Alla inlägg under oktober 2017

Av Emelie Ederfors - 20 oktober 2017 17:07

Det jag skriver nu skriver jag som ideellt arbetande föreningsmänniska men framför allt som damhockeyspelare och har ingenting med förbunds-Emelie att göra (låter kanske lite schizofrent men det gäller att skilja på ens egna roller).

Det var en ordförande i en hockeyförening i Sverige som fick frågan om det var viktigt att dom har ett damlag. Svaret blev:

– "Viktigt och viktigt, det är ju något som ligger i tiden."

Okej ni kan sluta läsa för att plocka upp era hakor från golvet men när ni gjort det får ni gärna fortsätta läsa för det jag har att säga är viktigt.

Att någon ser damhockey som inget mer än en fluga och något som (antagligen enligt honom förhoppningsvis) går över snart likt hypen över Pokemón Go är skrattretande.

Det är beklagligt att en ordförande, år 2017, som har ett damlag i landets näst högsta serie inte inser hur viktigt det är med ett damlag. Inte bara för spelare, ledare och föräldrar utan för en förening. Det är viktigt för en förening att ha ett damlag i denna ständigt svåra jakt efter nya sponsorer. Det är viktigt för en förening att ha ett damlag när det ska förhandlas med kommun om fler isytor och upprustande av befintliga hallar och arenor.

Så tyvärr herr ordförande – fel svar.

Det jag går och längtar efter är att alla ordförande i Sveriges alla hockeyföreningar skulle svara på frågan om det är viktigt att ha ett damlag är följande:

-          Klart som f-n att det är viktigt! Det är viktigt att vi som förening välkomnar alla, oavsett kön. Det är viktigt att vi som förening kan erbjuda ett idrottande hela vägen upp till vuxen ålder för HELA befolkningen inte bara 50% av den. Att vi har en tjejverksamhet är lika självklart som att vi kan säga att vi tror på och arbetar efter allas lika värde.

Tyvärr fick jag inte höra det 2017, långt därifrån. Men jag hoppas att jag snart får höra det. För det är viktigt. Väldigt viktigt.

Av Emelie Ederfors - 9 oktober 2017 17:32

Jag älskar att vandra upp på Åreskutans topp, att äta tunnbrödstut med Ängekorv, att dansa loss till Patriks Combo på Krogstråket och att skandera ”Jamtland, Jamtland” tillsammans med mina landsmän på Yran. Jag älskar Jämtland och är en stolt jämtlänning trots ifrågasättanden eftersom jag aldrig bott i Republiken eller varit skriven där. Men jag är en stolt jämtlänning, punkt. Och när någon verbalt ger sig på Republiken, våra värderingar och traditioner då blir jag förbannad, på riktigt!

När Fredrik Virtanen skriver i en av Sveriges största dagstidningar om separatisten Ewert Ljusberg och i samma krönika som han nämner presidentens namn även nämner Kataloniens olagliga folkomröstning, Hitlers lättstyrda muskelmän i Bayern och fascisten Franco så börjar jag, på riktigt, bli orolig för herr Virtanens mentala hälsa.

Jag har varit på det där torget flera gånger när vår ljuvlige Ljusberg håller tal och jag har aldrig upplevt några liknelser med fascisten Franco. Ni kan lita på mig, jag har både bra minne och har vid alla tillfällen varit nykter som en nunna i ett kloster!

Om den evigt unge Ewert börjar proklamera för en kärnvapenrobot i Kälarne riktat mot Sveriges huvudstad, hackerattacker från Hackås riktade mot svenska myndigheter eller att vi ska bygga en mur och kasta ut allt oönskat folk som dom där Stockholmaran, Klyktattarna och Sörlänningan, då har Virtanen rätt att bli orolig, men till dess; knip käft. För dom tal som presidenten håller handlar om medmänsklighet, välkomnande och öppenhet. Så här lät det till exempel i år:

” Lova att Republiken alltid ska vara en varm plats – även i en kall värld.
Lova att ge skydd åt de förföljda, visa respekt för oliktänkande och skänka kärlek till de medmänniskor som bäst behöver den.
Fortsätt stå upp för humanismen, kärleken och människovärdet.”

Fascisten Franco och Hitler i ett nötskal eller?


Ska jag vara alldeles ärlig så tror jag att det här bara handlar om ren och skär avundsjuka från Virtanens sida. Han vill men kommer aldrig kunna uppleva samma stolthet och gemenskap utan för den skull se ner på andra i Motala eller Stockholm som vi jämtlänningar har. 

För att banka lite vett i skallen på honom tror jag helt enkelt att vi får skicka JRA på den här Fredrik Virtanen. Dom kommer att tvångsmata honom med kolbullar tills han får matkoma a la julbord i Fäviken 1, 2.


1 Sista stycket skrevs med glimten i ögat, precis som presidenttalet brukar vara (men det kanske man inte får göra nu för tiden)

2 Talet från i år finns i sin helhet på http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=6747396 så får ni själva avgöra hur skrämmande och oroande det är)

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards