Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Emelie Ederfors - 12 september 2014 14:25

Men vilken stor nyhet som gjorde att hela Sverige stannade upp... Eller i all fall södra Sverige... Eller ja, Småland... Eller ja, i alla fall Uppvidinge Kommun. Vindkraftsbolagen drar sig ur satsningen i kommunen och det skapade ett himla stohej; Sveriges Radio-bil med parabol på taket stog på parkeringen vid macken mitt i byn. Kommunalrådet var upprörd i både radio och tidning, vindkraftsälskarna var uppgivna (nu blir ju elen jättedyr...) och vindkraftshatarna kunde för en stund pusta ut.

Jag tror tyvärr att dom styrande i kommunen får skylla sig lite själva att det är så många som har blivit så anti till vindkraftverk. Förra året kunde vi alla se den här kartan när vi slog upp tidningen till morgonkaffet och jag tror att väldigt många invånare i kommunen fick kalla fötter. Jag får det till mellan 300-350 verk och då räknar jag inte med dom ca 40 verk som pryder horisonten som vår kära grannkommun har smällt upp några fåtal fot från vår kommungränsen. Många blev nog lite smått rädda i detta läge att vindkraftsverken skulle ploppa upp som svampar i skogen och vart man än befinner sig i kommunen så kommer man vara omringad av dessa snurror.

Jag ska varken säga bu eller bä till vindkraftsparker men det är precis så det ser ut nu. Antingen så vill man inte se ett enda vindkraftverk (ens på bild) eller så skanderar man "heja Åke och Go Vestas Go". Det jag däremot skulle vilja säga lite bu till är vårt kära kommunalråds kommentar till gårdagens scoop. "Nu får vi väl syssla med turism och plocka lingon". Fanns det inget positivt med Uppvidinge kommun innan vindkraftsplanerna? Stog kommunen på ruinens brant? Vad jag vet har vi två storföretag som det går relativt bra för trots att vi befinner oss på vischan, man kan spela hockey i två olika hallar, man kan hoppa häst eller orientera och vem var det som stoltserade så i tidningarna om att Uppvidinge Kommun blev utsedd till Årets nyföretagarkommun så sent som förra året? Nä, Uppvidinge är en helt okej kommun att bo i, med eller utan vindkraftverk.

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 9 september 2014 14:52

I helgen hann jag, förutom lite målning, med lite svamp- och äppelplockning. Skörden som bestod av en handfull kantareller var väl kanske inte någonting att skryta med men med tanke på att några konkurrenter redan har varit och bökat i skogen och att vi bara var ute i ungefär en timme så tycker jag att det är godkänt. Efter skogsturen stannade jag till vid äppelträdet i föräldrarnas trädgård och samtidigt som jag väjade undan för fallande äpplen fick jag med mig några stycken dugliga äpplen.

Sommaren och hösten är ju en sån underbar tid: hallon; både i trädgården och vilda; rabarber, några fåtal liter svarta och röda vinbär, krusbär, smultron längs med skogsvägarna och nu mot slutet kantareller och äpplen. Ah, vi får inte glömma dom fyra eller fem smulgubbar som kryper fram i en av mammas pallkragar! Man kan ju långt ifrån säga att det som jag plockar i naturen gör ett hushåll med bara en person självförsörjande. Så varför gör man det? Varför plocka hallon, där hälften har blivit anfallna av mask? Varför vara ute i skogen i en timme för att komma hem med kantareller som knappt räcker till en omelett?

Beror det på att vi människor mår bra av att vara ute i naturen? Frisk luft, bra för hyn. Eller beror det på den enorma kicken man får när man kommer hem med en burk med väldoftande hallon? Den kicken som gör att man sträcker armarna i luften och skriker "yes!" när man efter att ha gett upp hoppet, till slut hittar två kantareller? Liknande den där kicken man känner när man hittar en snygg tröja för 75 kronor eller känslan när man gör fynd efter fynd på Ullared.

