Alla inlägg under november 2014

Av Emelie Ederfors - 28 november 2014 08:32

På söndag är det Första Advent, julbord på gång, juletiden står för dörren och när snöflingorna faller mot marken borde ju allt vara frid och fröjd. Det borde ju inte finnas någonting att klaga på, kan man tycka. Men det gör ju det. Jag måste få släppa fram den där gnälligaste och tråkiga surkärringen som finns inom mig.

Black Friday... Vad i Jesu namn håller vi svenskar på med? Måste vi härma jänkarna hela tiden och ta efter allting, bra som dåligt och helt utan att tänka efter vad det handlar om?! Nästa steg blir väl att vi hissar "The Stars and Stripes" i stället för den blå-gula och lika bra är väl det eftersom vi svenskar verkar skämmas rätt så ordentligt över vår nuvarande flagga.

Tillbaka till Black Friday som våra svenska butikskedjor har hakat på nowadays, so to speak... I USA är det dagen efter Thanksgiving och det är då julhandeln börjar på andra sidan pölen. Och det borde vi i Sverige också uppmärksamma då. Men det är väl ett litet krux, eller egentligen två små. För det första: I Sverige firar vi inte Thanksgiving! För det andra: I Sverige börjar inte julhandeln den fjärde fredagen i november. Det har ju för fasen varit fullt med julatteraljer i butikerna sen i oktober!

Ska det finnas Black Friday, så bör även Thanksgiving firas, men har egentligen tacket som indianerna får varje år för att dom hjälpte dom första européerna med mat något med Sverige att göra? Det som vi gör i Sverige nu, Black Friday men inte direkt Thanksgiving är ungefär som att våra kära vänner i väst skulle anamma Midsommardagen men inte Midsommarafton. Hur logiskt skulle det vara?

Så surkärringens sista ord i det här gnälliga inlägget är en uppmaning till svensk handel att istället ha "Första Adventsrea" och förstärka första advent, som ju faktiskt är en betydligt äldre svensk tradition  än den här Svarta Fredagen. Eller ni kanske vill ta bort advent med, because in the U.S they don't celebrate that stuff...

Av Emelie Ederfors - 24 november 2014 10:30

Vad tror ni skulle hända om jag glad i hågen satte mig bakom ratten i en lastbil med släp, blev stoppad av polisen och som förklaring rycker på axlarna och säger något i stil med att "pappa sa att jag fick köra en 24-meters. Han har nog lurat mig"? Skulle jag slippa rättslig påföljd?

Vad tror ni skulle hända om någon fastnar i tullen med knark eller vapen och lämnar förklaringen "Pelle sa att det bara var mjöl och leksakspistoler som jag skulle köra"? Skulle den personen slippa undan straff?

Det tål att tänkas på, likväl som det tål att tänkas på om det var rätt eller fel att "lastbilschauffören" från Makedonien blev friad av Sundsvalls tingsrätt. Vad som är fel är att något åkeri/speditör har anlitat denna person och vad som är ännu mer fel är att den svenska polisen och alla personer i trafiken som mött honom bara har hans egna påstående att han kan framföra en lastbil med släp på ett trafiksäkert sätt.

Jag vill inte kasta skit på varken tingsrätten, speditören, åkeriet eller chauffören utan kan bara konstatera att det är tufft för dom svenska åkerierna. Kom ihåg att det kostar i runda slängar 200:- per mil för en lastbil, beroende lite på reparationer och amorteringar. Jag kommer inte gå in på vad vi får från kunder/speditörer per mil men en sådan hög summa har jag nog inte sett. Samtidigt som kunder och speditörer kräver att vi i princip ska köra för noll och ingenting kräver myndigheter att det ska finnas YKB, ADR, trucktillstånd, digitala förarkort, besiktningar, säkerhetsdatablad för kemikalier, utrymningsplan, godkända brandsläckare m.m

Istället för att hoppa högt och jubla nästa gång ni klickar hem en julklapp där det står FRI FRAKT i fet stil kanske ni ska ta en funderare. Vad är priset av "fri frakt"? Kan vi ha fullastade lastbilar ute på vägarna som kör varor gratis och ändå behålla trafiksäkerheten och Nollvisionen? Skulle ni reagera likadant om det kom hem en elektriker som säger jag byter proppskåp helt utan kostnad för dig? Många skulle nog bli lite misstänksamma om hantverkarens kompetens och trovärdighet om denne erbjuder en tjänst gratis, varför blir vi inte det när försäljare bokstavligen säger att kostnad för chaufför med adekvat utbildning och en lastbil som genomgått besiktning och har rätt däck m.m är noll kronor?

Av Emelie Ederfors - 20 november 2014 16:11

Efter ca två och en halv timme i bilen med Springsteen på högsta volym för att komma i rätt stämning kliver man in i varuhuset i den lilla halländska hålan Ullared. Förväntansfull, full av energi och taggad till tusen! Till en början är man så där otroligt trevlig mot sina shoppande jämlikar; man rattar kundvagnen extremt försiktigt för att inte köra på någons hälar, man säger förlåt om man råkar stöta till någon och ja, man till och med ler om man får ögonkontakt med någon. Sedan sker förvandlingen.

Man hittar inte det där favorit-balsamet, ens egna hälar har blivit överkörda otal många gånger, den där snygga jackan som man snöat in på finns så klart inte i rätt storlek och man har tappat bort både sin kompanjon och vagn flera gånger om. Man irriterar sig mer och mer på sina shoppande jämlikar; Vissa tvärnitar utan minsta förvarning för dom bakomvarande, andra blockerar en hel gång bara för att titta på en murgröna - detta trots att det absolut inte var den sista murgrönan som fanns i varuhuset. Vissa ställer kundvagnen på tvären mitt i gången för att diskutera någonting med sin make medan andra måste dokumentera ALLT med sin smart-fån. Det allra värsta är dom som ställer sig två i bredd med varsin kundvagn mitt i en gång för att ha... Ett sammanträde! Men hallå! Med en demonstrativ suck och bestämda steg tar man sig till slut förbi "mötes-deltagarna".

