 men jag undrar vad dom knäna säger vid en landning efter en flygtur på X antal meter. Att landa i en nerförsbacke har väl aldrig varit knänas favorit.

Det som slog mig var alla dominanter som visade upp sin storhet:

Curling - Canada dominerar. Även om det tar emot lite att erkänna det, eftersom jag trakasserade min assisterande tränare efter Sverige guld mot Canada i Vancouver-OS.

Hockey - Canada dominerar. Utan tvekan.

En del manliga skidskyttar på skjutvallen - ibland hann jag inte inse att dom var framme vid mattan innan dom var färdiga med fem skott och på väg därifrån.

Här kan man ju också nämna enskilda individer: Ole Einar Björndalen, Charlotte Kalla, skidskytten Domracheva och överlag alla svenska längdskidåkare.

Jag kan ju inte skriva en OS-krönika utan att nämna den tragiska historien med Niklas Bäckström. Jag tänker inte säga varken bu eller bä vems felet var, hur det kunde inträffa m.m utan jag ska bara nämna det som gör mig upprörd vad gäller det här. I SVT sa dom att det var den värsta dopingskandalen i svensk idrottshistoria, i andra medier jämförs den här skandalen med finska skidlandslagets kollektiva doping och det verkar finnas en utbredd attityd gentemot astma och allergi som någonting som kan bagatelliseras och förlöjligas.

Jag anser inte att det här är den värsta dopingskandalen i Sverige, jag tycker det är värre att vi har haft idrottare som har tagit medel för att prestera bättre och bli bättre på sin idrott. Jag skulle inte heller jämföra det med finska skidlandslagets snedsteg. Dom tog ett medel för öka syreupptagningen komma först över mållinjen. När Bäckström tog sin allergitablett tror jag inte att han hade den tanken att "med den här tabletten kan jag sätta tre baljor istället för en i finalen"! Sen har vi dom här som anser att vi astmatiker och allergiker gör det här bara för att legalisera fusk. Med risk för att det finns undantag tror jag inte att vi idrottare går till en läkare frivilligt med hopp om att få diagnosen astma/allergi. Vi får en medicin ordinerad av en högt utbildad läkare som anser att vi behöver den. Vi tar den inte för att bara göra dopingklassade medel lagliga. Vi gör det för att det behövs. När vi står framstupa,  kippar panikartat efter luft och väser fram "medicin" då behövs det. Dom som anser att astma/allergi bara är löjligt, nonsens och ett sätt för oss att fuska får gärna komma på studiebesök under ett astma-anfall vid ett intervallpass.

Man kan ju inte avsluta en OS-krönika på ett så där tråkigt sätt. Så jag tar fram lite Göteborgshumor: Det va la os-is att inte Tre Kronor vann guld!

Av Emelie Ederfors - 24 februari 2014 14:25

Charlotte Kallas och längdåkarnas prestationer i OS i all ära men jag skulle vilja lyfta fram och hylla en annan skidåkare. Skicross-åkaren Anna Holmlund. Hennes knäskada och efterföljande rehab får vilken skadehanteringsnörd som helst att gå igång på alla cylindrar. Jag säger bara patellasenan, korsband, inre ledband och två menisker. För bara ett år och en månad sen hade allt som går trasats sönder och knäskålen satt uppe på låret. Läkarna skakade på huvudet och sa minst 1,5 år. Det finns ju stimulerande kontorsjobb... Men Anna Holmlund hade andra planer. Så i fredags stog hon på startlinjen i Skricross-finalen i dom Olympiska Spelen. Hon tar brons i OS endast ett år efter en sådan skada. Alla vi skadade skadenördar vet att det är svårt och tar lång tid att komma tillbaka från en korsbandsskada, från en ledbandsskada, från en meniskskada. Tänk då allt på samma gång; som en idrottares smärtsamma buffé. Om jag fick dela ut bragdguldet skulle hon ligga väldigt bra till!


