Senaste inläggen

Av Emelie Ederfors - 24 september 2015 16:19

Tacksamhet är något vi i allmänhet är dåliga på att visa alla dom som lägger ner en hel drös med ideella timmar inom olika föreningar m.m Jag har upptäckt ännu ett område där vi kan bli bättre på att visa tacksamhet - nämligen människokroppen.

Förra sommarens försäsongsträning var lite jobbigare än vanligt, om jag ska uttrycka mig milt, eller ett rent helvete om jag ska gå rakt på sak. En krånglande stortå gjorde att jag fick plåga mig igenom varenda löprunda och varenda spänstpass. Med tanke på att jag springer två gånger i veckan och kör lika många spänstpass så kan man krasst räkna med ett minimum på tre timmar varje vecka med ilande och brinnande smärta. När jag sprang försökte jag tänka på något annat för att försöka stå ut och under vilopauserna mellan rusherna eller hoppen böjde jag mig ner och klämde åt med handen för att lätta på (läs lura) smärtan.

I våras tog jag mig till slut i kragen för att gå iväg och få hjälp med tån. Tack vare en mirakelkur i form av en enkel tåspridare är jag numera så gott som symptomfri. Nu har hela den här sommarens försäsong gått och jag har haft samma upplägg som föregående somrar. Löpning i förrgår och spänst igår men det var först då jag insåg hur skönt det är att kunna träna smärtfri. En hel sommar med ca 9 timmars träning i veckan utan att ägna detta en tanke eller ens minsta tacksamhet att jag nu har en fungerande kropp och utan att ha ont. Det här gäller inte bara den som tränar som en tok. Hur många har gett sig själva en klapp på axeln när ni har släpat er iväg på träningspasset trots att ni varit trötta och det har varit en jobbig, lång dag på jobbet? Hur många har gett sig själva en liten applåd för att man som 50-åring kunnat nå ner och nudda marken med fingrarna eller som 60-åring kunnat ta två steg i taget i trappan?

Gärna lite mer tacksamhet gentemot din egna kropp, den är ditt viktigaste redskap här i livet.

Av Emelie Ederfors - 18 september 2015 14:18

Nej, det här inlägget ska inte handla om den förfärliga flyktingkatastrofen, vardagliga vansinnesdåd och (o)pålitliga politiker som bryter det ena efter det andra vallöftet. Istället vill jag prata om den där gråa, mörka och trista årstiden hösten.

Visst, det kanske inte är så mysigt i mitten av november när det är kolmörk alla dom timmar då man inte jobbar och det känns så där oliiiidligt långt tills dess att man får tända upp tillvaron med lite adventsljusstakar, glögg och pepparkakor. Men frågan är om det inte är lika deprimerande nu? Bara kolla ut på dom färglatt vackra träden som skiftar i kulör likt en palett. Bedårande vackert va? Snart är den tiden förbi. Snart står dom där helt utan några löv och ser så där skrämmande olevande ut.

Kanske har ni samma problem som jag har så här i mitten av september. Trots att det är närmare till sommaren som var än det är till vintern som kommer är det inte längre ljust dygnet runt. Faktum är att det blir mörkt redan vid halv åtta-tiden, men i förnekelse tänker jag att man ska väl inte behöva tända alla fönsterlampor redan innan åtta på kvällen. Så istället går jag där hemma, trevar mig fram i ett halvmörkt hus och kommer på mig själv med att nästan längta till november. Då tänder man ju fönsterlamporna när man åker till jobbet på morgonen eftersom det är mörkt både då och på eftermiddagen och alltså är huset upplyst när man kommer hem lite trött och sliten från jobbet. Ta da, ljust och fint!

Hoppas ni läste detta och glömde bort lite om alla tråkigheter som pågår både i när och fjärran. Hoppas också att ni hinner gå ut och njuta av höstens vackra färger. Medan vi fortfarande har lite dagsljus kvar.

