Nu handlar det inte om att nyårslöftet för 2013 är avklarat; jag har inte gått ner i vikt till en önskvärd vikt som sattes upp som mål sista december eller genomfört ett sista lopp i en överjävlig utmaning som slår allt annat. Det här handlar om nyårslöftet för 2014. Jag har alltid problem vid den här tiden att komma på något som jag ska börja eller för den delen sluta med så där tvärt på nyårsafton, men för en gångs skull har jag kommit på ett nyårslöfte för nästkommande år! I helgen råkade jag titta ner på mina fötter och det var en förfärlig syn som mötte mig. Sprickor på hälarna som dessutom såg ut som dom börjat mögla lite lätt, en blånagel på vänsterfoten och en högerfot som blir bredare och bredare likt rinnande lava vid en vulkan. Jag befarar att den snart är lika bred som den är lång (är i och för sig inte så svårt att bli det). Som pricken över i:et har jag knölar mitt på ovansidan av foten; kan det vara skridskosnörning som är boven i dramat?

Jag har nu insett att mina fötter förtjänar ett bättre öde men jag tänker för den skull inte adoptera bort dom till någon bättre människa. I kursen för hantering- och förebyggande av skador på universitetet hade jag en professor som sa väldigt många kloka saker. Bland annat "if the ground cracks, the house will fall". Om man inte tar hand om grunden (alltså fötterna) kommer något eller hela huset (alltså kroppen) gå sönder.

Med andra ord kommer jag att lova på heder och samvete medan raketerna lyser upp himlen och champagneglasen klingar att jag ska från och med 1:a januari 2014 ta bättre hand om mina fötter. Kanske några fler fotbad än 2-3 gånger per år och kanske smörja in mina fossingar några fler gånger än vad jag gör idag. If the ground doesn't crack, the house will stand tall.