Envis, inåtvänd, svår att visa känslor och ibland lite tystlåten. När man beskriver en person med dom här orden får dom oftast en negativ klang, men när man använder dom här orden för att beskriva min bror blir orden bara charmiga. Jag har aldrig sagt till honom hur mycket jag beundrar honom, som bror och som människa och det har jag dåligt samvete för. Jag beundrar honom för hans drivkraft; hur han orkar jobba så mycket som han gör. Jag beundrar honom för hans handligskraft; hur han kan fatta ett beslut en sekund. Han har nog inte samma problem som jag att jag kan gå och fundera en hel dag om jag ska ta ost eller skinka på frukostmackan under morgondagen. Jag beundrar hans kunnande och förmåga att framföra vilket fordon som helst och eftersom jag är yrkesskadad kinesiolog; jag beundrar hans underarmar! :-)

Det här kanske jag skulle säga till honom när vi firar hans 30-årsdag men eftersom han kan ha lite svårt med det här känslosamma planet kommer han antagligen bara muttra någonting eller börja prata om någonting annat. Det vet ni som känner Daniel hur han kan muttra eller låtsas som ingenting och det är faktiskt en sak till som jag beundrar hos honom!

I alla fall lyfter jag på hatten idag för min älskade bror och hoppas att han får en trevlig födelsedag på semestern nere i Polen tillsammans med frugan och bästa vännerna!