Senaste inläggen

Av Emelie Ederfors - 17 februari 2014 15:56

Har ni också haft den där känslan ibland när ni slår upp ögonen en blåsig måndagsmorgon? Ni vet den här: Åh, vilken härlig helg det har varit! Jag fick en föraning om succén redan på fredagseftermiddagen när det var gofika med en hmekommen svägerska. Efter en skön löptur blev det våfflor till middag och final av På Spåret. På lördagen var det dags för IKEA-besöket. Pappersarbete på köksavdelningen, dom obligatoriska köttbullarna till lunch så var det till slut dags att gå till kassan. När jag packade i mina inhandlade pinaler var jag vips dryga 20 000:- fattigare och då hade jag ändå fått med mig tre små lådor från Fynd-hörnan. Hutlösa priser det blivit på IKEA?! Nä så är det inte riktigt; med på kvittot fanns ett ordernummer på ett styck kök. I det läget kände vi oss så starka att vi rev av Rusta (dörrmatta och tavelhylla), Bauhaus och Citygross (sjöhästar och sköldpaddor i speciella former...) av bara farten. Hemma igen blev det lite träning, OS och revbensspjäll till middag. Framåt nio kom Daniel, Agnes och Dexter för att ansluta sig till vårt Mellomys.

Köket från IKEA har ett leveransdatum på 3:e mars så igår var det bara att kavla upp ärmarna och hugga tag - för det är ju LITE grann som ska göras innan jag kan montera köksskåpen. Slipa, tvätta och måla fönster, lister och dörrar, grundmåla fönsterbänk, spackla och slipa väggar och sist men inte minst: tapetsera! Man kan säga att jag har och göra fram till den tredje; men som den obotliga tidsoptimist som jag är är jag bergsäker på att allt kommer vara klart, med god marginal, till leveransdatumet.

Bortsett från en, från vissa håll, efterlängtad söndagsmiddag med HELA familjen var det en heldag med slit i huset. Då var det skönt att pusta ut och träna magmusklerna till SNN News. Även det en succé!

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 14 februari 2014 16:42

Jag har alltid haft en härlig känsla inför alla tidigare upplevelser av det här fenomenet. "Åh äntligen ska jag få åka dit!" God mat och positiva överraskningar. Imorgon är det dags igen; men då med en helt annan inför-känsla. Imorgon ska jag till IKEA. Imorgon ska jag köpa ett kök och även det faktum att IKEA har väldigt billiga kök jämfört med andra köksleverantörer svider det till ordentligt på kontot bara blotta tanken på besöket.

Gud ge mig styrka! Och om han upptagen för närvarande med att ge styrka till Dario Cologna o co. så får väl en löptur efter jobbet inge tillräckligt med mod inför mitt besök imorgon. Kanske kan även en våffla med hjortronsylt lugna nerverna; för på Alla Hjärtans Dag då är det supergoda, hjärtformade våfflor som gäller.

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 12 februari 2014 13:28

Efter en intensiv, omtumlande, intressant och lärorik helg i Tranås och Jönköping behövde jag lite avkoppling i söndags kväll när jag kommer hem och vad passar väl bättre än att kolla på Drömkåken med Björn Skifs i spetsen. Det är en film som jag har sett väldigt många gånger och kan alla underhållande hantverkar-citat utantill: "Fy fan vad dyrt!", "Tänk vad lite vatten kan ställa till med", "Det här kan nog dra iväg serru" och den bästa av dom alla: "Kommer du inte ihåg Berglunds? Haha. Vad hände med dom egentligen?" "Livets Ord". Klockrent! När så rörmokaren i måndags kom förbi på jobbet för att hämta hemnyckeln fick jag lite rysningar med tanke på hur fel det kan gå när man precis köpt hus, eller hur Göran? Tänk om min rörmokare kommer tillbaka med nyckeln och säger känslokallt: 50 000:-? När jag kom hme på kvällen kunde jag bara konstatera att jag haft mer tur än Göran, både vad gäller val av hus och val av hantverkare. Nytt tvättställ, nytt badrumsskåp, nyservat vattenfilter och hydrofor i toppskick!

När jag ändå är igång med citat kan jag inte sluta tänka på gårdagens sprintfinal i OS. "Emil Jönsson är sexa, långt efter. Han har absolut inget med medaljerna att göra". Och någon sekund senare men med väldigt mycket mer exalterad stämma - "norrmannen faller, Hellner faller och ryssen faller!" Resten är en klassiker. Som jag väldigt gärna hade sett! Tänk er vad enkelt allt skulle vara om SVT hade rättigheterna till spelen. SVT Play och på bara några klick få in sprinten, reprisen av Damkronornas stabila insats mot Tyskland eller Björgrens/Kallas avslutning på skiatlon. Tur för mig att mamma har Viasat via parabol så jag behöver bara logga in varje gång jag vill se OS på nätet och slipper betala 279:- per månad för ett abonnemang. Så mitt visuella OS är räddat och det är bara att hoppas att någon inser vilket dåligt val det här var vad gäller TV-rättigheterna och gör ett bättre val nästa gång - precis som jag tror Göran tänkte när taket hade rasat och han fick höra talas om Berglunds. Livet ord.

