I lördags var det dags för hemmapremiären i Telenor Arena. På väg ner till Karlskrona lyssnade jag på Melodikrysset men när jag hämtat upp Linnea i Emmaboda behövdes det lite mer ös i musiken, så hon fick underhållas av en live-skiva med Bruce Springsteen. "Just roll down the window and let the wind blow back your hair". Matchen då, hur gick den? Vi vann övertygande mot Vårgårda med 6-2 efter en mindre bra första period. Hemma i Kulla blev det god middag, godis, myskläder och film. Välförtjänt efter matchen tycker jag.

Gårdagen inleddes med ett härligt yoga-pass innan jag satte tänderna i det jämtländska tunnbrödet till frukost. Det andra träningspasset för dagen bestog av spänst och löpning. Redan efter fem minuter med "snabba fötter" blev smärtan från skavsåret på hälen oliiiidlig och jag fick ordna till det hela med ett litet plåster. Resten av hoppandet och snabbhetsträningen gick helt okej men det var när jag skulle springa en runda som det horribla kommer in i bilden. Astman gjorde sig påmind från första till sista löpsteget och det kändes som jag fick ner bara en uns av luft i lungorna. Förutom det kände jag av en liten känning av kramp i vänster vad (från löpningen i fredags), halluxen på högerfoten var också närvarande och vänster pektå tyckte det var alldeles för mycket löpning nu med pass både fredag och söndag. Trots detta tog jag mig igenom löprundan och efter jag duschat satte jag mig med foamrollern - vadens räddare i nöden! Efter söndagsmiddagen med hela familjen var det dags för första steget i renoveringsprojektet. Ritsch-ratsch så var tapeterna borta i ett av rummen! Nu är det rummet så gott som klart (enligt tidsoptimisten Emelie) - bara att måla, fixa muren vid kakelugnen, tapetsering och andra småsaker. Nöjda och belåtna mumsade vi i oss några varma tunnbrödsmackor och dreglade framför tv:n till De omutbara med bland andra Kevin Costner.

Igår var det äntligen dags för programmet som jag har suktat länge och väl efter: "I huvudet på Gunde Svan". Jag var lite orolig för att det skulle bli lite väl mycket flams och trams men trots att det sändes på TV 4 var det riktigt bra gjort och något så grymt intressant.

Jag påmindes vilka otroliga idrottare både Gunde och Magda var, insåg hur olika dom var på många sätt och förstod hur dom blev så framgångsrika som dom var. Sist men inte minns, kände jag mig väldigt mentalt normal när Gunde började prata om skidspåret han hade gjort hemma på gården.

Det är så otroligt inspirerande att se hur perfektionistisk, tävlingsinriktad och noggrann han är - vad han gör.

Idag är det den stora dagen för min kära vän, trogna reskamrat, stöttande stödperson, eminenta rådgivare. Min mamma fyller 60 år idag!

60 år står det i passet, men det kan inte stämma. Hon har kropp, klarhet och sinne som en 40-åring. Hon är starkare och snyggare idag än vad hon var för tio år sedan. Hon börjar varken bli gaggig och glömsk eller tjurigt tantig.

60 år står det i passet, men det kan inte stämma. Hon har vishet och livserfarenhet som en 100-åring. Vad man som dotter än har för fråga eller problem har hon alltid ett svar eller en lösning på det. Hur man ska få bort någon gräslig fläck på favoritblusen, hur man får till den där berömda smörgåstårtan eller hur man ska göra vid ett bilköp. Hon fixar det på ett så hjälpsamt och hjärtligt sätt.

Ja, grattis på 60 årsdagen mamma, oavsett om datumet i passet stämmer eller ej!  

Det är en fullmatad och intressant helg jag har framför mig. Ikväll är det lite fredagsmys med familjen på Storgatan tillsammans med Agnes familj. Förhoppningsvis blir det även underhållning av duon DD (alltså radarparet Dexter och Douglas). Imorgon bär det av till Vrigstad Värdshus för ordförandekonferens med Smålands Ishockeyförbund och på söndag är det dags för seriepremiär då vi möter Hisingen borta. Det enda som saknas för att det ska bli en tiopoängare till helg är väl avsaknaden av sovmorgon; uppstigning 07:00 på lördag och 06:00 på söndag. Men man får väl säga som Bon Jovi: Gonna live while I'm alive and I'll sleep when I'm dead.

