I helgen hann jag, förutom lite målning, med lite svamp- och äppelplockning. Skörden som bestod av en handfull kantareller var väl kanske inte någonting att skryta med men med tanke på att några konkurrenter redan har varit och bökat i skogen och att vi bara var ute i ungefär en timme så tycker jag att det är godkänt. Efter skogsturen stannade jag till vid äppelträdet i föräldrarnas trädgård och samtidigt som jag väjade undan för fallande äpplen fick jag med mig några stycken dugliga äpplen.

Sommaren och hösten är ju en sån underbar tid: hallon; både i trädgården och vilda; rabarber, några fåtal liter svarta och röda vinbär, krusbär, smultron längs med skogsvägarna och nu mot slutet kantareller och äpplen. Ah, vi får inte glömma dom fyra eller fem smulgubbar som kryper fram i en av mammas pallkragar! Man kan ju långt ifrån säga att det som jag plockar i naturen gör ett hushåll med bara en person självförsörjande. Så varför gör man det? Varför plocka hallon, där hälften har blivit anfallna av mask? Varför vara ute i skogen i en timme för att komma hem med kantareller som knappt räcker till en omelett?

Beror det på att vi människor mår bra av att vara ute i naturen? Frisk luft, bra för hyn. Eller beror det på den enorma kicken man får när man kommer hem med en burk med väldoftande hallon? Den kicken som gör att man sträcker armarna i luften och skriker "yes!" när man efter att ha gett upp hoppet, till slut hittar två kantareller? Liknande den där kicken man känner när man hittar en snygg tröja för 75 kronor eller känslan när man gör fynd efter fynd på Ullared.

Eller beror det bara på att jag är en snål smålänning, eller lite mer diplomatiskt; en ekonomiskt sinnad person som är försiktig med pengar? Om man hittar några kantareller så slipper man ju köpa en metallburk med tråkiga champinjoner till omeletten och av hallonen kan man ju faktiskt få ihop en eller två burkar med hallonsylt. Både billigare och utan massa konserveringsämnen.

Nä, jag tror att det här går mycket långt tillbaka i tiden. På exempelvis stenålder måste det ha inneburit en riktig härlig känsla av nöjdhet att hitta bär, frukt eller svamp i skogen. Jag tror helt enkelt att det är grottmänniskan inom mig som kommer fram.