Direktlänk till inlägg 11 april 2018

När hockeyn går från att vara viktigast till så gott som obetydlig

Av Emelie Ederfors - 11 april 2018 17:04

Det spelar inte så stor roll vilket land, vilket kön, vilken nivå eller vilken ålder; bussresor till bortamatcher är oftast snarlika varandra. Spelarna samlas i omklädningsrummet oftast iklädda lagets träningsoveraller eller lagjackor för att höja den där speciella lagkänslan. Där i doften av förväntningar, nervositet, gammalt svett och billigt sköljmedel packas hockeyutrustningarna ner. Ut till den väntande bussen och in med trunken i utrymmet, heja på busschauffören på väg in och säga något slentrian om vädret, den alltför tidiga morgonstunden eller bara ”here we go again”. Man sätter sig till rätta på sin gamla vanliga plats; huvudtränaren längst fram, massören på andra sidan gången, assisterande tränaren på andra raden och sedan spelarna. Några hinner somna innan alla har satt sig och matrialaren ser till att allt är med; slipmaskin, klubbväskan, matchtröjor m.m När bussen börjar rulla ut är några igång med pluggande eller läsande, några kollar på den film som bjuds som underhållning; ibland en actionrulle och ibland en komedi, alltid föranlett av diskussion vilken slags film som ska väljas. Ofta sitter huvudtränaren och diskuterar hockey med andretränaren. Kanske sitter andretränaren längre bak i bussen och pratar lite med ”matris” eller spelar kort tillsammans med densamme. Målvaktstränaren sitter antagligen och grottar ner sig i vinklar och analyserar den senaste matchen in i minsta detalj på video. Oavsett om laget är på väg till ett derby eller det är en 18 timmars bussfärd så är alltid dom här bussresorna ett sätt att bygga laget och att lära känna sina medspelare.

Jag har många fina minnen av bussresor till bortamatcher; chaffisen som backade ner bussen i ett dike i en stad där det inte ens fanns några diken, spelare som har blivit glömda, skridskor som har blivit glömda, någon som gjort något practical joke eller någon som sagt en blunder. Vissa minnen lever länge kvar i laget och spelare kan prata om till exempel det där diket i flera år efteråt.

Ju närmare bussen kommer till motståndarnas borg desto mer påtaglig blir matchkänslan. Fokus skiftas från tentaplugg eller film till att helt handla om den kommande matchen. Allt annat runtomkring försvinner ut i periferin och man går in i den här hockeybubblan. Man ägnar inte en sekund åt att man har föräldrar hemma som oroar sig för att man ”är ute på vift” och kan vara i fara – för spelarna känns det som att man är i trygga händer; man är ju med sin andra familj. På bara en sekund försvann den tryggheten för juniorlaget Humboldt Broncos. På en sekund försvann halva laget och den andra halvan hamnade på sjukhus där några kämpar för sina liv. Jag har försökt men kan inte sätta mig in den situationen som anhöriga, samhället och framför allt dom överlevande spelarna går igenom just nu. Att i ett ögonblicks verk gå från ung och lovande juniorspelare till rullstolsburen där halva det som man kallar sin familj är döda. Mina tankar har dom senaste dagarna gått till alla som drabbats av denna tragedi och jag hoppas att alla mina hockeyvänner runtom i världen bara får fina minnen av sina bussresor till bortamatcher. Stay safe som säkert någon i Broncos har hört inför en bortamatch.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Emelie Ederfors - Fredag 22 mars 16:21

Läste en artikel i dagens Smålandspostens inför första kvartsfinalen av herrarnas SM mellan Växjö Lakers och Luleå. Eftersom dom flesta vet vilket av dom här två lagen jag sympatiserar med vill jag börja med att göra klart att det här inlägget inte ä...

Av Emelie Ederfors - 28 juni 2018 16:56

Det var högst osportsliga scener som utspelade sig efter Tysklandsmatchen i fotbolls-VM när några av Tysklands ledare istället för att fira med sitt lag vände sig om för att visa sin segeryra för den svenska bänken. Att ledare för det lag som represe...

Av Emelie Ederfors - 27 mars 2018 18:05

Jag minns den där aprilhelgen 2006 när jag tog mitt ACT-test i Göteborg och mamma hade ordnat biljetter åt oss två till en show på kvällen. Jag hade aldrig sett den artisten live förut och måste erkänna att jag var lite skeptiskt till valet av show s...

Av Emelie Ederfors - 22 mars 2018 16:49

Jag vet inte om det bara är jag eller är vi människor väldigt bra på att längta efter framtiden och mindre bra på att njuta av stunden? Under våren längtar man efter sommaren; grillfester med vännerna, semestern och diverse artisters sommarturnéer ut...

Av Emelie Ederfors - 5 mars 2018 17:07


Jag hade aldrig kunnat gissa när jag tog dom där första stapplande skären i Åsedas ishall på mina vit-rosa skridskor och med en mössa som ständigt åkte ner för ögonen att jag skulle få uppleva så mycket som jag har fått. Jag har sett mängder av olika...

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kinesiologen med Blogkeen
Följ kinesiologen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se