Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Emelie Ederfors - 9 december 2014 15:52

Trots rubrikens ordval ska inte detta inlägg handla om 70/20 intervaller. Det handlar om något ännu värre, psykiskt i alla fall. Så här när höstmörkret sänker sig över oss och kylar kryper, om något långsamt, närmare är det vanligt att äldre hus får påhälsningar av vissa skadedjur. Nä, vildsvinen har forcerat ytterdörren och tagit sig in i huset ännu. Det är dom lite mindre djuren, mössen, och eftersom jag då har sett spår av dom på lite, för mig, otrevliga ställen laddade vi en råttfälla mellan kylskåpet och väggen ut till groventrén. Så i förrgår när jag sett första halvan av Hamilton hos föräldrarna och kliver in i hallen låter det som någon spelar på kastanjetter inne i köket. Jag inser att fällan har slutfört sitt uppdrag och visualiserar att jag kommer se en svans sticka fram bredvid kylskåpet. Men nä, istället ser jag en mus ligga fastklämd i fällan nästan två meter från kylskåpet, mitt på golvet. Mitt i denna chocken tänker jag den bisarra tanken att jag måste ha lite Hamilton så jag går in i vardagsrummet och sätter igång tv:n, tillbaka till köket tänder lyset och upptäcker att musen fortfarande andas. Jag sträcker försiktigt fram toffeln för att röra vid fällan och får ett så ynkligt, kvidande och bönande pip till svar. Jag känner mig som en hemsk människa, en barbar! När jag sedan går till kontoret för att ringa till Brittas Alltjänst och Akutterapeut, BAA, får jag se musens dödskamp in action. Den lille stackarn försöker backa sig ur fällan, ruska av sig den och rulla runt på golvet.

BAA såg inga som helst problem med att det till synes pågick ett djurplågeri mitt på köksgolvet och tyckte bara att jag skulle flytta mus+fälla till källartrappen, "så du slipper se den hålla på". Nog med detaljer om hur det går till i mordiska Emelies "House of horror". 

Summa summarum levde nog den stackars musen minst 45 minuter efter det att fällan hade slagit igen och täppt/krossat luftstrupe, magstrupe och Gud vet allt. Dom här musfällorna är krångliga att ladda, svåra att hantera och tydligen inte dom mest effektiva. Finns det inget enklare sätt? Och att inte djurrättsaktivisterna har reagerat på detta fjurplågeri. Finns det inget humanare sätt för möss att lämna jordelivet på? Eller heter det musanare sätt i det här fallet? Trots att jag har hittat muslortar på flera ställen, fått städa upp flertalet gånger och vissa gånger svurit långa ramsor över dom så förtjänar inte ens mössen en 45 minuter lång dödskamp.

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 8 december 2014 15:18

Som jag hade sett fram emot den här helgen, den andra i advent. På lördagen hade jag tänkt att göra lite julgodis, renovera lite i "gammel"-köket eller "ful"-köket om man så vill, ut och springa i skogen någon gång under dygnets ljusa timmar och på kvällen var det tänkt att jag och min ena morbror som är på långväga besök från Jämtland skulle hälsa på min andra morbror i Vetlanda och bjudas på pulled pork till middag. På söndagen var planen att jag skulle åka upp till Linköping för att spela match med Karlskrona. "Åh, vilken toppen helg du måste ha haft", säger ni säkert, men nä. Det SKET sig totalt, det blev totalt BAKslag och helt enkelt en SKIThelg. Jag hoppas inte att jag behöver vidareutveckla vad jag hade för sysselsättning eller gå in på detaljer men det handlade varken om julbak, träning, målning eller match. Jag kan väl bara säga att anledningen till denna skithelg var antingen för högt intag av pepparkaksdeg eller att den besökande och högst givmilde morbror (numera känd som "Kräkan") delade med sig av något.

Hur bitter tror ni jag var när jag satt i lördags med min "middag" bestående av två skivor rostat bröd endast med smör och en halv tallrik yoghurt sittande framför Postkodmiljäner samtidigt som mina morbröder hade mini-släktmiddag och mina föäldrar var och åt julbord på Wallby Säteri, som för övrigt hade det bästa julbordet EVER, enligt mamma?

Men jag ska inte bara sitta här och klaga, det finns ju en massa positivt med den här helgen med. För det första kunde jag följa hela Vinterstudion båda dagarna med bland annat skidskytte från välbekanta Östersund. För det andra... öööhh... nä, nähä.

När det nu inte finns något mer positivt med min helg så lyfter jag fram och hyllar Sarah Sjöströms helg. Två världsrekord och två guld på mindre än en timme. Ingen fiaskohelg där inte! Grattis till gulden/rekorden, Sarah!

