Alla inlägg under september 2014

Av Emelie Ederfors - 30 september 2014 14:57

Igår satt jag och klurade på att jag skulle skriva om den stora svenska nyheten om Rossana Dinamarcas T-shirtprotest mot Björn Söder som valdes till andre vice talman. För er som har missat det bar hon under omröstningen en svart T-shirt med texten "SD = rasister". Men nä, jag tänker varken älta eller tjafsa om det. Jag har egentligen bara två frågor som man kan fundera lite på. Vad hade hänt om en ledamot hade burit en svart T-shirt med texten "V = kommunister"? Tror verkligen Rossana Dinamarca att hon genom gårdagens protest kommer få väljare att gå från Sverigedemokraterna till något av dom "vanliga" partierna?

Jag tänker istället ta upp en väldigt upprörande och kränkande nyhet som har mött oss. Trillingnöten försvinner från Aladdin-askarna. TRILLINGNÖTEN!!! Alltså, vart är världen på väg?! Men den där hemska Romrussin, som man försöker lura på sin värsta fiende, får minsann vara kvar. Först försvann den godaste av dom alla goda, nämligen Noisette som var i form av en utspritsad plutt. Även den gången fick Romrussin vara kvar. Även om Noisette-incidenten inträffade för åtta år sedan har jag inte riktigt förlåtit Aladdin än. Och nu... Nu är det total bojkott av Aladdin! Det kommer inte in en enda röd-vit ask i mitt hem förrän allt är som det ska. Romrussin ska bort och ersättas av antingen Trillingnöt eller Noisette. Min protestaktion blir att köpa någon annan chokladask för att rädda julen och kanske till och med en T-shirt med "Romrussin = äckligt".

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 26 september 2014 15:32

Alla säger ju att det ska vara så hälsosamt att flytta ut på landet. Man slipper storstadsbruset och stressen och får istället tystnad, lugn och ro. Man blir som ett med naturen! Ibland ställer jag mig väldigt tveksam till det. Att flytta ut på landet innebär flertalet gånger att man får hjärtat i halsgropen, både puls och blodtryck går upp och vissa gånger kan man faktiskt se livet passera revy.

Som till exempel när man en varm och fin sommardag går på landsvägen och helt plötsligt hamnar öga mot öga med en livsfarlig huggorm. AAAHHH!!! Nu kanske öga mot öga var att överdriva lite grann, men det var i alla fall ansikte mot ansikte. Det var ungefär när hjärtat letat sig från halsgropen till sin normala plats som jag insåg att en ytterst liten del av svansen var överkörd (men han var i vilket fall som helt j-ligt död).

Som till exempel i förrgår när jag vid åtta-tiden på kvällen går hem från föräldrarnas hus. Av en händelse vrider jag huvudet så pannlampan lyser på området mellan vägkanten och diket. Två meter framför mig är en livs levande grävling. AAAHHH!!! Han sprang in i skogen och jag tog ett skutt längre ut i vägen. Han blev nog lika förvånad som jag att träffa på någon just där och just då. Och innan pulsen lugnat ner sig hann jag fundera på om det stämmer att dom biter till det krasar... 

Som till exempel i går kväll när jag vid halv nio-tiden skulle åka iväg med bilen. Låser ytterdörren, går ner från verandan och "blippar" till med bilnyckeln för att låsa upp. Det skrämmer någonting bakom bilen som sätter av bortåt. En grävling? Nä, för stort. Ett rådjur? Nä, för tungt. En Älg? Nä, för litet. Ja vad har vi kvar då? När dom springande stegen har tystnat hör jag hur det frustar. Eller "det", jag kanske ska slänga till med det mer moderna hen, för jag vet inte om det var en sugga eller en galt. AAAHHH!!! Just det där frustande lätet påminde väldigt mycket om när en tjur står och väntar på att anfalla. Ni vet, frustar och skrapar med klöven i marken. Så lät det.

Det här är tre exempel då jag efteråt, när puls och blodtryck gått ner på någorlunda normal nivå, som jag har ifrågasatt att det är hälsosamt att bo på landet. Men det kanske är just såna här regelbundna adrenalinkickar, när "fly eller fäkta" sätter igång som gör att vi lantisar i allmänhet mår så bra och kan njuta av tystnaden och naturen. Tystnaden när INTE någonting står i mörkret och frustar! 

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 23 september 2014 14:03

Jag har länge varit väldigt kräsen vad gäller tv-programmen och dess innehåll; jag har väldigt lätt att dissa ett program som jag inte tycker om, jag har nästan ännu lättare att dissa ett program baserat enbart på titeln eller trailern utan att ge det en chans och om ett program hamnat i Emelies tv-frysbox så får det jobba väldigt hårt för att få komma in i värmen. På senare tid har jag blivit ännu mer kräsen och tålamodet är om möjligt ännu mer mikroskopiskt. Kanske har det något med åldern att göra? Jag är rädd för att om utvecklingen ska fortsätta så här så kommer jag snart sitta som min mormor med papiljotter i håret och slaviskt titta på Glamour och fräsa åt i princip alla andra program.

Det senaste programmet som hamnat i frysboxen är Atleterna. Så konstlad och så onaturliga men ändå totalt förutsägbara kommentarer av deltagarna. "Det gäller bara att gå in och köra", "jag ska göra mitt bästa" och klassikern "jag har en känning i knäet". Vad är syftet egentligen? Att deltagarna ska få framhäva sig själva som mest vinnarskalle och snyggast/mest vältränad kropp eller att vi tv-tittare ska få lära oss lite om hur man som nybörjare ska utföra en ny gren och lite mer om dom flertalet relativt okända idrotter som finns?

Nä, mera Arga snickaren, mera Skavlan, mera Ernst, och mera Hawaii Five-O i tv-rutan! Nu går jag bara och väntar på att Halvvägs till himlen och förhoppningsvis SNN News ska dra igång igen. För dom två finns med på Emelies väldigt korta lista över godkända och sofistikerade tv-program.

Av Emelie Ederfors - 19 september 2014 14:07

Nu är det bekräftat det jag länge har misstänkt. Det vilar en förbannelse över gräsmattan tillhörande Baggatorp 1. Det hela började innan grönskan hade kommit igång; när jag stod i sovrummet på övervåningen och utan glasögon såg ca 10 kvadratmeter full med smultron men med bättre syn och lite närmare var det bara att konstatera att det är 10 kvadratmeter med kirschkål.När det sedan var dags för första gräsklippningen fick jag gå före med lien och sedan var det tänkt att pappa skulle köra av min gräsmatta med föräldrarnas åkgräsklippare, som tyvärr inte pallade med min gräsmatta med dess gömda stenar, flertalet gropar och några Hallands-åsar som smugit sig dit. Då tog vi den vanliga självgående gräsklipparen där vi inte ens hann uttala "kirschkål" innan vi körde slut på det självgående. Kvar stod jag med en lie och en eltrimmer; vars utformning är en ergonomisk katastrof. När det dessutom var dags att byta snören gick det inte sätta fast huvudet ordentligt, så kvar stod jag med en lie. Väl hemma från semestern var gräset återigen ca meterhögt; fram med den hederliga lien (mina sneda bukmuskler har aldrig varit så här vältränade!) samt den nyinköpta eltrimmern som var om möjligt ännu sämre än den gamla. Efter ca en kvadrat var det dags att dra ur sladden och förlänga snörena. En kvadrat, sladd, förläng, en kvadrat, sladd, förläng osv. Så när den självgående gräsklipparen var återuppstånden trodde jag att vi var på banan igen. Den var inte självgående så där värst länge och när den började blåryka och sedan dö helt stod jag där med lien igen. Till min räddning kom den röda gräsklipparen och nu i helgen kunde jag köra HELA gräsmattan. Allt var nerklippt och lyckan var total.

Säg den lycka som varar för evigt och ibland varar den inte ens en dag. Det var inte bara jag som blev nöjd med en nedklippt gräsmatta utan även vildsvinen letade sig dit. Fem nätter i rad. Efter googlande, ännu mer grubblande och en fantasi som bara flödade så fick jag flera olika lösningar.

Att gå iväg till Hälsokosten och köpa upp HELA lagret av vindspel; det är garanterat att dom alltid låter eftersom det alltid blåser, men är det effektivt? Ett stängsel likt det till Fort Knox; effektivt absolut men estetiskt? Lägga ut nåt slags vildsvinsgift längs med gränsen; fungerar det verkligen? Landminor; ja, jag ska ju ändå så om till våren, men vart får man tag på såna och blir det inte väldigt kladdigt och blodigt? En enerverande ljusslinga som blinkar; och inte bara vildsvinen utan alla andra runt omkring blir nervskadade. En K-pist; nu snackar vi effektiv, men vad säger lagen om det egentligen?

Efter mycket grubblande, dålig sömn och en gräsmatta som ser värre ut för varje dag som går tror jag att jag har en lösning. Och jag hoppas verkligen att den får vildsvinen att försvinna och JAGAR bort den där förbannelsen som vilar över min gräsmatta.

