I min ungdom gick jag väldigt ofta på hockey i Åseda Ishall men ett något kringflackande liv med den ena adressen längre bort än den andra har gjort att besöken på A-lagsmatcherna långa perioder har lyst med sin frånvaro. Så var det i fredagskväll dags igen. Samma aniskten i cafeteria och sekretariat, klacken står och manar på och det är samma människor i publiken som med lika del vånda och lika del spänning följer krigarna i Åseda Hockey. Det enda som har ändrats är väl utseendet på läktarn; tack till framför allt Penti för allt jobb, utseendet på domaren där Perry Erlandsson har bytts ut mot en något yngre upplaga och spelarna på isen. Nu är det dom som jag stretade träning efter träning tillsammans med på isen som ungdom eller junior som representerar Åsedas färger.

När jag stog i kön i cafeterian för att köpa en korv med bröd i första periodpausen var det något som slog mig. Att jag verkligen har saknat A-lagshockey i Åseda under min "exil". Att det som står på en liten skylt jag har uppsatt i köket är alldeles sant. "Home is where your story begins" och ja, jag vet vart min story började.

I min ungdom såg det inte ut som det gör nu för dagens unga tjejer som spelar hockey. Som tolvåring fick jag åka 23 mil enkel resa för att kunna spela med och mot tjejer och det enda som anordnades av förbund var ett regionslag för tjejer upp till 18 år. Nu finns det damlag på närmare håll, utvecklingscamper, R18-camper, U18-landslag men framför allt finns Stålbucklan; tjejernas motsvarighet till TV-pucken. Nu kan en ung tjej från en liten förening i dom småländska skogarna få dra på sig den rött lysande Smålandströjan och få representera sitt landskap. I söndags spelade stålbucklanlaget en träningsmatch mott killar och jag hoppas verkligen att dom känner stolthet och tacksamhet för att få ta på sig den tröjan. Det finns dom av den äldre generationen (80-tal och början av 90-tal) som hade kunnat offra en arm eller gå över lik för att få spela med Smålandsmärket på bröstet. Distriktslagsspel är något jag saknar; i mitt CV men framför allt inombords.