Atteviks bjöd oss på hockey igår och inte bara det; först fick vi äta en väldigt god middag i en av logerna på Plan 4. Innan matchen fick vi även ytterst fint besök då sportchefen Henrik Evertsson kom och pratade lite om dagens match. Det mötet gick väl bra, tills dess att han började prata om en ung spelare i truppen och att man måste ge dom yngre spelarna chansen - dom måste ha en morot! Jojo, om man är manlig hockeyspelare ville attack-feministen Emelie säga åt honom. Innan matchen hann vi förutom det avhandla hockey, hockey, lastbilar och lite trailerdragare. Så var det då dags för introt då spelarna sprintar in på isen och det är bara att inse att det kommer kännas konstigt varje gång jag ser Lakers åka in på isen till smällande raketer och dunka-dunka musik. Jag tänker på hur bra det hade kunnat kännas när dom åker in där. Hur jag och några i damlaget kanske precis bytt om efter ett fyspass i det nya, superfräscha gymmet och bestämmer oss för att gå och kolla på en match med våra manliga kollegor i Lakers. Hur bra det hade känts att få ha samma målvaktstränare som Lakers herrlag och hur inspirerande det hade känts att Lakers herrlag och damlag hade behandlats lika och haft samma värde oavsett värdet på sponsorintäkter eller lönekuvert.

På tal om lönekuvert var det en i sällskapet som undrade vad jag hade för lön som hockeyspelare. Han blev väldigt oförstående när jag sa att "jag gör det gratis". Drömscenariot för damhockeyspelare i divsion 1 är väl att få en eller några tusenlappar i månaden för "allt slit och jobb" som läggs ner på idrotten. Men då kan man ställa sig frågan: blir jag en väldigt mycket bättre målvakt om jag får en eller några tusenlappar till i månaden? Och skulle denna lilla ersättning göra att jag älskar hockey mer än vad jag gör idag? Knappast.