Senaste inläggen

Av Emelie Ederfors - 6 juli 2015 17:11

Eftersom alla verkar tycka så synd om Grekland; svenskar som tycker att hela Sveriges befolkning ska åka ner dit och spendera euro till förbannelse och grekerna själva som inte alls verkar förstå att man måste skaffa fram cash för att betala tillbaka ett lån, så måste jag få ryta i lite. Man behöver ju varken vara någon Einstein eller vara ekonomiprofessor för att förstå att invånare inte kan leva loppan utan att lägga i en peng då och då i statskassan. Det finns några små problem med Grekland.

Pensionsåldern: Enligt Expressen för några år sedan kunde greker som hade "ansträngande yrken" gå i pension i 50-55 års åldern. Med ansträngande yrken menades bland många hundra andra frisörer och radioreportrar. Jättebetungande. Det finns "skräckexempel" att människor med gott samvete gått i pension i 45 års ålder. Har grekerna 10-20 år kortare medellivslängd än övriga Européer? Eller är det bara latmasken som har krypit fram?

Skatterna: Enligt en rapport betalar dom knappt någon inkomstskatt och så finns det så klart en massa andra små skattemässiga kryphål (så som barn m.m.) Kommentarer till att det blir ekonomisk kris överflödiga.

Slutligen tycker jag mig se en lite arrogant inställning till långivarna som räddade hela landet ur den allra djupaste skiten. Vilket bara bevisas av att det blev nej i folkomröstningen och när en svensk-grekisk journalist som borde vara något skärpt där uppe skriver att det var modigt av Grekland att stå upp mot dom där skurkaktiga långivarna tillika "ockupanterna". Ännu ett bevis är när landets ledare för någon vecka satt i tv och sa: "Vi får inget i utbyte av långivarna". Nä men vänta nu. Det är ungefär som om Pelle skulle sluta betala av på bolånet och när banken ifrågasätter detta säger han bara: jo ni hjälpte ju mig med pengar så att jag kunde köpa det där drömhuset men just nu får jag inget i utbyte av er. Greklands ledare verkar inte förstå att själva utbytet var dom antal miljoner som Grekland fick motta när dom satt lite illa till.

Men så klart så har jag ju en lösning på denna lilla kris:

Vad gäller pensionsålder skickar vi ner Fredrik Reinfeldt som konsult, han som nästan till och med verkade vilja få upp förmultnade döingar för att "ta några år till för laget".

Vad gäller skatterna skickar vi ner Giovanni Henriksen eller Frank the Fixer som han också kallas. Han verkar vara bra på att driva in pengar.

Vad gäller det här lilla lånet som ska betalas tillbaka. Snälla Grekland, ta inga SMS-lån och fall inte för "sms:a låna, sms:a låna". Istället skickar vi ner Magnus Hedberg och Patrick Grimlund från Lyxfällan, som pedagogisk men ändå med pondus kan förklara att dom inte kan spendera mer än vad dom får in. Det ska dock inte bli något tal om att Lyxfällan ordnar så att lånet blir avskrivet, det är nämligen färdigdaltat med Grekland!


ANNONS
Av Emelie Ederfors - 12 juni 2015 16:34

Tänk vilken vikt alla människor lägger på dom här adjektiven som beskriver en person och dom otal olika personligheter som finns här i samhället. Detta framför allt i val av partner, vilka som passar till ett visst jobb och så vidare. Vi får alla etiketter på oss som påverkar hur andra människor behandlar oss. Den personen är pratglad, den är ordningsam och den är listig. För drygt en månad sedan fick jag berättat för mig att jag var blyg och ogillade att prata inför folk. Det var dom etiketterna som jag fick. Jag kan inte helt säga emot; jag är överlag mer en lyssnare än en talare men jag vill även säga: det beror på vad man jämför med. Vad den här personen som sa detta inte visste om mig var att jag som niondeklassare rappade inför en fullsatt kyrka och sjöng tredje versen av Julen är här i en om möjligt ännu mer fullsatt kyrka. För alla er som kan era julsånger vet ni att tredje versen av den sången är när Tommy Körberg och Sissel Kyrkjebo briljerer totalt och sjunger lite högre toner än i resten av sången. Jag vill inte på något sätt likställa min sånginsats från nian med deras, men jag VÅGADE. Är det blyghet? Det beror på.