Av Emelie Ederfors - 7 februari 2014 13:48

Det har inte blivit så många inlägg som jag hade önskat den här veckan. Jag hade velat skriva mer om den snöpliga förlusten i fredags, hur det var på målvaktsträningen med Åseda och Rydaholm på lördagen, hur vi nollade LHC 2 i grundseriens sista match och hur roligt och givande det var i Norrahammar två kvällar i rad. Jo, det är sant, det kan vara roligt och givande i en håla som Norrahammar. Totalt 22 målvakter på två dagar som vi skulle studera och lära ut knep för att förbättra spelet.

Men som sagt har jag inte hunnit skriva utförligt om den här innehållsrika veckan. För precis som OS-irdottarna som har förberett sig rigoröst i flera månader kanske till och med år inför dom här spelen så måste även vi "soffidrottare" vara redo för OS. Man måste läsa på om dom sporter som man annars inte lägger så mycket märke till (någon som har koll på reglerna i curling mellan spelen?), läsa på om alla svenska idrottare som kämpar och sliter i Putin-land, markera i kalendern alla viktiga händelser. Sverige och Canada i både dam- och herrhockey och flertalet andra sporter med svenskintresse får gå före allt annat; jobb, träning, mat och sömn.

Om man är tillräckligt påläst om alla sporter, har koll på alla svenska idrottare och har tillräckligt mycket inlevelse framför dumburken kan man till och med klassas som "elitsoffidrottare". Det är det jag har förberett mig för; jag ska vråla fram Kalla till en seger i spåren, göra rörelsen av en klockren och perfekt "Kronwallning" och följa med i slalomböjarna med Kling o co. Jag är redo - bring on the olympics! 

Av Emelie Ederfors - 3 februari 2014 14:25

Jag blir ursinnig, bedrövad, rosenrasande och riktigt skitförbannad! Förvisso kan det här handla om matchen i fredagskväll då vi enligt min mening ger bort 3 poäng och en säkrad andraplats i serien på ett silverfat till laget som gästade vår egna hemmaborg. Men det gör det inte; det här handlar om vad jag känner gentemot den attityden som verkar finnas i Sverige vad gäller lastbilar. Att dom är miljöbovar och på egen hand står för all miljöförstöring vi har i världen. Att dom är stora dödsmaskiner som bara förstör trafiksäkerheten för skötsamma "vanliga" trafikanter. Nä, så kan vi inte ha det! "Lastbilarna måste bort från vägarna" som det stog på en ledar-rubrik av Eva Franchell på Aftonbladets hemsida. Eftersom jag är rätt så partisk i frågan rusade blodtrycket i taket och svordomar i klass med matchen i fredags började hagla.

Jag håller med henne om att det är bedrövligt att banavgiften för tågen har fördubblats; finns det tidsmässigt och praktiskt möjlighet ska godset transporteras på järnväg. Tyvärr var det nog det enda som jag och Eva var överens om. Hon vill få ner antalet miljöförstörande dödsmaskiner från våra svenska vägar och har den perfekta lösningen. Kilometerskatt på bilarna - tada! Men, är man i den här branschen inser man med en gång dom katastrofala följder ett sådant införande skulle få. Dom utländska åkarna som redan har invaderat vägarna skulle smidigt smita undan denna skatt så som dom har gjort vad gäller vägavgifter, eventuella böter m.m., medan dom svenska åkarna skulle få ökade kostnader och fler svenska åkerier skulle duka under. Tada! Resultatet av kilometerskatt blir fler utländska lastbilar med sämre miljömässiga motorer, sämre körkunskap om det svenska vinterväglaget och sämre däck.

Vad jag hoppas att Eva menar med sin artikel är att FEL lastbilar måste bort från vägarna. Självklart ska vi ha svenska åkare som betalar ut lön enligt kollektivavtal till chaufförerna, har underhållna, servade och besiktade lastbilar och som jobbar aktivt med miljö och kvalitet. Vad jag hoppas att Eva menar är att vi ska värna om våra svenska lastbilar och åkerier. Men det kanske är för rasistiskt?

Av Emelie Ederfors - 30 januari 2014 14:11

Även om den här bloggen ska handla om hälsa så har det på senaste tiden blivit mycket fokus på hockey. Men tro det eller ej så finns det annat här i livet förutom hockey som leder till god hälsa. Idag ska det handla om musik och en udda form av sjukdomstillstånd.