Eller beror det bara på att jag är en snål smålänning, eller lite mer diplomatiskt; en ekonomiskt sinnad person som är försiktig med pengar? Om man hittar några kantareller så slipper man ju köpa en metallburk med tråkiga champinjoner till omeletten och av hallonen kan man ju faktiskt få ihop en eller två burkar med hallonsylt. Både billigare och utan massa konserveringsämnen.

Nä, jag tror att det här går mycket långt tillbaka i tiden. På exempelvis stenålder måste det ha inneburit en riktig härlig känsla av nöjdhet att hitta bär, frukt eller svamp i skogen. Jag tror helt enkelt att det är grottmänniskan inom mig som kommer fram.

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 7 september 2014 21:51

Så var det bara en vecka kvar till valet och valaffischer, debatter och sifo-undersökningar haglar över oss. Vissa kanske längtar efter att få lägga kuvertet i urnan för att slippa alla politiska påhopp till eller åt höger och vänster medan vissa känner en total ångest för att gå iväg till vallokalen; för, vem fasen sak man rösta på?!

Vi har dom tre på vänsterkanten som ivrar för en kilometerskatt som kan bli dödsstöten för flera svenska åkerier som redan idag har det svårt med utländsk konkurrens och ogina transportkunder. Uteslutet, oavsett vad deras övriga politiska åsikter är. Så har vi Sverigedemokraterna; som politiker, media och hela svenska folket spottar och pekar finger åt. Ändå håller det på att bli Sveriges tredje största parti. Är det verkligen så att det fortfarande bara är ett missnöjesparti vilket innebär att 10% av befolkningen bara sitter och är missnöjda med "vanliga" partiers politik? Nja, är nog också uteslutet. Och feministiskt initiativ, ska vi verkligen behöva ett parti som bara kämpar för feministiska frågor år 2014? Tyvärr är det nog så. Men eftersom jag inte anser att det skulle behövas och att jag är emot kvotering så är det också uteslutet. Så Vad har vi kvar? Svaret är Family Four på högerkanten. Ja, dom har väl skött det rätt så bra dom senaste åren. Men jag är ändå inte helt säker.

Jag vill ha ett Sverige som värnar om den svenska åkerinäringen och där regering inser "konkurrens på lika villkor". Jag vill ha ett Sverige som värnar om idrottsrörelsen och mer idrott i skolan. Jag vill att vi ska ta hand om dom som finns här och att dom som kommer hit ska integreras i det svenska samhället. Jag vill se mindre av dom svarta rubrikerna i stil med: "patient låg i sin egna avföring i tre dagar", "ambulans skickades inte ut - ung kille dog" och alla dessa andra åldringar samt patienter som vanvårdas. Jag vill inte jobba till 67 års ålder, framför allt inte när man knappt hör någon som fått jobb efter gymnasiet. Jag vill veta att det finns hjälp att få från sjukvården och försäkringskassan om så behövs men inte att folk ska kunna utnyttja systemet. Jag vill ha en regering som inte sätter käppar i hjulen för "lantisarna" och framför allt vill jag ha en regering som använder våra skatteengar på ett kostnadseffektivt sätt och ser landet Sverige som ett företag.

Med det här sagt; någon som kan säga vad jag ska rösta på för parti?

O.S.A senast 14:e september 2014 kl 9:00

Av Emelie Ederfors - 3 september 2014 15:44

Den här veckan började med en resa till Malmö och trots stora översvämningar dagen innan hade det mesta vatten försvunnit och det befarade tågkaoset som skulle följa blev "bara" en tjugo minuters försening. På agendan fanns besök av fyra ishallar varav två var helt och hållet okända för mig. Dom andra två, Malmö Isstadion och Söderslättshallen, har jag tidigare besökt och "återträffen" med dessa två skapade en sentimental och nostalgisk känsla.

Jag kanske ska börja med den ishallen som jag har längst historia med; Söderslättshallen i Trelleborg. När jag i slutet av 90-talet spelade med SK Winno låg vi i samma serie som Trelleborgs  välmeriterade damlag. Lika imponerad som jag var av spelarmaterialet som fanns i denna förening, lika imponerad blev jag av denna idrottsanläggning. Så många olika sporter under samma tak! Där samsades ishockey med bowling, squash med boxning och handboll med brottning. Som trettonårig tjej från bondwischan var även resultat-tavlan med skottstatistiken en riktig het grej och om jag inte minns helt fel stog det 96 skott och 18 mål för hemmalaget när matchen var slut. Med andra ord så matchen svettig och lärorik för den trettonåriga målvakten.

