Nu är ju vintersolståndet här och årets kortaste dag har varit. Men personligen undrar jag om gårdagen verkligen var årets kortaste dag. Väckarklockan ringde 06:00 (kanske inte så vanlig uppstigningstid på en söndag), 45 minuters löpning i gymmet, snabbdusch och frukost. Promenad till Metallåtervinning Arena och medan spelarna körde isvärmning ringde en annan för att ändra mattider x2 och busstid. Och klockan hade knappt slagit tio på morgonen. Promenad tillbaka till hotellet för att packa iordning, kolla mailen med ena ögat och alpint på tv:n med andra. Utcheckning, lunch, inräkning och fara med bussen till match. Inför och under matchen var det journalister som skulle tas hand om och souvenirer som skulle delas ut. Bara en helt vanlig dag på kontoret. Efter matchen var det för alla att snabbt packa ihop alla pinaler, in i bussen och tillbaka till hotellet för middag och genomgång. När alla farväl och Gud Jul-hälsningar var klara var det dags att ta bussen till Arlanda via Uppsala central. Nu är väl dagen snart slut? Nja inte riktigt, när vi som skulle flyga hem hade checkat in vårt bagage var klockan ännu bara runt 19. Säkerhetskontroll och sedan (dyrt) gofika med lite skvaller och löst prat för att fördriva tiden. Från ca åtta till tio satt jag med datorn och jobbade lite. Boarda planet, sätta sig tillrätta och slumra in lite. Strax efter 23 landade vi i Kalmar, väntade på bagaget och köra iväg i lilla Audi-pärlan. Tjugo i ett på natten var jag äntligen hemma i La casa di Baggatorp och strax efter ett la jag ner huvudet på kudden.

Det är säkert många som tycker att det är jättebra att dagarna från och med nu blir längre, men jag vill nog inte ha längre dagar än det jag upplevde igår.