Det finns ju ett otal exempel på människor som drabbas av ålderskriser. En 60-årig gubbe som skaffar hästsvans och hux flux börjar köra motorcykel, en 50-åring som bara måste genomföra 50 lopp på ett år eller varför inte 40-åringen som prompt måste genomföra en svensk klassiker trots att personen i fråga aldrig hållit på med varken cykel, simning, löpning eller skidåkning.

Jag har alltid trott att jag skulle klara mig från denna patetiska noja när ålder istället för att vara en udda siffra som har närmat sig en jämn siffra blir något skrämmande på "andra sidan sträcket". Jag har alltid känt mig trygg med min ålder; jag blev ju kallad för mormor redan som 20-åring av mina lagkamrater; och jag har respekterat att alla tjejer, liksom jag själv går från töser till mogna kvinnor till gamla kärringar och till slut rynkiga tanter.

Men så fel jag hade, kära vänner jag tror att jag har drabbats av den fruktade 30-årskrisen. Det handlar inte om något så avancerat som att bestiga Mount Everest eller klassikern. Däremot har jag fått för mig att jag vill lära mig stå på händer och klara Yoga-positionen huvudstående. Jag vet bara inte hur man börjar med den här inlärningen och jag har insett att det är betydligt lättare att lära sig något sådant här som barn än som gammal kärring. Oj då, mogan kvinna. Så om någon har några tips på hur jag ska lära mig dett tar jag tacksamt emot det för det här måste jag väl lära mig innan 6:e november 2016 då 30 övergår till 31. Å andra sidan kanske det inte ens är någon ålderskris det kanske bara en fix idé som råkar inträffa i samma veva som när en udda siffra har närmat sig en jämn siffra?