På senaste tiden har väldigt många frågat mig: hur i hela fridens namn ska Damkronorna kunna vinna över stormakten Canada? Och innan jag ens har hämtat luft för att lämna ett svar, har dom flesta redan hunnit säga: ja men det är klart dom är ju så många fler spelare. Förvisso är det så att Canada har med sina dryga 86000 damspelare rent statistiskt 3900 spelare på varje landslagsplats. Det kan jämföras med Sverige totala antal på 3023 st och alltså 137 st per landslagsplats. Det är alltså skillnaden i antalet spelare som är orsaken enligt gemene man. Men då har ju svenska folket glömt bort en viktig del i svensk sporthistoria.

Det var under gårdagens I huvudet på Gunde "Ingenting är omöjligt!" Svan som uppenbarelsen kom till mig. J-O Waldner berättade om hur det såg ut "på sin tid" när stormakten, med betoning på stor, var oslagbar. Det fanns 25 svenska pingisspelare som levde på sporten och det fanns EN MILJON kinesiska. Där snackar vi skillnad i antalet spelare. Men inte behövde vi vänta tills vi nordbor fick ihop en miljon pingisspelare innan Sverige raserade den kinesiska muren. Det var 25 st mot en miljon när Waldner & co vann. Så varför skulle vi inte kunna göra samma sak inom damhockeyn? Vi behöver väl inte fler än 86000 damspelare i Sverige för att slå Canada?! Vi kan väl slå dom som det är nu?

I pingisen räckte det med en spelare som tog motståndarens starka sida och använde den emot dom. En spelare med övertygelse. En övertygelse att ingenting är omöjligt!