Förra veckan fick jag förfrågan om att föreläsa hos Rotary i Åseda och utan att tveka svarade jag ja. Jag blev väldigt glad över att få frågan och när jag stod där igår och pratade om mitt år med damkronorna så tyckte jag att det var riktigt kul. Jag njöt av att folk hade tagit sig tid trots strålande sol och skolavslutningar för att lyssna på mig och min historia. Är det blyghet? Det beror på.

Så, inför den här härligt soliga junihelgen vill jag skicka med en uppmaning till er: ta inte så hårt på vad för slags personlighet ni har; det går inte att ändra i en handvändning och inte heller dom här etiketterna som folk (ibland på ett negativt sätt) tilldelar er.

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 9 juni 2015 15:49

Idag är det bara en vecka kvar tills jag och min mamma ger oss iväg på vår traditionsenliga "jubileumstågluff" som inträffar det år då någon av oss fyller jämnare än vanligt. Det kommer bli dasslocksstora wienerschnitzlar, Törnrosaslott, Tyrolerhattar och gudomliga Alpvyer. Vidare kan jag nästan garantera att det kommer bli väldigt många skratt, ännu fler steg och helt enkelt galna uppTÅG!

Inte nog med att resfebern har börjat infinna sig med allt som ska göras på jobbet och hemma så att jag kan vara frånvarande den tiden som det handlar om. Det ska ju dessutom packas; något som inte är min starkaste sida. "Travel light" samtidigt som man ska få med sig tillräckligt mycket kläder m.m så man klarar sig. Finns det någon packningskonsult som man kan ringa till?

Jag har nog även drabbats av pionfrossa. Igår kväll kände jag en sådan otrolig lycka när mina fem pioner fått stöd, gräset runt omkring blivit slaget och alla har knoppar! Jag får ett leende på läpparna när jag tänker hur någon människa för, jag vet inte hur många decennium sedan planterade dessa fina växter, hur dom i, jag vet inte hur många år har fått kämpa för sin överlevnad mot kirschkål, tistlar och annat välväxande ogräs utan bokstavligt talat något stöd alls och hur glada dom antagligen är nu när någon bryr sig om dom. Jag hoppas bara dom klarar sig utan min omtanke och vänlighet när jag är på resande fot så inte dom också får resfeber. 

Av Emelie Ederfors - 2 juni 2015 15:07

Det har väl alltid varit mest synd om chefer eller högt uppsatta politiker inom kommun, landsting eller stat. Det är långa arbetsdagar, en massa resor till höger och vänster, hotellbufféer var och varannan dag vilket gör att man måste försöka hinna träna i sitt ständigt pressade schema så man inte blir tjock och ful till tidningsbilderna. Vad man än gör så klagar folk på en och vad får man egentligen för allt slit?! En jäkla massa pengar...

Läste i lokaltidningen idag om en av cheferna på en kommuns tekniska förvaltning. Han blev anställd 1:a oktober förra året och sparkad endast sex månader senare på grund av brister i ledarskapet. Som ett rejält plåster på såren eller mer ett stort bandage med guldkant och inbyggd sårtvätt och air condition, får denna chef 75000:- i allmänt skadestånd och dessutom åtta månadslöner. I runda slängar en halv miljon kronor för att han har varit en dålig ledare. Men det slutar inte där, om han nu, trots fina referenser från föregående jobbinsats, mot förmodan inte skulle få något jobb innan årsskiftet får han ytterligare sex månadslöner.

Ja ni, det kan inte vara lätt att vara chef...

