Trots rubrikens ordval ska inte detta inlägg handla om 70/20 intervaller. Det handlar om något ännu värre, psykiskt i alla fall. Så här när höstmörkret sänker sig över oss och kylar kryper, om något långsamt, närmare är det vanligt att äldre hus får påhälsningar av vissa skadedjur. Nä, vildsvinen har forcerat ytterdörren och tagit sig in i huset ännu. Det är dom lite mindre djuren, mössen, och eftersom jag då har sett spår av dom på lite, för mig, otrevliga ställen laddade vi en råttfälla mellan kylskåpet och väggen ut till groventrén. Så i förrgår när jag sett första halvan av Hamilton hos föräldrarna och kliver in i hallen låter det som någon spelar på kastanjetter inne i köket. Jag inser att fällan har slutfört sitt uppdrag och visualiserar att jag kommer se en svans sticka fram bredvid kylskåpet. Men nä, istället ser jag en mus ligga fastklämd i fällan nästan två meter från kylskåpet, mitt på golvet. Mitt i denna chocken tänker jag den bisarra tanken att jag måste ha lite Hamilton så jag går in i vardagsrummet och sätter igång tv:n, tillbaka till köket tänder lyset och upptäcker att musen fortfarande andas. Jag sträcker försiktigt fram toffeln för att röra vid fällan och får ett så ynkligt, kvidande och bönande pip till svar. Jag känner mig som en hemsk människa, en barbar! När jag sedan går till kontoret för att ringa till Brittas Alltjänst och Akutterapeut, BAA, får jag se musens dödskamp in action. Den lille stackarn försöker backa sig ur fällan, ruska av sig den och rulla runt på golvet.

BAA såg inga som helst problem med att det till synes pågick ett djurplågeri mitt på köksgolvet och tyckte bara att jag skulle flytta mus+fälla till källartrappen, "så du slipper se den hålla på". Nog med detaljer om hur det går till i mordiska Emelies "House of horror". 

Summa summarum levde nog den stackars musen minst 45 minuter efter det att fällan hade slagit igen och täppt/krossat luftstrupe, magstrupe och Gud vet allt. Dom här musfällorna är krångliga att ladda, svåra att hantera och tydligen inte dom mest effektiva. Finns det inget enklare sätt? Och att inte djurrättsaktivisterna har reagerat på detta fjurplågeri. Finns det inget humanare sätt för möss att lämna jordelivet på? Eller heter det musanare sätt i det här fallet? Trots att jag har hittat muslortar på flera ställen, fått städa upp flertalet gånger och vissa gånger svurit långa ramsor över dom så förtjänar inte ens mössen en 45 minuter lång dödskamp.