Malmö Isstadion då? Ja, där vet jag inte om jag ska säga att vi vann ett SM-silver eller att vi förlorade SM-finalen mot AIK 2004. Limhamn Limeburners hade värvat ihop ett stjärnfyllt lag med spelare från när (Malmötrakten) och fjärran (Göteborg och Småland). Med namnkunniga spelare som Rooth, Holst, Winberg och Timglas var siktet inställt på guld men vi räckte inte hela vägen fram.

Med ett något mindre namnkunnig lag spelade jag även i Malmö Isstadion under den sista säsongen med Lakers damlag där vi vann med 5-2 tror jag mot Malmö Redhawks. Dom minnen jag har från den matchen är den obehagliga känslan när en galning sköt lite hur som helst i stan och den obehagliga stortån jag hade vid tillfället och att jag med nöd och näppe fick ner hallux valgusen och dom skyddande kuddarna i skridskorna. Vad jag minns mer av den matchen är det stora rallarslagsmålet som utbröt vid en målvaktsblockering. Och så säger folk att tjejer är pryda och inte kan slåss...

Malmö Redhawks och Växjö Lakers - två storklubbar i södra Sverige vars damlag bjöd på en väl genomförd och underhållande match. Tre år senare har ingen av föreningarna någon damverksamhet. Kanske kan det bli ändring för någon av föreningarna i och med dam-VM i Sverige?

Av Emelie Ederfors - 25 augusti 2014 09:42

Det har dröjt dryga tre år sedan hela familjen Ederfors var ute på resa. Senast det begav sig var när alla fem åkte över till Canada i maj 2011. Men så var det äntligen dags igen när vi hade lite kniven på strupen eftersom mammas 60-års present från oss bara var giltig till oktober och det faktum att Agnes snart, likt en flyttfågel fast tvärtom, drar norrut för vintern. Efter ett träningspass på lördagsmorgonen knölade vi in alla fem i "den trånga" Skodan och satte kurs mot Söderköping. Efter lite gofika längs med vägen (tack Maja för kakorna!) var vi framme i Söderköping där "regnet det bara öser ner". Kanske inte optimalt glassväder... När vi väl hade hittat fram till Smultronstället var det bara lite duggregn kvar i luften men trots det fick vi köa in till denna berömda glassbar. Som tur var hade jag förberett mig lite för besöket och kollat menyn i förväg och när jag klev över tröskeln hade jag "bara" elva alternativ kvar att välja mellan. Efter mycket vända fick det bli en Twin Peaks för egen del. God glass och många skratt tillsammans med sin familj = guldkant på tillvaron! Sedan gick vi, eller kanske mer rullade, iväg mot Söderköpings Brunn för att checka in. Och då blev det helt plötsligt glassätarväder... Då gick jag, mamma och Agnes ut på lite sightseeing i denna vackra stad och det hela slutade med att vi stog uppe på Ramunderbergets topp men en otroligt vacker vy över Söderköping med omnejd. Tillbaka på hotellet fick vi med oss "gubbarna" till relaxvdelningen och efter lite bad och ännu mera skratt var det dags för midd. Och vilken trerättersmiddag!

Som om inte dom halleluljaliknande matupplevelserna var slut så kan jag bara säga att frukostbuffén igår var helt fantastisk. Efter utcheckningen gick vi en promenad längs med Göta Kanal och fick till och med se när den stora båten Diana åkte in i slussen. Tillbaka på småländsk mark klängde och och mamma upp på en varsin stege för att måla klart den lilla plätt som återstod att måla av baksidan. Sedan var det bara dags att packa upp Söderköpingspackningen och packa ner Ålandspackningen. Nu sitter jag på Arlanda och väntar på bussen som ska ta mig på nästa stora äventyr i Uppsala och Åland. Vad kan man väl göra när man väntar förutom att tänka tillbaka på vårt lilla mini-äventyr vi hade i helgen, hur otroligt tacksam jag är över min familj och att vi kom iväg!