Av Emelie Ederfors - 1 september 2015 17:10

Det var bra tryck i Kinnarps Arena i helgen då HV-dagen arrangerades. HV:s damlag vann sin träningsmatch, desto sämre gick det för herrlaget som förlorade mot Malmö och stackars Teemu Laine som fick matchstraff plus minst en match avstängning för att han hånade domaren. Men det är ju sånt som händer när adrenalinet flödar, publiken sjunger och hoppar och det är slutspelshetta! Nä vänta nu, det är ju för tusan bara början av säsongen. Men det är ju inte lätt som hockeyspelare att hålla känslorna i styr, när det är stupalöst tighta matcher och lagen får kriga för varenda livsviktig poäng! Nä vänta nu, serien har ju inte ens börjat. Matchen då Teemu Laine hånade en domare var en av säsongens första träningsmatcher.

Jag var inte på plats i Kinnarps och har inte sett upprinnelsen till varför Laine tyckte det var befogat med valda beteende. Jag ställer bara frågan kan vi verkligen vara förvånade att antalet disciplinärenden ökar i bland annat ungdomshockeyn när små killar och tjejer få se stora stjärnor håna domare i en obetydlig och till synes oviktig träningsmatch? Och kan vi verkligen inom svensk hockey vara förvånade att det är så få som vill vara domare, ledare och matchfunktionärer?

Av Emelie Ederfors - 27 augusti 2015 15:59

Innan friidrotts-VM i Peking hade jag förhoppningar att Usain Bolt skulle vinna. Inte bara för att han är en stor idrottslig förebild utan även så att man kunde räcka ut tungan till den där "orena" amerikanen Justin Gatlin. Nu när 100 m och 200 m är avklarat tänker jag inte hylla Bolt för att samtidigt kunna håna "fuskaren" Gatlin; jag tänker hylla Bolt för att han är den största friidrottaren tillika motbevisaren genom tiderna. För att fräscha upp minnet för er så har hela den här säsongen handlat om Gatlin. Han fullständigt dominerade löparbanorna inför VM och hade världsårsbästa på både 100 (9,74) och 200 meter (19,57). Bolt kom till Peking med ett säsongsbästa på 200 meter på 20.13 och dom få lopp han har gjort i år har inte med Bolt-mått mätt varit mycket att hurra för. Många tvivlade på honom och flera menade att han var slut som artist. Kommer han ens till start i VM? Börjar han inte bli för gammal nu? Hur är det med hans skadebeskymmer som förföljt honom? Hur ska han ens komma i närheten av Gatlins tider?

Idag när han bärgade sitt 10:e VM-guld motbevisade han inte bara alla tvivlare utan bevisade återigen sin storhet inom idrotten. Bolt har inte förlorat en enda VM- eller OS-final sedan 2008 (alltså sju år!) och förutom 10 VM-guld har han även 6 olympiska guld. Lägg därtill två väldigt svårslagna världsrekord på både 100 och 200 meter.

Så inget peka finger och räcka ut tungan till dagens silvermedaljör utan hatten av och en djup bugning till guldmedaljen. En värdig vinnare!

Av Emelie Ederfors - 20 augusti 2015 15:16

Solen skiner var dag med en behaglig temperatur. Även om juli inte var mycket att skriva hem om så kan vi ca halvvägs in i augusti fastslå att det än så länge varit en lysande sensommarmånad och det är ju en sådan där härlig tid på året. Man behöver inte gå många steg utanför huset för att få en frys full av antioxidanter i form av hallon, svarta och röda vinbär. Nu när jag går där i min trädgård och donar i princip varje dag så mår jag så bra, men det finns även orosmoln.

Det är inte bara bärbuskar som levererar; snart kommer äppelträden att släppa sin frukt i en takt av ca ett äpple per minut. Detta kan locka till sig "skadedjur" i form av vildsvin. Förra hösten hade jag nattliga besök - väldigt ofta. I år har det försvunnit 2-3 äppelträd från min tomt och jag har även fått bort lite mer sly och grenar runt om trädgården. Frågan är om det räcker?