ANNONS
Av Emelie Ederfors - 3 december 2014 14:18

Det är märkligt det här med minnet, kanske har det med åldern att göra. Men oftast är det så att man nästan kan rabbla upp hela laguppställningen som vann OS-guldet i hockey -94 eller till exempel att Johan Tornberg gjorde det avgörande målet i den första av två matcher mot Finland i VM-finalen -98. Men hur är det med närminnet egentligen? Man sitter där och kliar sig i huvudet funderande på Sotji-OS om det var så att Sverige kom tvåa i OS-hockeyn för herrar, hur gick det i curlingen, hur många medaljer skramlade Sverige ihop och vilka var det som tog dom? Trots att man var totalt upp i hejsan och hade gåshud över HELA kroppen när det svenska skidstafettlaget genomförde bragdloppet har det varit som bortblåst. Tills igår när Svenska Dagbladet tillkännagav bragdmedaljörerna och man fick återigen se den mest gåshudsframKALLAnde delen av loppet.

http://viralt.aftonbladet.se/upplev-kallas-bragdspurt-igen/ 

Jag kan inte förstå hur något sånt här kan försvinna ur minnet. Kalla som är tio sekunder efter ettan och tvåan, nej nu är hon nio sekunder efter. Medan tyskan och finskan ser ut två glada skidmotionärer som är ute på en lugn söndagstur äter sig Charlotte Kalla närmare likt en ettrig terrier. Med bara 800 meter kvar av loppet är hon nästan fyra sekunder efter. Kommer hon att hinna komma ikapp? Kan vi verkligen få det första kvinnliga stafettguldet sedan 1960? Vid det här laget var väl alla tv-tittares naglar sönderbitna ner till knogarna och pulsen på oss alla var nog om möjligt ännu högre än Kallas. Och sista kurvan, jag säger bara sista kurvan! Som ljuv musik och på upploppet bara defilerade hon i mål.

Sedan kan man säkert diskutera, gnata, tjata och älta om hon inte skulle ha fått Bragdguldet själv, men jag vet inte. Hade hon kunnat ta ett stafettguld i Sotji helt på egen hand? Laglogiken säger att om inte dom tre första åkarna i svenska laget gjort det dom gjorde hade Kalla inte gjort det hon gjorde. Om man dessutom inte har tagit OS-guld på den distansen sedan 1960 så är det väl rätt så bra gjort av det svenska LAGET?

Ett stort grattis till dom svenska längddamerna och tack för underhållningen! Bragdloppet skulle man kunna sitta och se om och om igen. Med facit i hand kanske det är precis vad som behövs så inte det där minnet ska svika mig igen.

Av Emelie Ederfors - 1 december 2014 10:10

Det verkar som att jag i vissa delar av Hockey-Sveriges kretsar är mer känd som vildsvinskvinnan än som Emelie, damkommittén Småland. Så här kommer den senaste vildsvinsuppdateringen. Det har varit rätt så lugnt i min trädgård ett tag eftersom svinen har emigrerat till andra sidan vägen där dom bearbetat grannens hästhage. För några veckor sedan attackerades mammas Skoda av en galt och grannens bil var i närkontakt med ett svin nu i veckan. Båda grisarna lämnade jordelivet. Och jag kan väl säga att jag blev rätt så (skade)glad när jag fick höra detta av eftersöksjägarna och dessutom fick se deras utförda dagsverk. Kan säga att jag nästan lite smått hånade den påkörda, skjutna och totalt stendöde grisen när den låg där. Det skulle jag inte ha gjort, för som ni vet: Synden straffar sig själv och goes around comes around. Grisens hela familj samlades för att hämnas och har således gjort en stor krater och två lite mindre 20 meter från mitt hus. Jag är så trött på dom här marodörerna nu att jag vill dela ut några kängor. Med broddar:

1. Politikerna på riksplanet som sitter och ältar vargfrågan hit och vargfrågan dit. Ni verkar ändå inte kunna lösa den! Ni kanske skulle rikta blickarna utanför Gamla stan och Stureplan och inse att det är ett stort problem med vildsvinen. Ca en tredjedel av hushållen i byarna runt om mig har blivit drabbade och vägkanterna är helt uppbökade. Man är väl kanske inte jättesugen på att varken gå eller köra på länsväg 976 längre. Så slipsnissarna får gärna kavla upp ärmarna och ta ett samlat grepp om det här tillsammans med berörda myndigheter.

2. Kommunerna som erbjuder hjälp av en kommunal jägare... Om man bor i en tätort. Är inte det diskriminering av oss röd-nackar så säg. Det finns faktiskt lantisar som inte har tillgång till bössa och jägarexamen, men vi bidrar med pengar till kommunkassan, så varför får inte vi hjälp? 