På tal om bragdguldet tycker jag att även Kanadensisk hockey borde ligga väldigt bra till. Nu kanske dom är diskade för Svenska Dagbladets Bragdguld men något liknande tycker jag dom är förtjänta av. OS-guld två gånger i rad på både dam- och herrsidan! Någon som vill ifrågasätta vilket hockeyns hemland är?

Av Emelie Ederfors - 21 februari 2014 08:44

Som damhockeyspelare stöter man alltid på dessa mindre genomtänkta och mindre vänliga kommentarer om vårt idrottsutövande. "Varför ska dom skicka Damkronorna till OS?!", "Varför ska damhockeyn finnas på OS-programmet när USA och Canada är helt överlägsna?!", "Lägg ner damhockeyn, det är bara skit!", "Damkronorna skulle ju inte ens vinna mot ett dåligt div. 3-lag", "Dom är bara gnälliga och kräver en massa hela tiden!", År ut och år in samma visa men jag tänkte att jag skulle ge min syn på dom här kommentarerna.

Med facit i hand var det väl rätt så bra att skicka Damkronorna till OS i Ryssland och med samma facit i hand är det andra idrottare som var självskrivna till OS men som inte riktigt levt upp till förväntningarna. Det är inte många förutom längdskidåkarna och curlingdamerna som än så länge kan stoltsera med en fjärdeplats. Jag nämner inga namn men det är bara att kolla i resultatlistorna. Jag håller med om att Canada och USA är överlägsna inom damhockeyn men hur såg herrhockeyn ut i början? Någon som hört talas om den oslagbara vinstmaskinen Sovjet? Dom som vill lägga ner damhockeyn helt verkar ha samma skrämmande attityd som finns i vissa öststatsländer. På med en burka och förbjud alla möjliga aktiviteter - bara för att vi är av det kvinnliga könet. Så har vi åter igen den här jämförelsen med herrhockeyn, varför ska vi alltid jämföras med dom för att bli värderade? Varför är det då aldrig någon som jämför Maria PH (sämre placerad i OS än Damkronorna) med Kalle Persson från Åre Alpint? Damlag inom hockeyn möter herr- eller pojklag för att få bästa möjliga motstånd och utvecklas, inte för att "experter" ska jämföra dom. Damkronorna är just nu fjärde bästa laget i världen, punkt slut.

Jag anser inte att vi är gnälliga och kräver en massa. Ta mig till exempel: Jag har lagt ut över 300 000:- för att få en så optimal hockeyutbildning som möjligt, där är inte medräknat alla dieselpengar och alla dom mil som mamma har skjutsat mig. Att försöka räkna ut hur många varv runt jorden det blir är inte ens lönt. Jag tränar minst nio timmar varje vecka, har 13 (!) mil till mina hemmamatcher och har minst lika långt till närmaste bortamatchen. Det här gör jag utan att få en enda krona för det och utan att vara ens i närheten av landslag. Jag kräver inte att KHK ska ge mig samma lön som Nick Angnell och dom andra. Jag kräver bara en sak. Att jag ska få fortsätta med sporten som jag älskar och att alla respekterar damhockeyspelare lika mycket som herrhockeyspelare.


P.S FHF står för Förbannad HockeyFeminist och SDHS då? Stolt DamHockeySpelare - såklart! D.S

Av Emelie Ederfors - 20 februari 2014 08:58

Växjö Lakers har fostrat en bra spelare och med bra spelare menar jag en som håller hög internationell nivå. Där faller alla herrhockeyspelare bort. Lakers har fostrat en bra hockeyspelare och det är en tjej. Jag har haft förmånen att ha spelat tillsammans med Anna Borgqvist och även om hon bara var nybliven tonåring fanns det tydliga tendenser på att det här kan bli något.

Till exempel när vi i början av 2005 var uppe i Örnsköldsvik och fick en ordentlig duvning av några av Sveriges, till och med världens, bästa spelare i MB. Efter matchen behövde jag rensa tankarna och även kroppen lite grann så jag gick ut för en promenad i den kyliga kvällen. I lobbyn kommer Anna haltande efter mig och säger att hon ska med. "Men du har ju ont i foten" säger jag. "Ja, men jag ska också med ut och gå!". Även om det smärtar kroppsligt måste göra något obekvämt för att återhämta sig. Det här kan bli något.

