Inom loppet av en vecka har dödsbudet haglat över oss. På en vecka har cancern och andra sjukdomar släckt livslågan hos fyra personer som på olika sätt berört.

Mina tankar går till Kim Anderzon, vår jämtländska ambassadör som personifierade uttrycket "artut". Vilken livsglädje.

Mina tankar går till Alfred, en kille i tioårsåldern som skulle ha fått uppleva stunder på planen, i skolan, i arbetslivet och i hemmet tillsammans med sina nära och kära.

Mina tankar går till William som efter en väldigt lång kamp på sjukdomen till slut somnade in.

Mina tankar går till Klas Ingesson, denna fotbollshjälte som även han stred mot en motståndare, övermäktig alla startelvor i världen.

Mina tankar grå även till deras familj och vänner som har förlorat en förälder, ett barn, ett syskon eller en nära vän. Och vad kan man göra förutom att trösta dom och ställa frågan varför? Varför just dom?

RIP