Av Emelie Ederfors - 15 september 2014 16:34

Är det någon som tänkte på dom slående likheterna mellan gårdagens valvaka och sportens värld? Det fanns vinnare och förlorare och det är en laginsats som gjorde det möjligt. Några av lagets mest framstående personer blev intervjuade och fick så klart frågan: Hur känns det? Men det finns en stor skillnad. När en lagkapten blir intervjuad efter en vinst handlar det väldigt lite om att klanka ner på motståndarna utan mer om det egna lagets insats, känslan som infinner sig vid en vinst och hur laget ska förvalta vinsten.

Jag skulle inte vilja ha en enda person som blev intervjuad under valvakan som lagkapten. När våra kära röd-gröna vänner, som tillika är landets kommande ledare, svarade på frågan "hur känns det" handlade det i princip uteslutande om att vad bra att Reinfeldts tid vid makten är slut, regering Reinfeldts tid är ute och den där inkompetenta Reinfeldt får inte vara statsminister längre. Dessvärre hörde jag ingenting om känslan för egen del att vinna någonting och framför allt; HUR LAGET SKA FÖRVALTA VINSTEN! Kanske lite mer: "Vi ska verkligen ta vara på den här chansen vi idag har fått och göra Sverige till ett bättre land". Kanske lite mer: "Även om vi och regering Reinfeldt har helt olika åsikter, gjorde dom ett bra jobb under den stora och svåra finanskrisen". Jag vet att det är i princip omöjligt och att dom flesta politiker har svårt att förstå ordet, men, kanske lite sportligare. Kanske lite mer Davidsson och Markusson under valvaka-intervjuerna!

Av Emelie Ederfors - 12 september 2014 14:25

Men vilken stor nyhet som gjorde att hela Sverige stannade upp... Eller i all fall södra Sverige... Eller ja, Småland... Eller ja, i alla fall Uppvidinge Kommun. Vindkraftsbolagen drar sig ur satsningen i kommunen och det skapade ett himla stohej; Sveriges Radio-bil med parabol på taket stog på parkeringen vid macken mitt i byn. Kommunalrådet var upprörd i både radio och tidning, vindkraftsälskarna var uppgivna (nu blir ju elen jättedyr...) och vindkraftshatarna kunde för en stund pusta ut.

Jag tror tyvärr att dom styrande i kommunen får skylla sig lite själva att det är så många som har blivit så anti till vindkraftverk. Förra året kunde vi alla se den här kartan när vi slog upp tidningen till morgonkaffet och jag tror att väldigt många invånare i kommunen fick kalla fötter. Jag får det till mellan 300-350 verk och då räknar jag inte med dom ca 40 verk som pryder horisonten som vår kära grannkommun har smällt upp några fåtal fot från vår kommungränsen. Många blev nog lite smått rädda i detta läge att vindkraftsverken skulle ploppa upp som svampar i skogen och vart man än befinner sig i kommunen så kommer man vara omringad av dessa snurror.

Jag ska varken säga bu eller bä till vindkraftsparker men det är precis så det ser ut nu. Antingen så vill man inte se ett enda vindkraftverk (ens på bild) eller så skanderar man "heja Åke och Go Vestas Go". Det jag däremot skulle vilja säga lite bu till är vårt kära kommunalråds kommentar till gårdagens scoop. "Nu får vi väl syssla med turism och plocka lingon". Fanns det inget positivt med Uppvidinge kommun innan vindkraftsplanerna? Stog kommunen på ruinens brant? Vad jag vet har vi två storföretag som det går relativt bra för trots att vi befinner oss på vischan, man kan spela hockey i två olika hallar, man kan hoppa häst eller orientera och vem var det som stoltserade så i tidningarna om att Uppvidinge Kommun blev utsedd till Årets nyföretagarkommun så sent som förra året? Nä, Uppvidinge är en helt okej kommun att bo i, med eller utan vindkraftverk.

Av Emelie Ederfors - 9 september 2014 14:52

I helgen hann jag, förutom lite målning, med lite svamp- och äppelplockning. Skörden som bestod av en handfull kantareller var väl kanske inte någonting att skryta med men med tanke på att några konkurrenter redan har varit och bökat i skogen och att vi bara var ute i ungefär en timme så tycker jag att det är godkänt. Efter skogsturen stannade jag till vid äppelträdet i föräldrarnas trädgård och samtidigt som jag väjade undan för fallande äpplen fick jag med mig några stycken dugliga äpplen.