Som ett andra exempel har jag en bild på näthinnan när Anna i ungefär samma ålder och bara en tvärhand hög ställer upp i mittcirkeln för första tek mot en spelare (tja, cirka) dubbelt så stor, nästan dubbelt så gammal och med mångårig internationell erfarenhet. Hon tekar, utan rädsla och respekt, mot Erika Holst. Det här kan bli något. Och det blev det också.

Resan för Anna började i Växjö Lakers, fortsatte hela vägen till Sochi där hon idag spelar en bronsmatch i OS och jag kan lova er att hennes hockeyresa inte slutar där.

Eller förresten vill jag inte rikta ett tack till Lakers för att Anna är där hon är idag. Mitt tack går till tränaren, Pär Engstrand som har följt med henne i ungdomsåren upp till seniornivå i Lakers damlag. Om (eller ska jag säga när) hon kommer hem med en OS-bronsmedalj är det framför allt han och Annas familj som ska ta åt sig av äran att Lakers har fått fram en bra hockeyspelare.

Av Emelie Ederfors - 17 februari 2014 15:56

Har ni också haft den där känslan ibland när ni slår upp ögonen en blåsig måndagsmorgon? Ni vet den här: Åh, vilken härlig helg det har varit! Jag fick en föraning om succén redan på fredagseftermiddagen när det var gofika med en hmekommen svägerska. Efter en skön löptur blev det våfflor till middag och final av På Spåret. På lördagen var det dags för IKEA-besöket. Pappersarbete på köksavdelningen, dom obligatoriska köttbullarna till lunch så var det till slut dags att gå till kassan. När jag packade i mina inhandlade pinaler var jag vips dryga 20 000:- fattigare och då hade jag ändå fått med mig tre små lådor från Fynd-hörnan. Hutlösa priser det blivit på IKEA?! Nä så är det inte riktigt; med på kvittot fanns ett ordernummer på ett styck kök. I det läget kände vi oss så starka att vi rev av Rusta (dörrmatta och tavelhylla), Bauhaus och Citygross (sjöhästar och sköldpaddor i speciella former...) av bara farten. Hemma igen blev det lite träning, OS och revbensspjäll till middag. Framåt nio kom Daniel, Agnes och Dexter för att ansluta sig till vårt Mellomys.

Köket från IKEA har ett leveransdatum på 3:e mars så igår var det bara att kavla upp ärmarna och hugga tag - för det är ju LITE grann som ska göras innan jag kan montera köksskåpen. Slipa, tvätta och måla fönster, lister och dörrar, grundmåla fönsterbänk, spackla och slipa väggar och sist men inte minst: tapetsera! Man kan säga att jag har och göra fram till den tredje; men som den obotliga tidsoptimist som jag är är jag bergsäker på att allt kommer vara klart, med god marginal, till leveransdatumet.

Bortsett från en, från vissa håll, efterlängtad söndagsmiddag med HELA familjen var det en heldag med slit i huset. Då var det skönt att pusta ut och träna magmusklerna till SNN News. Även det en succé!

Av Emelie Ederfors - 14 februari 2014 16:42

Jag har alltid haft en härlig känsla inför alla tidigare upplevelser av det här fenomenet. "Åh äntligen ska jag få åka dit!" God mat och positiva överraskningar. Imorgon är det dags igen; men då med en helt annan inför-känsla. Imorgon ska jag till IKEA. Imorgon ska jag köpa ett kök och även det faktum att IKEA har väldigt billiga kök jämfört med andra köksleverantörer svider det till ordentligt på kontot bara blotta tanken på besöket.

Gud ge mig styrka! Och om han upptagen för närvarande med att ge styrka till Dario Cologna o co. så får väl en löptur efter jobbet inge tillräckligt med mod inför mitt besök imorgon. Kanske kan även en våffla med hjortronsylt lugna nerverna; för på Alla Hjärtans Dag då är det supergoda, hjärtformade våfflor som gäller.

