Vi har väl alla varit med om en sådan där lång, intensiv och upplevelserik dag. Har ni då på kvällen, när det är dags att pusta ut, kommit att tänka på morgonen när ni klev upp och hur orealistiskt det verkar att den morgonen tillhör samma dag som kvällen? För mig var det en sådan dag under gårdagen. Jag skuttade upp ur sängen vid fyra, åkte bil till Kalmar för att flyga vidare till Stockholm. Där var det en fulldag med nya bekantskaper, massor av information och trevliga samtal. När jag på kvällen gick hem från föräldrarnas hus till mitt egna lilla kryp-in i grannbyn fick jag den där känslan: Var det verkligen idag jag skuttade upp vid fyra? Det känns ju som det var igår! Det är fenomenet kallas "två dagar på bara en dag". Under bara en dag hann jag med så mycket och den var så upplevelserik att det lika gärna kunnat vara en tvådagars Stockholmsresa.