Ett väldigt bra ordspråk är bättre att förekomma än förekommas och därför har jag några funderingar på vad jag ska ha för taktik denna höst. Jag har kommit fram till att det finns tre olika alternativ:

1. Samla upp all fallfrukt, vilket borde göra grisarna mer ointresserade av att hälsa på. Problemet med det är: vad gör jag med dom uppsamlade äpplena? Köper någon form av låda eller behållare av Försvarsmakten som är omöjlig att göra intrång i (vad kostar inte en sådan?) eller tar in all frukt (men hur illa kommer det inte börja lukta inomhus då?)

2. Strunta i att samla upp äpplena och bara hoppas på det bästa. Känns väldigt osäkert faktiskt.

3. Samla upp ungefär hälften av fallfrukten och om svinen lockas dit av den halvan som ligger kvar finns det en lösning. Djurrättsaktivister och djurskyddsföreningar behöver inte läsa nu. Då kan jag sitta på altanen och kasta den uppsamlade halvan på dom där svinen. Som jag ser det finns det bara två problem med detta alternativ. Dels att jag är fruktansvärt dålig på att träffa och om jag nu skulle träffa hur skulle djuret reagera om det var "skadeskjutet"?

Vilket alternativ tycker ni är bäst?

Av Emelie Ederfors - 6 augusti 2015 15:50

Äntligen dags för premiär! Jag vet inte om det är för 24:e eller 25:e gången men jag är lika lyrisk som dom andra gångerna det har varit dags att snöra på sig skridskorna. Den, för vissa tråkiga och för alla nödvändiga försäsongsträningen lider mot sitt slut. Alla timmar i gymmet, alla löpturer i regn, blåst eller gassande sol, svettiga cykelintervaller, tusen hopp och hundra ruscher. Armhävningar, knäböj och plankan i alla dess former. Allt för att vara redo för dom där första "kalv på grönbete"-skären och resten av säsongen. Men är egentligen alla hockeyspelare redo för ispremiären? Om alla var fysiskt redo borde väl ingen ha träningsvärk och känna sig som Agda 97 dagen efter den där efterlängtade premiären?

Detta har fått mig att tänka lite, hur jag som målvakt kan förbereda mig på bästa sätt inför säsongen. Inte bara försäsong för att bli så stark och uthållig som möjligt utan även göra kroppen redo och vänja "hockeymusklerna" för det som komma skall. Som en parentes kan jag väl säga att jag kanske inte förtjänar Nobelpriset i snabbtänkhet när det tog dryga 20 säsonger innan jag såg ljuset.

Så nu mot slutet av försäsongen har jag ändrat lite i träningen och lagt till lite övningar som imiterar det som vi gör på isen. Skridsko-mot-stolpe (fast utan förflyttningen), skridskoskär med en handduk under "skär-foten" och "plockningar" med hantlar för explosiviteten.

Jag vet inte om det är 24:e eller 25:e gången men jag är lika fysiskt redo som dom andra gångerna vad gäller uthållighet, styrka och rörlighet. Om mina ljumskar och andra "hockeymuskler" är redo för ispremiären får vi se imorgon eller rättare sagt i övermorgon då jag ska ta mig ur sängen.


