Det har dröjt dryga tre år sedan hela familjen Ederfors var ute på resa. Senast det begav sig var när alla fem åkte över till Canada i maj 2011. Men så var det äntligen dags igen när vi hade lite kniven på strupen eftersom mammas 60-års present från oss bara var giltig till oktober och det faktum att Agnes snart, likt en flyttfågel fast tvärtom, drar norrut för vintern. Efter ett träningspass på lördagsmorgonen knölade vi in alla fem i "den trånga" Skodan och satte kurs mot Söderköping. Efter lite gofika längs med vägen (tack Maja för kakorna!) var vi framme i Söderköping där "regnet det bara öser ner". Kanske inte optimalt glassväder... När vi väl hade hittat fram till Smultronstället var det bara lite duggregn kvar i luften men trots det fick vi köa in till denna berömda glassbar. Som tur var hade jag förberett mig lite för besöket och kollat menyn i förväg och när jag klev över tröskeln hade jag "bara" elva alternativ kvar att välja mellan. Efter mycket vända fick det bli en Twin Peaks för egen del. God glass och många skratt tillsammans med sin familj = guldkant på tillvaron! Sedan gick vi, eller kanske mer rullade, iväg mot Söderköpings Brunn för att checka in. Och då blev det helt plötsligt glassätarväder... Då gick jag, mamma och Agnes ut på lite sightseeing i denna vackra stad och det hela slutade med att vi stog uppe på Ramunderbergets topp men en otroligt vacker vy över Söderköping med omnejd. Tillbaka på hotellet fick vi med oss "gubbarna" till relaxvdelningen och efter lite bad och ännu mera skratt var det dags för midd. Och vilken trerättersmiddag!

Som om inte dom halleluljaliknande matupplevelserna var slut så kan jag bara säga att frukostbuffén igår var helt fantastisk. Efter utcheckningen gick vi en promenad längs med Göta Kanal och fick till och med se när den stora båten Diana åkte in i slussen. Tillbaka på småländsk mark klängde och och mamma upp på en varsin stege för att måla klart den lilla plätt som återstod att måla av baksidan. Sedan var det bara dags att packa upp Söderköpingspackningen och packa ner Ålandspackningen. Nu sitter jag på Arlanda och väntar på bussen som ska ta mig på nästa stora äventyr i Uppsala och Åland. Vad kan man väl göra när man väntar förutom att tänka tillbaka på vårt lilla mini-äventyr vi hade i helgen, hur otroligt tacksam jag är över min familj och att vi kom iväg!