När man dagarna innan julafton stålätter sig för den obligatoriska men ack så tråkiga julmats-inhandlingen får man alltid, via radio eller tidningar, den där pekpinnen: Ni borde inte äta ål! Inte ens en ynka gång per år.

Så när påsken kommer så är det dags för nästa pekpinne: Vi människor äter alldeles för mycket ägg och det är inte bra för hönorna. Som det verkar blir alla hönor väldigt illa behandlade och gråter sig till sömn på påskaftonskvällen för att vi människor med berått mod och ett hånflin på läpparna först målar i alla möjliga anskrämliga motiv och sedan helt respektlöst glufsar i oss deras ägg.

Så kommer då Valborgsmässoafton till tonerna av "Vintern rasat ut bland våra fjällar" och en värmande eld ska förkunna att våren är här på riktigt. Men igår kom återigen en sådan där moralisk pekpinne: Att elda sådana här rishögar är inte bra; det skadar miljön nåt så otroligt, är cancerframkallande m.m Moraltanten (eller moralgubben i detta fall) menar att det är mycket bättre att kompostera. Men allvarligt, hur många vill fira Valborg genom att stå och glo på en komposthög; hand upp?!

Kan vi inte få ha en enda högtid i Sverige om vi kan fira med gott samvete och utan att någon paragrafryttare slår oss på fingrarna för vårt firande? Vad blir nästa steg? Midsommar-sillen är livsfarlig, "små grodorna" är cancerframkallande och hela Sveriges skog förstörs för att vi tar några björkkvistar?

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag hoppas att ni alla kunde njuta av en värmande och härligt sprakande vårbrasa helt utan dåligt samvete!