Alla inlägg under maj 2013

Av Emelie Ederfors - 17 maj 2013 21:31

Jag går och funderar på om det här med yttrandefriheten; är det så där jättebra egentligen? Inte med tanke på vad mycket ointelligenta, okänsliga, osympatiska och rent ut sagt osportsliga människor det finns här i vårt semifinalklara land.

Jag blir illamående när folk anser att det som hände Alexander Edler och Eric Staal inte var en tackling utan att det bara var en olyckshändelse eller en vanlig kollision. Kan någon då förklara för mig varför en back kommer från blålinjen och är på väg ner mot hörnet då det andra laget redan har hunnit med ett skott på mål? Och att samma back åker med klubban i luften och krockar sitt ben med den puckförande spelarens ben? Detta trots att det säkert är tre meter öppen isyta (om denne back nu skulle vilja vara på utsidan av den anfallande spelaren) och trots att den anfallande spelaren redan är flitigt uppvaktad av en annan försvarare.

Jag blir illamående när folk anser att Eric Staal bara filmar och att allt bara är ett spel för galleriet. Då kan man fråga sig hur många som HAR råkat ut för en bentackling utförd av en vältränad 100-kilos klump. Inse att Staal blev skadad och i värsta fall kan karriären vara i fara!

Jag blir illamående av folk som anser att Canada är en mördarmaskin som i princip bara begår regelvidriga överfall som rent av är livsfarliga. Nja, lite hockey spelar dom väl emellanåt. Det finns dessutom folk som anser att Edler har rätt till och kan ta sig friheten att ge sig på Staal enbart för att Niedermayer utdelade en ful cross-checking på vår allsmäktige Foppa. Denna händelse inträffade för övrigt för NIO år sedan! Jag blir också irriterad på dom människor som menar att Canada inte gör annat än lipar när något sånt här händer. Vad skulle Aftonbladet, Expressen och alla andra medier ha för rubriker om Staal hade gjort samma sak på Edler. Minns någon krigsrubrikerna efter Prag-VM 2003?

Det jag blir mest illamående av och som sårar en hockeyälskare som mig är når folk anser att det var rätt åt Staal och som till och med blev glada för att han blev skadad! Eric Staal har antagligen fått någon typ av skada på bakre korsbandet, menisken eller ledbandet. I värsta fall kan hans hockeykarriär vara över. Förtjänar han det?! Förtjänar han det för att Niedermayer cross-checkade Foppa för nio år sedan eller för att en hormonstinn juniorspelare tacklade Markström i JVM för några år sedan? Inse att INGEN idrottsman oavsett sport eller nivå förtjänar att bli skadad. Under mina år som hockeyspelare har jag mött många motståndare som har betett sig märkligt, osportsligt eller rent av farligt. Jag har aldrig tänkt tanken: hoppas den där spelaren blir skadad gärna av en spelare som begår ett regelbrott. Jag vet hur mycket tid och pengar hockeyspelare lägger ner för att nå sina mål, vad det målet nu må vara.

Om ni vill läsa lite mer av vad våra kära hockeyexperter, hockeykännare och "hockeyälskare"  har att säga om händelsen under matchen igår, så är det bara att gå in på länken och då inser man rätt så snabbt att inte alla kan bli smarta som Einstein.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/landslag/hockeyvm/article16790923.ab

Jag kan inte skriva ett inlägg som bara är negativt, nu till det positiva: vilken sinnessjukt underhållande match vi bjöds på igår och Sverige är i VM-semifinal på hemmaplan!

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 12 maj 2013 21:01

Bruce Springsteen hade aldrig spelat ett helt album under någon konsert utanför USA. Fram tills förra fredagen då han uppträdde på Friends Arena då han än en gång visade sin kärlek till Sverige. Lugn Bruce, kärleken är besvarad! Jag tänkte bjuda på en något annorlunda recension av denna himmelska upplevelse som jag och 55000 andra hade förra fredagen där jag inte tänkte sätta plus på låtarna eftersom varenda en skulle få fem plus. I motsats till alla journalister kommer jag inte bedöma låtarna i sig utan hur Bruce framförde dom.