Dom första rapporterna om Johan Franssons skada har tydligen kommit nu. Samtidigt som jag blir stolt över mig själv för att ha gissat rätt vilken skada det rör sig om, lider jag med Johan eftersom det handlar om ledbandet inklusive menisken. Egentligen är det väl som att välja mellan pest eller kolera när det står mellan korsbandsskada och ledband-/meniskskada. Spelaren som utdelade tacklingen fick tre matcher; mitt förslag är att avstängningen varar tills dess att Johan är spelklar. Vad tror ni om det? Pest eller kalas? Oavsett avstängningstid vill jag skicka krya på dig-hälsningar till Johan - Luleå Hockey behöver dig och svensk hockey behöver dig!

För en gångs skull vet jag vad jag ska ha för tapeter (i alla rum utom köket) i rummen. Det råder inga som helst tvivel, inga oroliga, sömnlösa nätter då jag ligger och våndas; inte ens minsta lilla velande. Bara det gör det värt att brista ut i ett Hallelulja! Jag har bara gått och bevakat mina kommande inköp fram tills i går då jag läste i reklambladet att Höstnyheterna reades ut för 99:-/rulle. Från det att jag läste reklamen tills dess att jag stog inne på Rusta har jag varit orolig och våndats, nästan till den grad att det blev en sömnlös natt, över att någon skulle sno åt sig dom där tapeterna och jag får stå där med skägget i brevlådan. Lyckan blev total när jag kunde räkna in åtta rullar med samma trycknummer och jag vet att det kommer bli skitsnyggt på kontoret. Hallelulja!

Förutom tapetrullarna hittade vi även två olika foamrollers som man kan massera/plåga sig med; det tror jag mina gamla muskler behöver. Framför allt med tanke på att jag har fyra rum att tapetsera och en köksrenovering att genomföra kanske det var ett klokt val att köpa dom.

En annan som kanske kommer köra lite med foamroller framöver är Johan Fransson i Luleå som fick en ordentlig kyss mot HV igår. Jag har analyserat tacklingen rätt så ingående nu, men inte för att göra klart om det var en ruggigt ful knätackling eller om det var "axel mot axel". Jag har analyserat den för att jag är LITE "arbetsskadad" - är det korsband, ledband eller kanske till och med menisk? Jag tror tyvärr att det inre ledbandet och eftersom kroppen är konstruerad som den är får man med sig en meniskskada på köpet. Det är det inte Hallelulja på.

Det här lite kyrkliga och religiösa inslaget i det här inlägget kanske har med det stående och mycket underhållande inslaget på onsdagkvällar då vi sitter bänkade framför "Halvvägs till himlen". Hallelulja!

Åh vilken trevlig helg jag har haft! Det började med personalmöte i lördags och hela mötet satt jag och njöt över att ha så trevliga arbetskamrater (kanske speciellt om man jämför med arbetskamraterna jag hade på förra arbetsplatsen jag var på). Efter två punkter på agendan var det dags att njuta ännu mer eftersom det hade börjat kurra i våra magar och vi dukade fram mammas otrooooligt goda smörgåstårta. Det var några av mötesdeltagarna som ville njuta ännu mer och hällde upp lite öl till maten; mamma tyckte inte att det var något konstigt eller mystiskt med det. Väldigt mätt och go åkte jag iväg på målvaktsträningen medan dom andra fortsatte mötet. Även träningen var en sann njutning att se 8 ombytta målvakter som vill förfina teknik och bli bättre. När jag kom tillbaka till kontoret satt dom kvar och gaggade om pallar, lampor och lastningar. Då avslutade jag mötet och sa att vi skulle på ett annat möte vid halv två i Vetlanda. Mamma såg då ut som en fågelholk. När sedan Kennert och Hans kommer in med en gigantisk blombukett och två paket trillade nog poletten ner lite grann, dock inte exatk vart "mötet" i Vetlanda skulle vara. Vi packade in oss i bilarna och till mammas stora glädje parkerade vi utanför Vetlanda Bowling. Efter en timmes bowling med väldigt många glada skratt trodde mamma att det var allt vi skulle göra för henne, men ack så fel man kan ha. Vi börjar istället åka iväg mot Sävsjö och senare in på en ännu mindre men desto mer krokig väg. Ta da! Framme vid Sandsjö Värdshus som mamma har trånat väldigt länge efter. Äntligen fick hon sätta tänderna i deras berömda plankstek! Att få se solnedgången över sjön och samtidigt umgås med våra anställda var som exotiska frukter på moset (eller egentligen heter det väl grääde på moset men just nu passar det bättre med exotiska frukter). Det bästa av allt var nog att mamma blev så nöjd och glad med vårt lilla påhitt och att hon inte hade anat någonting alls! Det var inte det lättaste att "lura" en person som man är så nära.

Igår åkte jag till Ljungby för World Girl Hockey Day och samling med Smålandstjejerna. Det var också en ren njutning att se arbetet med tjejerna som Troja gör, att dagen flöt på utan större problem och att det var så många tjejer och föräldrar som verkligen är intresserade av det här. Tack till Troja och framför allt Peter som jag har terroriserat med tusentals mail inför, tack till alla ledare som var med och tack till alla tjejer och föräldrar som var där!

Kära vänner - Dagen F är kommen. F som i Fredag är förvisso rätt, men för min del är det viktigaste idag Förrättningen med lantmäeteriet. Återigen ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg i rätt riktning för Emelie! Jag har längtat, våndats, oroats och väntat på att den här dagen skulle komma.

Förutom att gå och ladda för det, går jag även och laddar inför mötet mellan Åseda och Alvesta ikväll. Heja Åseda!

Imorgon är det dags för personalmöte; långt, gott tugg med alla anställda och god mat i form av mammas berömda smörgåstårta. Kan det vara smörgåstårtan som gör att det är så god uppslutning eller är det någon annan anledning? :-)

Men vad mycket jag har hunnit med den här helgen! Våffelmys, mätning, träning, kakelkoll, barnpassning (eller dreverpassning), till och med lite hockeytittande. Lördagen började med ett uppfriskande yogapass innan frukost och efter en promenad i det vackra höstvädret var det dags för det som länge har haft ångest över och våndats för - besök på Kakelfabriken i Hultanäs. När mamma gjorde iordning sitt kök hade till och med hon problem med att välja och hon har i vanliga fall ALDRIG beslutsångest eller velar över något. Jag å andra sidan kan stå en timme i en mataffär och vela om jag ska välja baconost eller skinkost. Som tur är har jag ett märke som jag håller mig till så jag behöver inte stå ytterliggare en timme och välja mellan Kavli och min kära favorit Fjällbrynt. Trots min kroniska beslutsångest tycker jag besöket gick smärtfritt och redan på lördagkvällen visste jag vilket kakel jag skulle ha. Väl hemma var det dags för våffelmys med Daniel, Agnes och ditlevererade Dexter som skulle underhålla mig och mamma under helgen medan hans "föräldrar" var på weekend i Oskarshamn. På eftermiddagen hann vi med en promenad, lite snabb mätning av tapetåtgång i mitt kommande hus och en härlig löprunda.

Söndagen började med en långfrukost och senare lite mys i soffan med en trött Dexter; han är ingen morgonmänniska inte (eller det kanske heter morgonhund). Efter en promenad för att lill-Kalle skulle vakna till liv och ett träningspass var det dags för lunch med en supergod äppelpaj till efterrätt. Eftermiddagen spenderades i huset med mera mätning, fotografering och intressanta upptäckter. Bland annat en illturkos dörr med ett nyckelhål som satt upp-och-ner - det finns möjligheter (till förbättring!). Vi hann hem för att se sista perioden mellan Malmö och Västerås i Hockeyallsvenskan. Tänk att en hemmahelg helt utan åttaganden kan vara så innehållsrik och underhållande!