Av Emelie Ederfors - 29 maj 2015 15:13

Jag får ofta frågan från folk om jag fortfarande håller på med hockey och vart jag spelar. Ja och Karlskrona HK. Nästan uteslutande får jag samma reaktion från alla: Ååååååh, Karlskrona som är så fint på sommaren! Men vilken härlig stad att besöka en solig och varm sommardag! När jag då svarar att jag aldrig varit där på sommaren får jag bara en stirrande blick och en gapande mun till svar. För trots att jag nu har spelat för KHK i drygt två säsongen är mina sommarerfarenheter av denna sommarstad rätt så skrala. Man kan säga att det går att räkna på en hand - och då är det på någons hand som har sågat av tre fingrar. Fast egentligen har jag bara en sommarerfarenhet av Karlskrona under min tid som spelare i klubben eftersom den första erfarenheten inte riktigt räknas eftersom jag då spelade i Växjö Lakers.

Det var i augusti 2010 som damlaget i Lakers var nere i Karlskrona för ett träningsläger och ni som har varit på hockeyläger vet att det inte blir så mycket mer sightseeing än ett svettluktande omklädningsrum, en rink, en matsal och någon form av sovplats. Men mellan två ispass på vårt Karlskronaläger åkte vi ner till ett soldränkt centrum  för att kolhydratladda. På Glassiären. Det var första sommarstadskänslan jag fick uppleva och då varade den bara ungefär en halvtimme innan vi skulle tillbaka till det svettluktande omklädningsrummet och på med blåstället igen.

Inför säsongen 13-14 blev faktiskt sommarupplevelsen av staden betydligt längre, faktiskt nästan en hel kväll! Jag och en spelare åkte med vår tränare när han med sin båt skulle på en konsert på en av öarna (snälla fråga mig inte vilken). Puttrande båtar, soligt och fint, hav och klippor. Jag började förstå vad folk pratar om! Sedan dess har det uteslutande varit parkera bilen, dra iväg med den stora trunken, in i det minimala omklädningsrummet, värm upp och sedan ut på isen. Efteråt är det samma sak fast tvärtom och så långt i från en räkmacka på torget, glass i solskenet och en båttur ute i skärgården man kan komma.

Imorgon ska jag till Karlskrona och även om vi mestadels kommer vara inomhus för möten kommer jag nog hinna känna lite av atmosfären som alla verkar vara förälskade i när det gäller den här staden. Jag kanske hinner med en solig morgonpromenad i övermorgon och kanske till och med ett besök på Glassiären när konferensen är över?

Jag har trivts väldigt bra som spelare i Karlskrona under mina år i klubben så staden har på något sätt blivit synonymt med en vinterstad för mig. Men efter helgens besök så kanske det är som för alla andra: Åh vilken sommarstad!?

Av Emelie Ederfors - 25 maj 2015 15:29

Först och främst ett stort grattis till segern i Eurovision Måns! Men med tanke på invigningen som tog drygt en halvtimme av den redan för långa programtiden kanske vi ska kalla det musik-OS? Eller kanske Wovision eftersom betydligt fler länder än dom man kanske förknippar med Europa deltog.

Och för att fortsätta klaga på detta musikaliska "spektakel" måste jag bara få fråga: hur jämställd och feministisk är den här musiktävlingen egentligen? När det var kvinnliga deltagare på scenen var det både djupa och breda urringningar eller bar mage eller väldigt mycket ben som syntes. När det var manliga artister på scenen var det kostym eller annan långärmad utstyrsel. Årets manliga nakenchock stod väl Israel för som hade en T-shirtklädd dansare med!

Nu tänker ni säkert att jag satt hela lördagskvällen i soffan och skanderade "Bara överkroppar!!!" Och "Av med skjortorna på männen!" men riktigt så långt gick jag inte. Jag satt mer och var fundersam. Är det ett sammanträffande att dom kvinnliga artisterna visade mer hud än alla Baywatch-avsnitt tillsammans och att dom manliga deltagarna visade lika mycket hud som man kan se vintertid i Murmansk? Eller är det så illa att majoriteten av kvinnorna som var med i årets Eurovision anser att publiken måste se en snygg brutta som visar delar eller stora delar av brösten för att bli tagen på allvar och att folk ska rösta på dom? Är dom så otrygga i sig själva och så osäkra på att någon ska lyssna på deras tonsäkra och vackra kolibri-röster så att dom bokstavligt talat måste kasta kläderna? Det ska väl vara låten som tävlar? Skulle en kvinna kunna vinna Eurovision om hon hade en långärmad, grå tröja, skinnbyxor och några fula, klumpiga sneakers på sig?

