Äntligen dags för premiär! Jag vet inte om det är för 24:e eller 25:e gången men jag är lika lyrisk som dom andra gångerna det har varit dags att snöra på sig skridskorna. Den, för vissa tråkiga och för alla nödvändiga försäsongsträningen lider mot sitt slut. Alla timmar i gymmet, alla löpturer i regn, blåst eller gassande sol, svettiga cykelintervaller, tusen hopp och hundra ruscher. Armhävningar, knäböj och plankan i alla dess former. Allt för att vara redo för dom där första "kalv på grönbete"-skären och resten av säsongen. Men är egentligen alla hockeyspelare redo för ispremiären? Om alla var fysiskt redo borde väl ingen ha träningsvärk och känna sig som Agda 97 dagen efter den där efterlängtade premiären?

Detta har fått mig att tänka lite, hur jag som målvakt kan förbereda mig på bästa sätt inför säsongen. Inte bara försäsong för att bli så stark och uthållig som möjligt utan även göra kroppen redo och vänja "hockeymusklerna" för det som komma skall. Som en parentes kan jag väl säga att jag kanske inte förtjänar Nobelpriset i snabbtänkhet när det tog dryga 20 säsonger innan jag såg ljuset.

Så nu mot slutet av försäsongen har jag ändrat lite i träningen och lagt till lite övningar som imiterar det som vi gör på isen. Skridsko-mot-stolpe (fast utan förflyttningen), skridskoskär med en handduk under "skär-foten" och "plockningar" med hantlar för explosiviteten.

Jag vet inte om det är 24:e eller 25:e gången men jag är lika fysiskt redo som dom andra gångerna vad gäller uthållighet, styrka och rörlighet. Om mina ljumskar och andra "hockeymuskler" är redo för ispremiären får vi se imorgon eller rättare sagt i övermorgon då jag ska ta mig ur sängen.