Det där bra humöret man var på när man klev över tröskeln sjunker i takt med att blodsockernivån sjunker till väldigt kritiska nivåer och inte ens en god lunch hjälper (förutom med blodsockret). Även efter schnitzeln växer djävulshornen ännu längre. Blänga på folk, armbåga sig fram till en tomte, köra på hälar och släpp för Guds skull inte fram någon mötande trafik.

Det är väl kanske tur att det är så långt som två och en halv timmes bilresa till Ullared så man kan tala ut ordentligt och återgå till den shopping-ängel man var på morgonen.  

Av Emelie Ederfors - 18 november 2014 15:19

Vem längtar inte efter julen?! Advent med julskyltning, doften av varm glögg och pepparkakor, ljus i varje hus som lyser upp denna mörka årstid, julbord med nära och kära, rimstuga med många skratt, klappar, mat och godis. Det är väl klart att man längtar, men vad jag längtar efter först och främst är lite kallare väder, lite rimforst och lite mer Brrr-känsla när man sticker ut snoken på morgonen. Jag vill ta fram dom tjocka och fluffiga jackorna, dom stora kängorna och alla dom snygga (och kanske mindre snygga) mössorna. Tyvärr är ju vädret inget vi kan styra över även om jag gjorde ett gott försök när jag förra veckan bad till vädergudarna om att jag ville ha det lite kallare. MEN, dom högre makterna missförstod mig något så kopiöst; istället för frost och kanske till och med lite snö på marken fick jag totalhaveri på husets ALLA element och 12 grader inomhus.

Så dagens läxa är att inte bry sig om och klaga så mycket på att det är för grått och för varmt; det blir ju jul i vilket fall som helst om bara fem veckor.

På tal om längtan och jul; imorgon bär det av till Ullared! Förutom det gamla vanliga (bakplåtspapper, hudlotion och plastpåsar) blir det julklappar, tomtar i kubik och en hel drös av andra julattiraljer! Längtan!

Av Emelie Ederfors - 14 november 2014 15:06

Trots att jag har spelat hockey i ca 25 år och genom åren haft ett otal antal lagkompisar så har jag aldrig mist en lagkompis. Jag har aldrig behövt gå på en begravning för en person som jag har slitit tillsammans på träningar med, för en som jag har litat till fullo på att just den personen ger sitt allt för laget, för en som jag har vunnit med och förlorat med. Det vore en mardröm att förlora en lagkamrat, det vore en mardröm att gå på ett ungt barns begravning. Just i detta nu är det många i Åseda som genomlider en väldigt jobbig stund. Föräldrar har mist en son, ledare har mist en spelare och spelare har mist en kär lagkamrat.

Alfred fick aldrig uppleva den utmanande och utvecklande resa som hela ungdomshockeyn innebär; cuper i när och fjärran, zonmatcher med distriktet och dom stora storleksskillnaderna som inträffar under puberteten med målbrottssnacket om brudar i omklädningsrummet. Kanske hade det inte stannat vid zonmatcher utan han hade kanske fått spela TV-pucken, kanske hade han haft en lång och trogen karriär i Åsedas A-lag, kanske hade han gått ännu längre och kunnat leva på hockeyn? Det får vi tyvärr aldrig veta. Det vi vet är att han under sin hockeykarriär skulle ha påverkat fler lagkompisar och ledare genom sitt sätt att vara på och utanför planen. Nu stannade det vid dom lyckligt lottade i Åsedas C-pojkar.

Jag önskar jag kunde samla all min styrka och skicka till dom anhöriga men tyvärr går det inte. Allt vi runt omkring kan göra är att skaka på huvudet och suckande säga: det är inte rätt. Som hockeyspelare ska man inte behöva gå på en lagkamrats begravning.

Av Emelie Ederfors - 11 november 2014 17:12

Nu är jag tillbaka från en tiodagars "semester" i Canada. Förutom att vi hade väldigt roligt har resan också varit otroligt lärorik; jag har inte bara med mig souvenirer i resväskan utan den är även full av erfarenhet. Resan har varit full av spännande möten och upplevelser. Jag har suttit i möte med en av damhockeyvärldens genom tiderna största ledare; Mel Davidson, återigen fått pratas vid med världens (enligt mig) bästa målvaktstränare; Joe Johnston, jag har fått berätta för expertkommentatorerna på TSN hur lätt det är att "engelska" till svenskornas namn och jag har fått uppleva en final mellan USA och Canada i hockeyns hemland. Mäktigt!

Förra veckans äventyr i all ära, men det var rätt så skönt att komma hem igår kväll och få mojsa ner sig i sin egna säng i sitt egna lilla hus. Dom här vardagsbestyren som kanske för stunden upplevs som tråkiga var en riktig fröjd! Stavgången på morgonen då man hejar, som man gör varje morgon, på byfolket som är på väg till jobb, digga loss ordentligt till musiken i hörlurarna, se på svenska nyheter och inte att förglömma; SmålandsNytt! Trots att fraktsedlar och andra papper begravde skrivbordet på jobbet så var det riktigt kul att slå sig ner i kontorsstolen och vara tillbaka i "jobb-selen". Det var helller inte helt fel att få krama om dom närmaste och gosa riktigt ordentligt med Dextran.

Eller som man säger: Borta bra, men hemma är inte heller så dumt!

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards