Idag spelar Linden/VIK sin första hemmamatch i Sméhallen den här säsongen och det kommer även vara en insamling till förmån för Cancerfonden under matchen.

Cancer är en sjukdom som drabbar många i dagens läge och jag har några i min närhet som har drabbats av den här sjukdomen. Dom som jag spelar denna match för idag är:

Min älskade morfar, Hjalmar Nordström, som dog alldeles för ung på grund av lymfskörtelcancer. Du fick aldrig se mig spela hockeymatch när du var i livet men jag vet att du har varit med mig på många matcher. Du kanske till och med hinner vara med under dagens match om det inte är någon Ockelbo-skoter som du ska fixa med uppe i himlen idag?

Min älskade faster, Maj-Louise Emilsson, som drabbades av bröstcancer för några år sedan. Hon överlevde men gick bort tidigare i år efter en stroke. Jag vet att du alltid har varit stolt över mig och mina prestationer på hockeyrinken. Tack för allt ditt stöd och jag känner det än idag.

Min kära släkting Thure Ederfors som gick bort bara någon månad innan faster Maj-Louise till följd av cancer. Du var alltid lika positiv när du kom in på kontoret och pratade om allt från himmel och jord.

Vår kära familjevän Lotta Artursson som drabbades av en hjärntumör för inte så länge sen. En till överlevare men det har varit en tuff tid för dig och hela din familj efter sjukdomsbeskedet.

Det finns många fler som jag känner som drabbas och jag hoppas det bästa för alla er och att ingen i min familj eller bland mina vänner drabbas av denna hemska sjukdom.

Jag hoppas också att båda lagen idag inte bara spelar för att vinna denna helt vanliga seriematch utan spelar för alla dom som drabbas av cancer. Och till er som kommer och kollar på matchen idag; töm alla sparbössor hemma och lämna så mycket pengar ni bara kan till Cancerfonden för man vet aldrig vem som drabbas härnäst.

Den här dagen kanske ter sig som en het vanlig dag. Man går upp på mogonen, gör sig iordning, äter frukost, åker till ett inte allt för stimulerande jobb, tränar efter jobbet, lite stök i hemmet med bland annat diskning och matlagning och göra iordning inför morgondagen. Men det är ingen vanlig dag, nej det är ingen vanlig dag, för det är mammas födelsedag!

Hela dagen idag har jag känt en oerhörd tacksamhet för hur hon alltid har ställt upp på mig; alla tusentals mil hon har skjutsat mig till ishallar, arenor, islador och till och med uterinkar i både när och fjärran. Hur hon alltid har funnits där och när jag har varit ledsen har hon tröstat mig med sin trygga famn. Idag har jag också gått och grubblat på hur jag kan visa min tacksamhet mot henne och hur man betalar tillbaka all kärlek från en moder, eller är det ens möjligt?

Några små saker jag kan göra för att visa hur tacksam jag är att hon finns är att jag ska ge en henne en gigantisk stor födelsedagskram när hon kommer upp hit till helgen. En kram jag helst hade velat ge henne idag.

Och mamma, nästa gång du fyller år lovar jag att jag ska bjuda dig på frukost på säng med tårta och ta fram gitarren och sjunga från hela mitt hjärta "I felt the grace of your smile, You're my Lucky Day!"

Den här dagen kanske ter sig som en het vanlig dag. Man går upp på mogonen, gör sig iordning, äter frukost, åker till ett inte allt för stimulerande jobb, tränar efter jobbet, lite stök i hemmet med bland annat diskning och matlagning och göra iordning inför morgondagen. Men det är ingen vanlig dag, nej det är ingen vanlig dag, för det är mammas födelsedag!

Hela dagen idag har jag känt en oerhörd tacksamhet för hur hon alltid har ställt upp på mig; alla tusentals mil hon har skjutsat mig till ishallar, arenor, islador och till och med uterinkar i både när och fjärran. Hur hon alltid har funnits där och när jag har varit ledsen har hon tröstat mig med sin trygga famn. Idag har jag också gått och grubblat på hur jag kan visa min tacksamhet mot henne och hur man betalar tillbaka all kärlek från en moder, eller är det ens möjligt?

Några små saker jag kan göra för att visa hur tacksam jag är att hon finns är att jag ska ge en henne en gigantisk stor födelsedagskram när hon kommer upp hit till helgen. En kram jag helst hade velat ge henne idag.

Och mamma, nästa gång du fyller år lovar jag att jag ska bjuda dig på frukost på säng med tårta och ta fram gitarren och sjunga från hela mitt hjärta "I felt the grace of your smile, You're my Lucky Day!"

För er som trodde att Emelie ver så hälsosam och levde ett nyttigt liv så var det (i alla fall igår) fejk. Inte en enda minut spenderades på gymmet och inte ens en liten sit-ups gjord. Förutom att jag inte tränade så blev det en flottig kebabpizza till middag, lösgodis efter det och dagen avslutades i soffan framför "dumburken".

Idag var "gamla, vanliga" hälsosamma Emelie tillbaka; två ispass och mellan dom 40 minuter i gymmet på cykeln och lite bålövningar. Andra nyttigheter jag har hunnit med idag är att jag har tvättat kläder, städat hela lägenheten och gjort iordning flera matlådor till kommande vecka för att slippa göra som dom flesta andra på jobbet och äta frysportioner eller några Gorby's piroger.

Till sist vill jag vara lite lokalpatriotisk och säga grattis till Mattmar i grannyran på Postkodlotteriet och heja Team Putte i finalen i Körslaget!!!

Idag var det så dags för det beryktade mötet mellan Lindens herrlag och dom ökända Bajen Fans i Division 2. Och när jag närmade mig ishallen på min racer-cykel ser jag en fullsmockad parkering, polisbilar, till och med flera pikébussar och jag vet inte hur många poliser och ordningsvakter! Det kändes mer som att jag skulle på ett Stockholmsderby i fotboll än på en div. 2 match och i sann derby-anda hade Linden även burat in bortasupportrarna. Jag tyckte ändå dom såg rätt så ofarliga och fogliga ut och det blev mer bråk på isen än vad det blev på läktarna. Tyvärr hjälpte det inte att Lindenspelarna vann dom slagsmål som uppstod på isen, vi förlorade med 6-2 efter en LITEN svacka under andra perioden.

När jag kom hem efter matchen hör jag på TV 4 Sporten att Janne Karlsson har fått sparken från Växjö Lakers; jag hade hoppats att det var ett annat huvud som skulle rulla innan hans men den jag har i åtanke sitter säkert och den personen sitter säkert och badar i pengar som Joakim Von Anka i denna stund.

Resten av kvällen kommer jag spendera med Moraeus där Loa Falkman framför en smäcktande "Till havs" Är det bara jag som har svårt att se att den mannen med en sån vacker sångröst är samma som spelar en alkoholiserade, skrålande Bellman i Nisse Hults historiska äventyr?

Idag har det varit World Girls Hockey Days och det har "firats" i hela världen och inte bara i Kinnarps Arena. Min dag började med frukostbuffé tillsammans med hotelldirektören Sara Jakobsson på Hotell Gräddhyllan i Jönköping. Sedan gick vi ner till Kinnarps för att träna lite innan det var samling med distriktslaget för flickor i Småland.

Det kanske låter lite konstigt men för mig är det väldigt givande och rörande att se dom här småtjejerna på isen med träningströjor som går ner till knäna och en målvakt på 8 år som helt respektlöst går in och spelar smålagsspel med dom stora tjejerna på 12-15 år. Så vad är då det största problemet för dom här och andra tjejer som valt att spela hockey? Svaret på frågan beror på vilken ålder tjejen tillhör. Problemen för oss lite äldre hockeytjejer är att vi får dåliga istidermed damlagen i ishallarna runt om i landet, att vi har svårt att hitta jeans som passar på grund av stora lårmuskler efter tusentals utförda knäböj och att det inte finns någon ljus framtid att kunna leva på sporten vi har valt. Problemet som dom 35 småtjejerna som var i Kinnarps idag handlar varken om diskriminering eller Belgian Blue lår utan att pannbandet som hindrar håret från att åka fram i ansiktet inte sitter som det ska eller att hårbandet till hästsvansen kommer att ramla av. Jag är oerhört tacksam för att dom här tjejerna får leva i den problemfria värld nu ett tag och att även jag har fått uppleva det när jag var i den åldern.