3. Försäkringsbolagen som ska hjälpa husägare vid allt möjligt som brand, skadedjur, inbrott och stormskador om dom nu inte snirklar sig ifrån det tack vare någon finstilt liten formulering som vanligt. Tur att man har kontakter i den undre världen (det vill säga grävbranschen) så det inte kostar skjortan att återställa efter marodörernas fula trynen.

4. Alla ni som, när jag nämner problemen jag har, säger "ja, men jag kan fixa det!". Så vad väntar ni på? Det är ju inte direkt så att jag har hemlig adress och det är inte heller svårt att hitta till Baggatorp. Kör mellan Åseda och Lindshammar tills det kommer ett rött hus nära vägen med bök-spår och Ta-da! Ni är framme. Jag lovar att om jag ser någon som sitter på altanen med en bössa så kommer jag att bjuda på en kopp kaffe och en liten kaka. En större kaka kan det också bli men det blir först när uppdraget är slutfört eller när objekt är eliminerat som dom säger i gangster-filmerna!

När nästa gris tas av daga ska jag nog hålla nere lite med skadeglädjen och utåt sätt kanske bara rycka lite på axlarna så som Frank "The Fixer" Tagliano iskallt gör, så inte det sviniga kriget trappas upp.

 

Av Emelie Ederfors - 28 november 2014 08:32

På söndag är det Första Advent, julbord på gång, juletiden står för dörren och när snöflingorna faller mot marken borde ju allt vara frid och fröjd. Det borde ju inte finnas någonting att klaga på, kan man tycka. Men det gör ju det. Jag måste få släppa fram den där gnälligaste och tråkiga surkärringen som finns inom mig.

Black Friday... Vad i Jesu namn håller vi svenskar på med? Måste vi härma jänkarna hela tiden och ta efter allting, bra som dåligt och helt utan att tänka efter vad det handlar om?! Nästa steg blir väl att vi hissar "The Stars and Stripes" i stället för den blå-gula och lika bra är väl det eftersom vi svenskar verkar skämmas rätt så ordentligt över vår nuvarande flagga.

Tillbaka till Black Friday som våra svenska butikskedjor har hakat på nowadays, so to speak... I USA är det dagen efter Thanksgiving och det är då julhandeln börjar på andra sidan pölen. Och det borde vi i Sverige också uppmärksamma då. Men det är väl ett litet krux, eller egentligen två små. För det första: I Sverige firar vi inte Thanksgiving! För det andra: I Sverige börjar inte julhandeln den fjärde fredagen i november. Det har ju för fasen varit fullt med julatteraljer i butikerna sen i oktober!

Ska det finnas Black Friday, så bör även Thanksgiving firas, men har egentligen tacket som indianerna får varje år för att dom hjälpte dom första européerna med mat något med Sverige att göra? Det som vi gör i Sverige nu, Black Friday men inte direkt Thanksgiving är ungefär som att våra kära vänner i väst skulle anamma Midsommardagen men inte Midsommarafton. Hur logiskt skulle det vara?

Så surkärringens sista ord i det här gnälliga inlägget är en uppmaning till svensk handel att istället ha "Första Adventsrea" och förstärka första advent, som ju faktiskt är en betydligt äldre svensk tradition  än den här Svarta Fredagen. Eller ni kanske vill ta bort advent med, because in the U.S they don't celebrate that stuff...

Av Emelie Ederfors - 24 november 2014 10:30

Vad tror ni skulle hända om jag glad i hågen satte mig bakom ratten i en lastbil med släp, blev stoppad av polisen och som förklaring rycker på axlarna och säger något i stil med att "pappa sa att jag fick köra en 24-meters. Han har nog lurat mig"? Skulle jag slippa rättslig påföljd?

Vad tror ni skulle hända om någon fastnar i tullen med knark eller vapen och lämnar förklaringen "Pelle sa att det bara var mjöl och leksakspistoler som jag skulle köra"? Skulle den personen slippa undan straff?

Det tål att tänkas på, likväl som det tål att tänkas på om det var rätt eller fel att "lastbilschauffören" från Makedonien blev friad av Sundsvalls tingsrätt. Vad som är fel är att något åkeri/speditör har anlitat denna person och vad som är ännu mer fel är att den svenska polisen och alla personer i trafiken som mött honom bara har hans egna påstående att han kan framföra en lastbil med släp på ett trafiksäkert sätt.