Sommaren och hösten är ju en sån underbar tid: hallon; både i trädgården och vilda; rabarber, några fåtal liter svarta och röda vinbär, krusbär, smultron längs med skogsvägarna och nu mot slutet kantareller och äpplen. Ah, vi får inte glömma dom fyra eller fem smulgubbar som kryper fram i en av mammas pallkragar! Man kan ju långt ifrån säga att det som jag plockar i naturen gör ett hushåll med bara en person självförsörjande. Så varför gör man det? Varför plocka hallon, där hälften har blivit anfallna av mask? Varför vara ute i skogen i en timme för att komma hem med kantareller som knappt räcker till en omelett?

Beror det på att vi människor mår bra av att vara ute i naturen? Frisk luft, bra för hyn. Eller beror det på den enorma kicken man får när man kommer hem med en burk med väldoftande hallon? Den kicken som gör att man sträcker armarna i luften och skriker "yes!" när man efter att ha gett upp hoppet, till slut hittar två kantareller? Liknande den där kicken man känner när man hittar en snygg tröja för 75 kronor eller känslan när man gör fynd efter fynd på Ullared.

Eller beror det bara på att jag är en snål smålänning, eller lite mer diplomatiskt; en ekonomiskt sinnad person som är försiktig med pengar? Om man hittar några kantareller så slipper man ju köpa en metallburk med tråkiga champinjoner till omeletten och av hallonen kan man ju faktiskt få ihop en eller två burkar med hallonsylt. Både billigare och utan massa konserveringsämnen.

Nä, jag tror att det här går mycket långt tillbaka i tiden. På exempelvis stenålder måste det ha inneburit en riktig härlig känsla av nöjdhet att hitta bär, frukt eller svamp i skogen. Jag tror helt enkelt att det är grottmänniskan inom mig som kommer fram.

Av Emelie Ederfors - 7 september 2014 21:51

Så var det bara en vecka kvar till valet och valaffischer, debatter och sifo-undersökningar haglar över oss. Vissa kanske längtar efter att få lägga kuvertet i urnan för att slippa alla politiska påhopp till eller åt höger och vänster medan vissa känner en total ångest för att gå iväg till vallokalen; för, vem fasen sak man rösta på?!

Vi har dom tre på vänsterkanten som ivrar för en kilometerskatt som kan bli dödsstöten för flera svenska åkerier som redan idag har det svårt med utländsk konkurrens och ogina transportkunder. Uteslutet, oavsett vad deras övriga politiska åsikter är. Så har vi Sverigedemokraterna; som politiker, media och hela svenska folket spottar och pekar finger åt. Ändå håller det på att bli Sveriges tredje största parti. Är det verkligen så att det fortfarande bara är ett missnöjesparti vilket innebär att 10% av befolkningen bara sitter och är missnöjda med "vanliga" partiers politik? Nja, är nog också uteslutet. Och feministiskt initiativ, ska vi verkligen behöva ett parti som bara kämpar för feministiska frågor år 2014? Tyvärr är det nog så. Men eftersom jag inte anser att det skulle behövas och att jag är emot kvotering så är det också uteslutet. Så Vad har vi kvar? Svaret är Family Four på högerkanten. Ja, dom har väl skött det rätt så bra dom senaste åren. Men jag är ändå inte helt säker.

Jag vill ha ett Sverige som värnar om den svenska åkerinäringen och där regering inser "konkurrens på lika villkor". Jag vill ha ett Sverige som värnar om idrottsrörelsen och mer idrott i skolan. Jag vill att vi ska ta hand om dom som finns här och att dom som kommer hit ska integreras i det svenska samhället. Jag vill se mindre av dom svarta rubrikerna i stil med: "patient låg i sin egna avföring i tre dagar", "ambulans skickades inte ut - ung kille dog" och alla dessa andra åldringar samt patienter som vanvårdas. Jag vill inte jobba till 67 års ålder, framför allt inte när man knappt hör någon som fått jobb efter gymnasiet. Jag vill veta att det finns hjälp att få från sjukvården och försäkringskassan om så behövs men inte att folk ska kunna utnyttja systemet. Jag vill ha en regering som inte sätter käppar i hjulen för "lantisarna" och framför allt vill jag ha en regering som använder våra skatteengar på ett kostnadseffektivt sätt och ser landet Sverige som ett företag.

Med det här sagt; någon som kan säga vad jag ska rösta på för parti?

O.S.A senast 14:e september 2014 kl 9:00

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kinesiologen med Blogkeen
Följ kinesiologen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se