I helgen har jag varit hemma i Småland för att träffa den expanderade Ederfors-familjen. Lördagen började jättebra med att yoga-pass medan det ljusnade i Kulla och sedan en promenad i det underbart vackra höstlandskapet. Jag kan inte förstå människor som klagar på hösten; till er vill jag bara säga stanna upp en stund och se färgexplosionen som naturen bjuder på!

Det var efter promenaden som det blev lite fiasko-varning. Vi skulle ha en överraskningsfest för Kennert som har fyllt 60 år, men när vi kom hem från promenaden får vi reda på att han ligger nerbäddad i sjuksängen. Daniel uttryckte ett klokt konstaterande att det är som en svensexa utan brudgummen. Vi bestämde oss ändå för att åka till Egon för att se hans nya hus vid havet söder om Kalmar och för att grilla korv där. Efter den lunchen var det dags för oss att sätta tänderna i Kennert-tårtan. Det komiska är att det blev exakt en lagom bit kvar som hade blivit perfekt till Kennert!

Eftersom Kennert är trav-galen så hade vi bokat in guidning och tre-rättersmiddag på Kalmartravet. Guiden var väldigt duktig och det var väldigt intressant. Dagens lärdom för mig var att jag har ungefär samma vilopuls som travhästarna... Middagen var jättegod trots att det verkade som vår servitris hade sålt pengarna och tappat smöret. Tyvärr fick vi inga säkra stalltips från guiden så jag tror att dom flesta av oss gick därifrån med färre pengar än vi kom med.

Idag har det varit seriepremiär och en historisk sådan eftersom det var den första seriepremiären för det nykomponerade laget Linden/VIK. Vi gjorde en bra match men det räckte inte riktigt hela vägen - SSK vann med 3-0. Priset till dagens mest hängivna supporter går idag igen till mina mamma som är så snäll och skjutsade upp mig till Södertälje och stannade och kollade på matchen. Tack för ditt stöd mamma - det betyder så oerhört mycket för mig!

Alla som har varit involverade inom sporten vet hur surt det känns efter en uddamålsförlust och det var den känslan jag fick uppleva två gånger igår. Först förlorade vi med 3-2 när Lindens veteraner tränade/spelade på morgonen och lite senare på dagen åkte vi iväg till Nora där vi åkte på däng med 2-1. Trots att jag är väldigt nöjd med hur jag spelade båda matcherna känns det ändå så bittert när det bara skiljer ett ynnka mål mellan lagen.

Idag, med lite distans till dom sura förlusterna, fanns det mycket att glädjas åt under gårdagen förutom då, som sagt, min egna insats på isen. Singsjöstenen (eller mormors sten som jag kallar den) har blivit lokaliserad och jag skickar ett varmt tack till den som satte in bilden på den i ÖP, till morbror Bertil och hans orienterande kompanjon. Tack vare er så slipper vi irra omkring i skogarna kring Singsjön för att försöka hitta den här, för oss, speciella sten. När jag skulle ut på promenad efter träningen igår går "Born to Run" igång på iPod och jag insåg till min förtjusning att jag fortfarande, drygt två månader efter en magisk konsert, får gåshud av den låten och speciellt då när saxsolot kör igång! Under gårdagen gladdes jag även åt "tröstätandets" verkan på McDonalds där jag testade McFlurry med Twixsmak. Den gjorde underverk mot min bitterhet efter dom två sura förlusterna under dagen.

Nu är alla träningsmatcher avklarade och vi ser fram emot seriepremiär på söndag mot Södertälje och man kan ju faktiskt omvandla det här till teater-världen där dom säger att genrepet (i det här fallet gårdagens match mot Nora) ska gå dåligt för att premiären av en pjäs ska bli en succé. Det lovar gott inför nästa helg tycker jag!