  1. We take care of our own: Han drar fram med samma fart som en formel 1-bil och med samma kraft som ett expresslok.
  2. Out in the street: Vilken allsång vi fick till där på slutet!
  3. Wrecking ball: Mot slutet av den här låten började jag känna att det var så mycket energi och så högt tempo. Om han fortsätter i den här stilen kommer det sluta i en hjärtinfarkt. Och då var det inte att han skulle få en utan en 27-åring i publiken!
  4. The promised land: Samma energi som föregående låtar!
  5. Death to my hometown: Min första ”Praise the lord”-känsla.
  6. Spirit in the night: En sådan där predikan som bara Bruce kan få till där han låter som en pingstpastor från den amerikanska södern där han förklarar att bandet inte kan göra vad dom gör utan publiken. Jag säger bara: Can you feel the spirit?!
  7. Thunder Road: Nu börjar överraskningen – hela albumet Born to Run från början till slut. ”For you” och en märkbart rörd Bruce Springsteen sjunger med något darrande röst och kanske även med en tår i ögonvrån. Mäktigt!!!
  8. Teenth avenue freeze-out: Med den obligatoriska hyllningen till Clarence jazzar bendet loss fullständigt
  9. Night: Här var expressloket igång igen.
  10.  Backstreets: Här briljerade Mighty Max med sitt trummande
  11. Born to run: Arenan tänds upp och jag får mitt hallelulja moment!
  12. She’s the one: En lång nedtonad bridge som kändes som en minut men säkert varade i sju.
  13. Meeting across the river: Mammas kommentar till introt: Va fan är det jazz? Och mitt svar: Bruce får spela jazz…
  14. Jungleland: Clarence Clemons, vi har hittat en efterträdare som sköter det berömda saxsolot med bravur. Hatten av för brorsonen!
  15. Darlington County: Efter Jungleland var jag så lyrisk att jag inte kommer ihåg nånting av den här låten.
  16. Pay me my money down: Bruce får igång till och med dom personerna som är stela som telefonstolpar till att dansa loss till denna folkmusiksgoding.
  17. Shackled and drawn: Ännu mer folkmusik som Bruce hanterar så bra. Min favorit där bandet hade spetsat till sin avancerade koreografi ännu ett snäpp.
  18. Waitin’ on a sunny day: En liten tjej ur publiken får sjunga med.
  19. The rising: Än en gång allsång på högsta nivå.
  20. Badlands: Här fick jag en sådan här känslostorm över mig när han sjunger om drömmar och göra någonting av dom.
  21. Land of hope and dreams: Ännu en känslostorm när dom sjunger om ”This train” där jag inser hur tacksam jag är att jag kommer att få åka tåg genom hela Kanada med den bästa respartner man kan tänka sig.
  22. Mountain of love: Önskelåt från publiken. Bruce står ensam på scen med en akustisk gitarr och försöker komma ihåg ackorden. Efter ett tag sitter den som en smäck och det är imponerande att endast en person med gitarr kan fylla upp Sveriges nationalarena!
  23. Born in the USA: Vilken skiftning till den här mastodonten!
  24. Glory days: Det verkar som Bruce inte vill att den här låten ska ta slut, och det vill inte publiken heller.
  25. Bobby Jean: Än en gång är jag lyriskt och har inget att säga om den här.
  26. Dancing in the dark: Jag vet inte hur många personer Bruce bjuder upp på scen för att dansa med eller till och med spela med, men det verkar som han vill ta upp oss en och en tills alla har fått dansa med honom.
  27. Twist and shout: så fort jag hörde introt till den här låten blev jag lite smått ledsen. Twist and shout/La bamba betyder att det är tack och god natt efter den här låten. Just därför verkar det som Bruce spelar och sjunger livet ur sig.

Med andra ord var det här en sju helvetet bra konsert!    

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 6 maj 2013 21:13

Det blev en liten weekend i Stockholm den här helgen. Vi smet tidigare från jobbet i torsdags, tog bilen till Nässjö för att sedan slå oss ner i SJ-stolarna på tåget. Väl framme i storstan tog vi pendeltåget till Barkarby station och då var det bara den stora motorvägen E18 som kunde skilja oss från Welcome Hotel. Tur att gångtunnlar har kommit till Stockholm med! När vi hade checkat in gick vi under E18 en gång till för att komma in till Barkarby "centrum" där vi faktiskt hittade ett matställe. Det blev en biff med pommes och bearnaisesås på Lilla Barkarby - supergott!

