Jag har alltid tyckt att vi som bor på landet är lite tuffare än stadsbor. Vi brottas med grävlingar, är ute och famlar i ett becksvart mörker när stormvindar viner, räknar med långvarigt strömavbrott vid storm. Kort och gott; vi räds varken mörker eller vilda och farliga djur. Jag anser att vi som bor på landet har lite mer skinn på näsan än vanligt folk. Jag och mina åsikter har nu fått sig en rejäl knäpp på den näsan. 

Igår gick jag som vanligt min promenadrunda efter frukosten och så började Bruce Springsteen vrålande räkna in 1,2,3. Born to run - åh vilken bra start på dagen! Jag vände uppe vid vägskälet som jag brukar och precis då kom den bästa delen av älsklingslåten. Ni vet, när man tror att låten är slut så... Bam och händerna upp i luften! "The highway's jammed with broken heroes on a last chance power drive. Everybody's out on the run tonight but there's no place left to hide". Så plötsligt avbryts denna magiska stund med stånk och stön från buskarna. Oink, oink; 15 meter framför mig springer mamma gris, en kulting, två kultingar, tre kultingar över vägen. Det skulle ha varit en fjärde kulting som sprang över vägen men den blev lite osäker på sig själv och vände om. Jag står som förstelnad på vägen och analyserar läget. Jag har en mamma gris och tre kultingar till höger om mig och en ensam kulting till vänster om mig samt en röst i huvudet som säger att vildsvin kan bli farliga om människan kommer mellan mor och kulting. Jag beslutade mig för att göra en voltstart i väntan på någon briljant idé. Helst skulle jag bara vilja springa till närmaste hus, göra inbrott och ringa till mamma om att jag vill ha poliseskort a la Barack Obama hem. Då kommer lösningen; det kommer en bil och med lite bra timing möts bilen och jag ungefär där grisarna sprungit över. Färdplanen för resten av promenaden var: tre steg, titta över axeln, tre steg, titta över axeln. Det var inte förrän jag stängde ytterdörren som jag lite omskakad kunde pusta ut.

Även efter jobbet var det lite omskakade. I brevlådan låg ett brev från Lantmäteriet! Prisa Gud! Avstyckningen är avslutad och det kommer att vara inskrivet i fastighetsregistret senast 19:e december. Nu har det orosmolnen blåst bort och det är bara några små kvar innan jag har mitt egna hus på landet där den hårdhudade tuffingen kan husera.