Av Emelie Ederfors - 22 augusti 2014 16:10

Man kan ju inte annat än vara förälskad i denna bedårande Ernst Kirschsteiger! Han både renoverar och inreder ett rum, lagar till lite middagsmat med en smaskig dessert till och är han riktigt på hugget kanske han dessutom hinner med lite brödbak. Allt detta och en trevlig middag i goda vänners lag hinner karln med på en timme! Kan man säga något annat än wow? Ja det kan man faktiskt: Vart får man tag på en sån karl?!

På tal om det övernaturliga skulle jag vilja hylla Sarah Sjöström. Jag har tappat räkningen på hur många medaljer hon har tagit i detta Em, men det är väl minst en per dag. Det som imponerar mest är dubbeln hon genomförde för några dagar sedan. Först simmade hon semifinal på 100 meter fritt och hann knappt komma upp ur vattnet förrän det var dags för nästa lopp. Elva minuter efter att ha tagit sig till final i 100 meter fritt simmar hon hem ett guld på 50 meter fjäril och tiden var väl inte heller någonting att skämmas över. En otrolig prestation! Kan man säga något annat än wow?

Av Emelie Ederfors - 19 augusti 2014 11:54

Det är väl rätt så ofta som man hör någon säga: Det var bättre förr. När mobiltelefonerna såg ut som en attaché-väska med en lur; när det bara fanns tre tv-kanaler på tv:n och Loket ledde Bingolotto och skulle man ut på internet fick man snällt vänta på att uppkopplingen skulle bli klar: spraaaaaaak, pling, spraaaak, ding. Nu är det bäst att skynda sig eftersom ingen kan nå oss på hemnumret när man surfar. När Thorleifs gnydde "Gråt inga tårar" på kasettspelaren i bilen och för en gångs skull hoppades man att bandet skulle trassla ihop sig; när dom portabla CD-spelarna kom så man kunde ta med sig musiken, men att ha den i bakfickan var inte att tänka på och om olyckan var framme fick man springa till närmsta telefonkiosk eller hoppas att någon på vägen hade en kommunikationsradio. Nja, allt var kanske inte bättre förr.

MEN, på den gamla goda tiden kunde inte människor som kom fram till en trafikolycka fiska upp en mobiltelefon för att filma en döende lastbilschaufför och samla "likes" för den mest makabra olycksfilmen samtidigt som dom är i vägen för dom poliser och brandmän som försöker rädda den här mannen. Allt var kanske inte bättre förr men folk betedde sig som folk vid olyckor och om jag vore den döde lastbilschauffören vet jag vilka jag skulle börja med att hemsöka.

Av Emelie Ederfors - 15 augusti 2014 15:49

På något sätt är det ju alltid lättare att slå ner rumpan på en träningscykel än att snöra på sig uteskorna och bege sig ut på en löprunda. Kan det bero på alla dessa ursäkter som finns för att INTE sticka ut och springa?

Det är alldeles för varmt eller så är det för kallt. Det är för torr luft eller så är det för fuktigt. Det är alldeles för soligt och inte en svalkande skugga så långt ögat ser eller så snöar det eller kanske regnar. Det är för halt på vägen eller så är det för blött på vägen. Man kan få andningssvårigheter eller så får man ont i magen. Förresten så läste jag någonstans att Abeba Aregawi ofta får problem med magen när hon springer. Och där slutar jämförelserna med henne vad gäller löpning.

Men så igår var det en sådan där perfekt dag för att vara ute och springa! Lagom varmt, lagom mycket sol, torrt och fint på marken och inte en enda regndroppe. Till och med astman höll sig undan. Det var en ren fröjd att ta en löprunda! Förutom att det kanske var lite väl blåsigt.

Alla dessa ursäkter som finns...

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kinesiologen med Blogkeen
Följ kinesiologen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se