Eller så var den här utstyrselskillnaden mellan dom båda könen ett sammanträffande och att vi nästa år får se en rejält påbyltad kvinna på topp-tre och kanske en manlig artist i linne och shorts.

Av Emelie Ederfors - 19 maj 2015 08:28

Enligt Wiktionary är en rövslickare "någon som på ett skenheligt vis uppträder alltför inställsamt för att komma upp sig hos exempelvis chef, lärare eller annan auktoritär person". Igår insåg jag att det finns andra användningsområden av detta uttrycket och det är när en medtrafikant hänger på någon annans dragkrok. Igår hade jag en bakom mig som var närmare än så.

Så här kommer ett öppet brev till dig i den fula, svarta Citroen som kom ifatt en något långsammare vinröd bil och en bakomvarande svart Audi strax efter Flybo vid halv fem tiden. Jag bryr mig inte om att du kör fortare än varken mig eller gällande hastighetsbestämmelser men när du hamnar bakom en bil får du gärna hålla lite mer avstånd än inandningen av Ettusenett osv. Dom tretalet gånger som jag blev liggande bakom en lastbil utan att kunna köra om låg du så nära att jag såg att du hade en spenatbit mellan tänderna och jag kunde till och med känna lukten av en gammal kaffe från 7-Eleven från din bil.

Du verkar inte bry dig om varken ditt liv eller din fula Citroen men jag är rädd om både mig själv och min Audi. Men allvarligt talat, du bevisade tydligt igår vilken tung klumpfot till högerfot du hade, tror du inte att du hade kunnat köra om två bilar även om du hade legat kanske fem meter längre bak? Tänk om jag eller lastbilen framför hade varit tvungen att göra en panikinbromsning. I bästa fall hade jag fått ett Citroen-märke fastetsat i ryggen men troligtvis hade mitt liv slutat vid 29 års ålder tack vare din respektlöshet i trafiken. Om du nu hade överlevt en sådan krasch, hade du kunnat se min mamma i ögonen och säga att jag har tagit din dotter, din närmaste vän och din trogna tågluffskamrat ifrån dig bara för att tjäna in några ynka meter på en eventuell omkörning som skulle komma hundra meter eller flera kilometer bort?

Av Emelie Ederfors - 18 maj 2015 14:33

Lördag; barrotsplantor. Söndag; täckrotsplantor - och jag kan säga att söndagens 670 st var som rena himmelriket efter lördagens 640 st. Ner med röret, tryck på pedalen, dra upp och trampa till runt omkring och man slapp hacka (allt som oftast i sten) samt flera andra otrevligheter som var förknippade med barrotsplanteringen. Tre av dom fyra Kristi Himmelfärdsdagarna tillbringade vi ute i skogen bland stock och sten samt en hel del gammalt ris. Jag känner mig jättenöjd med helgens arbete, men alla är inte överens här. Min kassa stortåled var inte alls tillfreds med att klampa omkring på ett hygge och trampa till runt några löjliga plantor... I ett par lånade, mesrosa och promenadovänliga Muck Boots. Hur jag än igår kväll försökte förklara för den gamla leden att jag hjälpte till med planteringen för min brors skull, att det var för miljövården och att pappersindustrin också måste leva, så ville den inte alls lyssna. Som svar fick jag bara en något svullen, röd och öm fot. Nu får jag bara hoppas att den blir på bättre humör när den inser att vi är färdiga med planteringen för den här gången och att jag är ledig från träning idag.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kinesiologen med Blogkeen
Följ kinesiologen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se