Fredag - dagen för dom två mötena! Jag började dagen med ett armpass i gymvillan; det låter större och mer exotiskt än vad det är. Gymvillan bestod av bastu och gym som var mindre än ishallens gym hemma i Åseda. Efter en underbar frukostbuffé var det återigen dags att hoppa på pendeln. På Centralen stannade vi till vid en blomsteraffär för där jag köpte en orange ros med ett svartaktigt blad och vita små blommor och tog sedan tunnelbanan mot Skogskyrkogården. Nu kanske ni börjar ana vem det första mötet handlar om. Inte? Då kan jag meddela att efter mycket promenerande i denna stora, vackra kyrkogård kom vi fram till kvarter 47 (ja, det finns kyrkogårdar som innehåller kvarter) och graven där Pelle Lindbergh ligger. Den bästa målvakten genom tiderna och en stor inspirationskälla för mig. Han levde varje dag som om den vore den sista och han spelade varje match som om den vore den sista. Han hade bestämt sig nför något och gjorde allt för att få uppleva det. Follow that dream! Efter att ha lagt rosen på hans grav och pratat lite med honom traskade vi tillbaka till T-banan. Framme vid Bromma Blocks var det dags för lunch och mamma tyckte vi kunde ta Flyggrillen; jag var väl lite skeptisk eftersom den inte såg jättefräsch ut. Men man ska inte döma hunden efter håren - vilken god kebabrulle! På XXL köpte jag tre par gympaskor av en säljande och framför allt väldigt viktig stockholmare... Jippie! Tur att den affären har så bra priser. Inne i gallerian hittade jag en lila klänning som från början kostade 850:- men var nu nersatt till 179:-; det är vad jag kallar FYND! Hem till hotellet med alla påsar, göra sig i ordning inför det andra mötet, ta pendeln till Sundbyberg. och vidare med buss till Friends Arena. Nu kanske ni börjar ana vem det andra mötet handlar om. Inte? Då kan jag meddela att vi var en av dom 55000 lyckliga som hade fått tag på biljetter till Bruce Springsteens konsert. Hans konsert i Göteborg förra sommaren var något utöver det vanliga och jag trodde aldrig att han skulle ens komma i närheten av det, men så fel jag hade. Han slog nytt personligt rekord för att tala idrottsspråk! Efter konserten kunde man somna i sin mjuka hotellsäng och drömma söta drömmar om mina två inspirationskällor.

Lördagen började med ett löppass på hotellets löpband. Jag brukar inte tycka om att springa och definitivt inte på ett löpband men med Bruce Springsteen i hörlurarna flög jag praktiskt taget fram! Efter frukosten gick vi under E18 igen för att hälsa på pappas kusin Lars Månsson och hans sambo Doris. Det var väldigt trevligt att ha en liten pratstund med dom - long time no see. Tack och hej till dom och sedan tack och hej till hotellet som verkligen kan rekommenderas. Inne i Stockholm strosade vi lite grann och hamnade på ett fik i Gamla stan där vi åt lunch. En panini med sallad som satt som en smäck! Ännu mera strosande för att sedan gå tillbaka till Centralen när avgångstiden började närma sig. Man behöver ju lite färdkost för att klara den låååånga tågresan till Nässjö så vi gick in på Coop på Centralen för att plocka lite smågodis. På tåget hem satt jag och tänkte vilken underbar konsert och hur tacksam jag är att jag fick vara del av den och framför allt tacksam för att jag fick dela den här helgen med min trogna reskompis tillika kära mamma.

Av Emelie Ederfors - 1 maj 2013 21:47

Nu kanske jag skulle vara ute i lite väl god tid om det handlade om önskelista om julklapparna i år. Men jag har redan fått en julklapp för i år och den kommer jag att få uppleva i övermorgon på Friends Arena. Vad min önskelista handlar om är vilka låtar jag vill höra. Först kanske jag ska klargöra att det inte direkt finns några skitlåtar som vår käre skandinavien-älskande Bruce Springsteen har gjort. Dom låtar som är med på min lista är sådana här låtar som när man hör introt på dom så sträcker man armarna i skyn och skriker ut Praise the Lord!

Käre Jultomten (eller Bruce om någon kan skicka vidare denna till honom), dom låtarna som jag vill höra på Friends är:

American Land - spelades inte på Ullevi så det är väl dags nu?

Blinded by the light - för att den är så poetisk... Nä förresten, för att jag har jobbat på att lära mig denna "speciella" text.

Born to run - kommentarer överflödiga!

If I should fall behind - Vi kan ju inte röja hela konserten.

My lucky day - så att jag får se mammas saliga leende som lyser upp tillvaron när den här låten spelas.

Out in the street - Nu röjer vi ordentligt!

Outlaw Pete - för att han klär så bra i den där cowboy-hatten.

Ramrod - om vi röjer på Out in the street så är det ingenting emot den här låten. Jag vill gärna lägga till på önskelistan att jag vill se motorcykelimitationen på mickstativet!

Waitin' on a sunny day - och ta upp en liten (eller kortväxt) tjej på scenen?

Shackled and drawn - inklusive den där sexiga höftdansen.

Death to my hometown - En bra konsert innehåller lite politik med.

Listan kan göras hur lång som helst, men Tomten/Bruce, du ska få några till förslag: Badlands, Born in the USA, Cadillac Ranch, Glory days, Independence day, Land of hope and dreams, Mary's place, Rosalita, Souls of the departed och sist men inte minst Thunder road.

Även om inte alla mina önskningar kommer att slå in är jag ganska säker på att det kommer bli en helt ok spelning! "Well Steve, what time is it?" " It's balls time!"    

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kinesiologen med Blogkeen
Följ kinesiologen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se