Av Emelie Ederfors - 12 februari 2014 13:28

Efter en intensiv, omtumlande, intressant och lärorik helg i Tranås och Jönköping behövde jag lite avkoppling i söndags kväll när jag kommer hem och vad passar väl bättre än att kolla på Drömkåken med Björn Skifs i spetsen. Det är en film som jag har sett väldigt många gånger och kan alla underhållande hantverkar-citat utantill: "Fy fan vad dyrt!", "Tänk vad lite vatten kan ställa till med", "Det här kan nog dra iväg serru" och den bästa av dom alla: "Kommer du inte ihåg Berglunds? Haha. Vad hände med dom egentligen?" "Livets Ord". Klockrent! När så rörmokaren i måndags kom förbi på jobbet för att hämta hemnyckeln fick jag lite rysningar med tanke på hur fel det kan gå när man precis köpt hus, eller hur Göran? Tänk om min rörmokare kommer tillbaka med nyckeln och säger känslokallt: 50 000:-? När jag kom hme på kvällen kunde jag bara konstatera att jag haft mer tur än Göran, både vad gäller val av hus och val av hantverkare. Nytt tvättställ, nytt badrumsskåp, nyservat vattenfilter och hydrofor i toppskick!

När jag ändå är igång med citat kan jag inte sluta tänka på gårdagens sprintfinal i OS. "Emil Jönsson är sexa, långt efter. Han har absolut inget med medaljerna att göra". Och någon sekund senare men med väldigt mycket mer exalterad stämma - "norrmannen faller, Hellner faller och ryssen faller!" Resten är en klassiker. Som jag väldigt gärna hade sett! Tänk er vad enkelt allt skulle vara om SVT hade rättigheterna till spelen. SVT Play och på bara några klick få in sprinten, reprisen av Damkronornas stabila insats mot Tyskland eller Björgrens/Kallas avslutning på skiatlon. Tur för mig att mamma har Viasat via parabol så jag behöver bara logga in varje gång jag vill se OS på nätet och slipper betala 279:- per månad för ett abonnemang. Så mitt visuella OS är räddat och det är bara att hoppas att någon inser vilket dåligt val det här var vad gäller TV-rättigheterna och gör ett bättre val nästa gång - precis som jag tror Göran tänkte när taket hade rasat och han fick höra talas om Berglunds. Livet ord.

Av Emelie Ederfors - 7 februari 2014 13:48

Det har inte blivit så många inlägg som jag hade önskat den här veckan. Jag hade velat skriva mer om den snöpliga förlusten i fredags, hur det var på målvaktsträningen med Åseda och Rydaholm på lördagen, hur vi nollade LHC 2 i grundseriens sista match och hur roligt och givande det var i Norrahammar två kvällar i rad. Jo, det är sant, det kan vara roligt och givande i en håla som Norrahammar. Totalt 22 målvakter på två dagar som vi skulle studera och lära ut knep för att förbättra spelet.

Men som sagt har jag inte hunnit skriva utförligt om den här innehållsrika veckan. För precis som OS-irdottarna som har förberett sig rigoröst i flera månader kanske till och med år inför dom här spelen så måste även vi "soffidrottare" vara redo för OS. Man måste läsa på om dom sporter som man annars inte lägger så mycket märke till (någon som har koll på reglerna i curling mellan spelen?), läsa på om alla svenska idrottare som kämpar och sliter i Putin-land, markera i kalendern alla viktiga händelser. Sverige och Canada i både dam- och herrhockey och flertalet andra sporter med svenskintresse får gå före allt annat; jobb, träning, mat och sömn.

Om man är tillräckligt påläst om alla sporter, har koll på alla svenska idrottare och har tillräckligt mycket inlevelse framför dumburken kan man till och med klassas som "elitsoffidrottare". Det är det jag har förberett mig för; jag ska vråla fram Kalla till en seger i spåren, göra rörelsen av en klockren och perfekt "Kronwallning" och följa med i slalomböjarna med Kling o co. Jag är redo - bring on the olympics! 

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards