Atteviks bjöd oss på hockey igår och inte bara det; först fick vi äta en väldigt god middag i en av logerna på Plan 4. Innan matchen fick vi även ytterst fint besök då sportchefen Henrik Evertsson kom och pratade lite om dagens match. Det mötet gick väl bra, tills dess att han började prata om en ung spelare i truppen och att man måste ge dom yngre spelarna chansen - dom måste ha en morot! Jojo, om man är manlig hockeyspelare ville attack-feministen Emelie säga åt honom. Innan matchen hann vi förutom det avhandla hockey, hockey, lastbilar och lite trailerdragare. Så var det då dags för introt då spelarna sprintar in på isen och det är bara att inse att det kommer kännas konstigt varje gång jag ser Lakers åka in på isen till smällande raketer och dunka-dunka musik. Jag tänker på hur bra det hade kunnat kännas när dom åker in där. Hur jag och några i damlaget kanske precis bytt om efter ett fyspass i det nya, superfräscha gymmet och bestämmer oss för att gå och kolla på en match med våra manliga kollegor i Lakers. Hur bra det hade känts att få ha samma målvaktstränare som Lakers herrlag och hur inspirerande det hade känts att Lakers herrlag och damlag hade behandlats lika och haft samma värde oavsett värdet på sponsorintäkter eller lönekuvert.

På tal om lönekuvert var det en i sällskapet som undrade vad jag hade för lön som hockeyspelare. Han blev väldigt oförstående när jag sa att "jag gör det gratis". Drömscenariot för damhockeyspelare i divsion 1 är väl att få en eller några tusenlappar i månaden för "allt slit och jobb" som läggs ner på idrotten. Men då kan man ställa sig frågan: blir jag en väldigt mycket bättre målvakt om jag får en eller några tusenlappar till i månaden? Och skulle denna lilla ersättning göra att jag älskar hockey mer än vad jag gör idag? Knappast.  

Så var då September slut och jag kan väl bara sammanfatta det som att jag inte har hunnit med så många mysiga hemmahelger denna månaden utan har varit mer att fara och flänge hela månaden. Det började första torsdagen i månaden (5:e) med att jag hastade iväg från jobbet till Värnamo för möte med Region Syd angående damettan. Mötets avslutande och hasta vidare hem för att packa det sista och sova. Upp tidigt på morgonen på fredagen för en joggingrunda och sedan iväg till Nässjö för F18 camp som höll på fredag, lördag och söndag. Helgen efter det (14-15) var det dags för Grundkurs på tränarutbildningen som började tidigt på lördagsförmiddagen och avslutades sent på söndagseftermiddagen. Lördagen den 21:a var det dags för ännu en ledarutbildning; denna gång för Tre Kronors Hockeyskola i Tranås. Hem för lite mys och god mat på lördagskvällen, och framför allt, sova i sin egna säng (har inte inträffat någon helg denna månad). På söndagen hastade jag ner till Karlskrona för att spela säsongens första träningsmatch - åh, vad jag älskar att dra på mig en matchtröja! Den här helgen som gick (28-29) var jag återigen i Karlskrona. På lördagen tog vi lagfoton och individuella kort för bland annat reklam. Efter det kollade vi på när herrlaget spöade Västerås. På söndagen var vi fyllda av inspiration från herrlagets insats kvällen innan och tvålade dit LHC:s andralag. Nu är stressiga september slut och jag hoppas verkligen inte att det övergår i oroliga oktober. För att avsluta skulle jag vilja kommentera den berömda kramen som AIK:s ordförande utdelade till en maskerad "supporter". Jag tänker inte ifrågasätta det faktum att den för ordföranden "okände" mannen var maskerad - det sköter alla i media så bra redan. Det enda jag ställer mig frågande till är "supportrarnas" utstyrsel. Borde dom inte bära kläder eller assocearer med klubbmärket som dom "älskar och avgudar"? Klär man inte ut sig som en julgran med bland annat tröja, halsduk och keps när det är dags för ett sådant här evenemang? För det är väl för kärleken till sporten och det egna laget som men är med och marscherar??? Till alla "supportrar" som vill marschera till en hemmamatch; se och lär: http://www.luleafans.se/marschen2013/