Jag vill inte kasta skit på varken tingsrätten, speditören, åkeriet eller chauffören utan kan bara konstatera att det är tufft för dom svenska åkerierna. Kom ihåg att det kostar i runda slängar 200:- per mil för en lastbil, beroende lite på reparationer och amorteringar. Jag kommer inte gå in på vad vi får från kunder/speditörer per mil men en sådan hög summa har jag nog inte sett. Samtidigt som kunder och speditörer kräver att vi i princip ska köra för noll och ingenting kräver myndigheter att det ska finnas YKB, ADR, trucktillstånd, digitala förarkort, besiktningar, säkerhetsdatablad för kemikalier, utrymningsplan, godkända brandsläckare m.m

Istället för att hoppa högt och jubla nästa gång ni klickar hem en julklapp där det står FRI FRAKT i fet stil kanske ni ska ta en funderare. Vad är priset av "fri frakt"? Kan vi ha fullastade lastbilar ute på vägarna som kör varor gratis och ändå behålla trafiksäkerheten och Nollvisionen? Skulle ni reagera likadant om det kom hem en elektriker som säger jag byter proppskåp helt utan kostnad för dig? Många skulle nog bli lite misstänksamma om hantverkarens kompetens och trovärdighet om denne erbjuder en tjänst gratis, varför blir vi inte det när försäljare bokstavligen säger att kostnad för chaufför med adekvat utbildning och en lastbil som genomgått besiktning och har rätt däck m.m är noll kronor?

Av Emelie Ederfors - 20 november 2014 16:11

Efter ca två och en halv timme i bilen med Springsteen på högsta volym för att komma i rätt stämning kliver man in i varuhuset i den lilla halländska hålan Ullared. Förväntansfull, full av energi och taggad till tusen! Till en början är man så där otroligt trevlig mot sina shoppande jämlikar; man rattar kundvagnen extremt försiktigt för att inte köra på någons hälar, man säger förlåt om man råkar stöta till någon och ja, man till och med ler om man får ögonkontakt med någon. Sedan sker förvandlingen.

Man hittar inte det där favorit-balsamet, ens egna hälar har blivit överkörda otal många gånger, den där snygga jackan som man snöat in på finns så klart inte i rätt storlek och man har tappat bort både sin kompanjon och vagn flera gånger om. Man irriterar sig mer och mer på sina shoppande jämlikar; Vissa tvärnitar utan minsta förvarning för dom bakomvarande, andra blockerar en hel gång bara för att titta på en murgröna - detta trots att det absolut inte var den sista murgrönan som fanns i varuhuset. Vissa ställer kundvagnen på tvären mitt i gången för att diskutera någonting med sin make medan andra måste dokumentera ALLT med sin smart-fån. Det allra värsta är dom som ställer sig två i bredd med varsin kundvagn mitt i en gång för att ha... Ett sammanträde! Men hallå! Med en demonstrativ suck och bestämda steg tar man sig till slut förbi "mötes-deltagarna".

Det där bra humöret man var på när man klev över tröskeln sjunker i takt med att blodsockernivån sjunker till väldigt kritiska nivåer och inte ens en god lunch hjälper (förutom med blodsockret). Även efter schnitzeln växer djävulshornen ännu längre. Blänga på folk, armbåga sig fram till en tomte, köra på hälar och släpp för Guds skull inte fram någon mötande trafik.

Det är väl kanske tur att det är så långt som två och en halv timmes bilresa till Ullared så man kan tala ut ordentligt och återgå till den shopping-ängel man var på morgonen.  

Av Emelie Ederfors - 18 november 2014 15:19

Vem längtar inte efter julen?! Advent med julskyltning, doften av varm glögg och pepparkakor, ljus i varje hus som lyser upp denna mörka årstid, julbord med nära och kära, rimstuga med många skratt, klappar, mat och godis. Det är väl klart att man längtar, men vad jag längtar efter först och främst är lite kallare väder, lite rimforst och lite mer Brrr-känsla när man sticker ut snoken på morgonen. Jag vill ta fram dom tjocka och fluffiga jackorna, dom stora kängorna och alla dom snygga (och kanske mindre snygga) mössorna. Tyvärr är ju vädret inget vi kan styra över även om jag gjorde ett gott försök när jag förra veckan bad till vädergudarna om att jag ville ha det lite kallare. MEN, dom högre makterna missförstod mig något så kopiöst; istället för frost och kanske till och med lite snö på marken fick jag totalhaveri på husets ALLA element och 12 grader inomhus.

Så dagens läxa är att inte bry sig om och klaga så mycket på att det är för grått och för varmt; det blir ju jul i vilket fall som helst om bara fem veckor.

På tal om längtan och jul; imorgon bär det av till Ullared! Förutom det gamla vanliga (bakplåtspapper, hudlotion och plastpåsar) blir det julklappar, tomtar i kubik och en hel drös av andra julattiraljer! Längtan!

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kinesiologen med Blogkeen
Följ kinesiologen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se