Av Emelie Ederfors - 4 augusti 2015 16:29

Så har jag haft borgmästartiteln i drygt en av 104 veckor och utan att ha fått en skriftlig och utförlig arbetsbeskrivning av uppdraget blir det ju lätt att man börjar drömma om vad det innebär. Detta drömmande är också till stor del baserat på hur borgmästare och andra storfräsare inom samhället har det i Hollywoodfilmer m.m Som hedersborgmästare tänker jag mig att alla medborgare stannar upp och bugar djupt när jag visar mig på gatan och att jag alltid i offentliga sammanhang har flertalet unga, vältränade och stiligt kostymklädda livvakter med både tuffa solbrillor och öronsnäcka. Första scenariot till viss del sant, jag har fått flera grattishälsningar "på stan" och även någon som till och med tog av sig kepsen för att hälsa. Andra scenariot kommer nog tyvärr inte inträffa. Vidare drömmer jag om statsbesök. Borgmästaren måste väl ändå hälsa på Baracken i Vita Huset och varför kan inte han komma och hälsa på i mitt residens i Baggatorp? Och när vi ändå pratar om andra viktiga personer; jag tänker mig mingelparty i massor, invigningar och klippa band, kanske även Nobelmiddagen. Jag undrar bara vart borgmästarens inbjudan till det kungliga dopet och Konungens 70-års fest är? Borgmästartiteln måste ju överlag innebära ett liv i lyx och flärd; champagne till middagen ikväll och förresten säljer dom hummer på Konsum?

Rrrrrrrrrrrrring, rrrrrrrring. Emelie, vakna!

Oj då, nu får jag nog sluta drömma och börja ta tag i borgmästeriet på allvar. Som borgmästare måste jag ju se till att alla samhällets invånare är lyckliga och mår bra, att det inte finns någon fattigdom, att det inte förekommer någon mobbing, varken i skola eller på arbete, att det inte förekommer någon diskriminering på grund av kön, sexuell läggning eller ursprung. Kort och gott att alla samhällets invånare respekterar alla samhällets invånare! Är jag kanske med det här tankesättet tillbaka i drömmarnas värld? Kanske, men jag hoppas att jag kommer göra ett bra samhälle ännu lite bättre under mina två år och är det någon som har konkreta förslag på förbättring eller projekt är ni varmt välkomna att framföra dom i mitt residens. Konkreta förslag på hur det här samhället ska kunna komma lite närmare drömmarnas värld.  

Av Emelie Ederfors - 27 juli 2015 17:16

I förrgår ställde sig Åsedaborna traditionsenligt och plikttroget längs med Järnvägsgatan och Olofsgatan för att följa Olsmässekarnevalen - trots att regnet vräkte ner och temperaturen inte heller var något att skriva hem om. Musikkåren, som antagligen fick slänga in både uniformer och instrument i torktumlaren och alla andra karnevalsdeltagare tyckte nog att det gott kunde vara lite varmare och mindre regn. För mig, som satt i en fin, gammal Cadillac näst längst fram i tåget var det faktiskt en varm dag. Att bli mottagen som Åsedas hederborgmästare av alla tappra själar som stod längst med vägen; alla leenden och glada vinkningar, värmde hela mitt hjärta.

Det lilla samhället i Uppvidinge kommun har ju alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Från det att Stockholmstjejerna kallade mig "Åseda" på Buster/Jofa Hockeyskola i Halmstad 1997, till skylten på dörren till studentrummet på andra sidan Atlanten där alla i korridoren kunde läsa Emelie Ederfors, Aseda, SWE, till alla dom gånger då jag i större hockeysammanhang har fått säga vart jag kommer från. Jag vet inte vad det är som gör att just detta lilla samhälle (skitby enligt vissa) är så speciellt. Är det att alla känner alla? Är det att vi har det som man behöver, så som vårdcentral, rondell och Systembolaget? Eller är det bara: "Home is where your story begins"?

I förrgår fick jag äran att ta emot borgmästarmedaljen och "stadens" nyckel. Det finns olika bud om vart denna stora nyckel går; till alla byggnader i Åseda eller till alla ungkarlar. Det där får jag nog undersöka nogrannare under mina två kommande år på ämbetet. Hur det än är så är det väl ändå som dom säger: När en dörr stängs, öppnas en annan. Jag ska nog ändra det uttrycket till: När en dörr stängs får man en nyckel till en annan som leder till ett hemtrevligt rum.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards