Tänk vilken vikt alla människor lägger på dom här adjektiven som beskriver en person och dom otal olika personligheter som finns här i samhället. Detta framför allt i val av partner, vilka som passar till ett visst jobb och så vidare. Vi får alla etiketter på oss som påverkar hur andra människor behandlar oss. Den personen är pratglad, den är ordningsam och den är listig. För drygt en månad sedan fick jag berättat för mig att jag var blyg och ogillade att prata inför folk. Det var dom etiketterna som jag fick. Jag kan inte helt säga emot; jag är överlag mer en lyssnare än en talare men jag vill även säga: det beror på vad man jämför med. Vad den här personen som sa detta inte visste om mig var att jag som niondeklassare rappade inför en fullsatt kyrka och sjöng tredje versen av Julen är här i en om möjligt ännu mer fullsatt kyrka. För alla er som kan era julsånger vet ni att tredje versen av den sången är när Tommy Körberg och Sissel Kyrkjebo briljerer totalt och sjunger lite högre toner än i resten av sången. Jag vill inte på något sätt likställa min sånginsats från nian med deras, men jag VÅGADE. Är det blyghet? Det beror på.

Förra veckan fick jag förfrågan om att föreläsa hos Rotary i Åseda och utan att tveka svarade jag ja. Jag blev väldigt glad över att få frågan och när jag stod där igår och pratade om mitt år med damkronorna så tyckte jag att det var riktigt kul. Jag njöt av att folk hade tagit sig tid trots strålande sol och skolavslutningar för att lyssna på mig och min historia. Är det blyghet? Det beror på.

Så, inför den här härligt soliga junihelgen vill jag skicka med en uppmaning till er: ta inte så hårt på vad för slags personlighet ni har; det går inte att ändra i en handvändning och inte heller dom här etiketterna som folk (ibland på ett negativt sätt) tilldelar er.

Idag är det bara en vecka kvar tills jag och min mamma ger oss iväg på vår traditionsenliga "jubileumstågluff" som inträffar det år då någon av oss fyller jämnare än vanligt. Det kommer bli dasslocksstora wienerschnitzlar, Törnrosaslott, Tyrolerhattar och gudomliga Alpvyer. Vidare kan jag nästan garantera att det kommer bli väldigt många skratt, ännu fler steg och helt enkelt galna uppTÅG!

Inte nog med att resfebern har börjat infinna sig med allt som ska göras på jobbet och hemma så att jag kan vara frånvarande den tiden som det handlar om. Det ska ju dessutom packas; något som inte är min starkaste sida. "Travel light" samtidigt som man ska få med sig tillräckligt mycket kläder m.m så man klarar sig. Finns det någon packningskonsult som man kan ringa till?

Jag har nog även drabbats av pionfrossa. Igår kväll kände jag en sådan otrolig lycka när mina fem pioner fått stöd, gräset runt omkring blivit slaget och alla har knoppar! Jag får ett leende på läpparna när jag tänker hur någon människa för, jag vet inte hur många decennium sedan planterade dessa fina växter, hur dom i, jag vet inte hur många år har fått kämpa för sin överlevnad mot kirschkål, tistlar och annat välväxande ogräs utan bokstavligt talat något stöd alls och hur glada dom antagligen är nu när någon bryr sig om dom. Jag hoppas bara dom klarar sig utan min omtanke och vänlighet när jag är på resande fot så inte dom också får resfeber. 

Det har väl alltid varit mest synd om chefer eller högt uppsatta politiker inom kommun, landsting eller stat. Det är långa arbetsdagar, en massa resor till höger och vänster, hotellbufféer var och varannan dag vilket gör att man måste försöka hinna träna i sitt ständigt pressade schema så man inte blir tjock och ful till tidningsbilderna. Vad man än gör så klagar folk på en och vad får man egentligen för allt slit?! En jäkla massa pengar...

Läste i lokaltidningen idag om en av cheferna på en kommuns tekniska förvaltning. Han blev anställd 1:a oktober förra året och sparkad endast sex månader senare på grund av brister i ledarskapet. Som ett rejält plåster på såren eller mer ett stort bandage med guldkant och inbyggd sårtvätt och air condition, får denna chef 75000:- i allmänt skadestånd och dessutom åtta månadslöner. I runda slängar en halv miljon kronor för att han har varit en dålig ledare. Men det slutar inte där, om han nu, trots fina referenser från föregående jobbinsats, mot förmodan inte skulle få något jobb innan årsskiftet får han ytterligare sex månadslöner.

Ja ni, det kan inte vara lätt att vara chef...