För dom flesta är en kalender en planeringsbok (även om den nu för tiden oftast finns i en smartphone eller iPad) men för mig är det lika mycket en minnesbok. Varje år då jag köper en ny kalender skriver jag in datum att minnas. När familj och vänner fyller år men även årsdagar som är viktiga för mig.

I min kalender för datumet i förrgår står det så kryptiskt som "5 år X @ Dal 2-3 OT". Översatt till normal svenska är det 5 år sedan jag spelade min allra sista hemmamatch för Dalhousie Tigers då vi vann mot ärkerivalen X med 3-2 i sudden. Trots att det är ett halv decennium sedan den matchen kommer jag ihåg varenda detalj som det var igår.

Jag minns hur vi åt pre-game meal på "uteserveringen" på Cora's (inne i gallerian). Jag minns hur vi "grads" fick en varsin tavla och hur jag försökte få fram något vettigt att säga som tacktal. Men vad säger man som tack till sina medspelare och ledare som gjort fyra år till dom absolut bästa åren i ens liv?

Vidare till ishallen då det var samma rutiner som inför vilken match som helst. Men något var annorlunda; utmaningen var att trots alla känslor som flödade kunna fokusera på matchen. Starting line-up på blålinjen, vår tränare som nämner oss grads och sedan sista gången jag får sjunga med i nationalsången i Memorial Arena. När 60 minuters hockey var över stod det 2-2 och förlängning skulle få skilja lagen åt. Jag minns hur andra laget får en avvaktande utvisning mot sig, hur jag spurtar ut till båset och medan jag står där ser hur mitt lag gör det avgörande målet. Jag minns hur jag i ett lyckorus kramar om vår assisterande tränare och hans förvåning över att en skrikande, svartklädd michelingubbe kastar sig i famnen på honom. Jag minns även den här obeskrivliga tacksamheten till mina lagkamrater som tillsammans såg till att jag fick uppleva matchen som närmast kan liknas vid en Disney-film med lyckligt slut.

Den 21:a februari är verkligen ett datum värt att minnas för mig och jag vet inte om jag kommer fortsätta skriva upp årsdagen i min kalender i 5, 10 eller 15 år till. Kanske sitter jag där om 45 år; gammal, rynkig och något stelare, tittar i min kalender och ser "50 år X @ Dal 2-3 OT". Vet precis vad det handlar om, spelar upp det här videobandet i huvudet och får den där härliga känslan som jag hittills har fått just detta datumet.