Jag tänker inte prata om att jag är astmatiker eller alla dom psykiska åkommor som är förknippade med målvaktsyrket utan en annan obotlig och svår psykisk sjukdom. Jag har i allmänhet svårt att sitta still, jag har ännu svårare att sitta still när jag hör musik och det är i princip omöjligt att sitta still till vissa speciella låtar. När den här typen av låt börjar spelas släpper jag loss, vickar tårna i takt, rör på höfterna, använder yviga armrörelser och så klart gärna nynnar/skrålar med. Jag vet inte om det kan kallas för musik-ADHD?

När jag till exempel hör Bruce Springsteens American Land skulle inte ens en tvångströja och bältessäng hålla mig stilla. Det finns flera andra låtar av Bruce som triggar igång rörelsecentra i hjärnan på mig och en annan bov i dramat är låtar av den ständigt unge Jerry Williams. Tidigare i veckan kom symptomen tillbaka; jag lyssnade på en av skivorna i en ny Jerka-box. När Jerka rockar loss i låten Jungle Hop släpper jag allt och dansar loss ordentligt!

Jag tror att den här psykiska åkomman som jag har är totalt omöjlig att bota. Men vad gör väl det? För jag känner mig hälsosam till hundra när jag jazzar loss och sjunger "I went down to the jungle"!


Av Emelie Ederfors - 28 januari 2014 13:59

I min ungdom gick jag väldigt ofta på hockey i Åseda Ishall men ett något kringflackande liv med den ena adressen längre bort än den andra har gjort att besöken på A-lagsmatcherna långa perioder har lyst med sin frånvaro. Så var det i fredagskväll dags igen. Samma aniskten i cafeteria och sekretariat, klacken står och manar på och det är samma människor i publiken som med lika del vånda och lika del spänning följer krigarna i Åseda Hockey. Det enda som har ändrats är väl utseendet på läktarn; tack till framför allt Penti för allt jobb, utseendet på domaren där Perry Erlandsson har bytts ut mot en något yngre upplaga och spelarna på isen. Nu är det dom som jag stretade träning efter träning tillsammans med på isen som ungdom eller junior som representerar Åsedas färger.

När jag stog i kön i cafeterian för att köpa en korv med bröd i första periodpausen var det något som slog mig. Att jag verkligen har saknat A-lagshockey i Åseda under min "exil". Att det som står på en liten skylt jag har uppsatt i köket är alldeles sant. "Home is where your story begins" och ja, jag vet vart min story började.

I min ungdom såg det inte ut som det gör nu för dagens unga tjejer som spelar hockey. Som tolvåring fick jag åka 23 mil enkel resa för att kunna spela med och mot tjejer och det enda som anordnades av förbund var ett regionslag för tjejer upp till 18 år. Nu finns det damlag på närmare håll, utvecklingscamper, R18-camper, U18-landslag men framför allt finns Stålbucklan; tjejernas motsvarighet till TV-pucken. Nu kan en ung tjej från en liten förening i dom småländska skogarna få dra på sig den rött lysande Smålandströjan och få representera sitt landskap. I söndags spelade stålbucklanlaget en träningsmatch mott killar och jag hoppas verkligen att dom känner stolthet och tacksamhet för att få ta på sig den tröjan. Det finns dom av den äldre generationen (80-tal och början av 90-tal) som hade kunnat offra en arm eller gå över lik för att få spela med Smålandsmärket på bröstet. Distriktslagsspel är något jag saknar; i mitt CV men framför allt inombords.

Av Emelie Ederfors - 22 januari 2014 16:52

Det är en svår definitionsfråga det där när man egentligen har flyttat. Är det när man får nyckeln i sin hand? Eller när det första stora flyttlasset går av stapeln med allt bärande av kartonger, påsar och möbler till förbannelse? Eller är det när man går in på adressandring.se och ändrar sin adress? Eller när man för första gången sover en natt i det nya boendet?

Jag har gått igenom alla dom här punkterna men fram tills igår hade jag ännu inte flyttat till huset. Det är först när den stinkande och otympliga hockeytrunken kommer innanför dörren som jag officiellt men framför allt själsligt har flyttat till det nya boendet.

Jag har den senaste veckan sovit lite dåligt, vaknat någon gång per natt och känt mig trött när jag stiger upp på morgonen. Men inatt har jag sovit som en princessa och vad kan det bero på egentligen? Är det bara en tillfällighet eller ren slump? Jag tror att det beror på att trunken är på plats. Jag har flyttat - på riktigt!


Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kinesiologen med Blogkeen
Följ kinesiologen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se