Igår hade jag den övermänskliga förmågan att kunna läsa andra personers tankar. För det första vet jag att när Abeba Aregawi gick i mål som segrare på 1500 m i VM så tänkte hon inte som dom flesta andra som vinner VM-guld; "Yes, där satt den, jag vann!". Känslan hon hade var lättnad och hon tänkte: Vad skönt att jag klarade av inte bara prestationspressen som varje världsstjärna har på sig utan även hela svenska folkets förväntningar och törst efter guld. Tack Abeba för en underhållande och nagelbitande del av svensk friidrottshistoria!

Jag vet också att flertalet svenskar tänker att vi inte riktigt kan glädjas åt Abebas guld. Hon är ju egentligen inte svensk och vi som friidrottsnation har ju inte skapat denna världsstjärna. Om jag hade mer övernaturliga krafter skulle jag se till att alla svenskar inser hur mycket mod det krävs att byta nationalitet. Det är inte det lättaste att dra på sig en landslagströja med andra färger än dom färgerna som finns på flaggan i det land man föds.

Vissa säger att Jelena Isinbajeva blev tvingad av Ryssland att säga det som hon sa under presskonferensen. Jag tror däremot att hon menade exakt vad hon sa. Hon vet att det hon säger kan befläcka hennes enorma prestationer som hon gjorde under detta VM. Ändå så sa hon som hon gjorde istället för att komma enkelt undan med att bara säga: "Ingen kommentar".

Nu finns det säkert dom som har kunnat läsa mina egna tankar och till er andra kan jag säga att jag under gårdagen tänkte mycket på åsikter och politik inom idrotten. Henke Lundqvist och målvaktskollegan Robin Lehner uttalade sig i Aftonbladet nu i veckan att dom inte tänker göra någonting i OS i Ryssland nästa år (till exempel protestera eller till och med bojkotta). Dom är där för att fokusera på idrotten, punkt slut. Jag tänker så här, som idrottare ska man respektera sin egna landslagströja, andra idrottare och arrangörer. Det enda man ska göra på en idrottsarena är att prestera så bra som möjligt - på så vis är man den bästa möjliga förebild för sitt eget land. Emma Green Tregaro och Moa Hjelmer var modiga som vågade visa sina åsikter, men en arena ska inte vara ett forum för åsikter och politik. Det ska skötas i regeringshus och sammanträdesrum. Så tänker jag.