Dagens datum betyder något alldeles extra för mig och det är inte bara av en, utan två anledningar. Idag är det exakt tre år sedan jag tog min examen på Dalhousie Univeristy. Även om det har gått en hel svensk högskoleperiod sedan dess minns jag den 30:e maj 2011 som igår. Jag minns att jag började dagen med ett träningspass på The Commons, att jag vid frukosten äntligen fick sätta på mig Grad-ringen efter lång väntan och trånande, att brorsans flickvän hjälpte mig med frisyr och smink. Jag minns min mammas stolta ansiktsuttryck när jag gång på gång fick gå upp på scenen för att ta emot den ena utmärkelsen efter den andra för mina studieresultat. Jag minns det stora ögonblicket när jag gick över scenen för att ta emot mitt examensbevis och hur ytterst nära jag var att sträcka en knuten näve i luften och vråla rakt ut "fy f-n va' gött!" på ren svenska. Tur att jag lyckades behärska mig. Jag minns fotograferingen i det strålande solskenet tillsammans med dom som har gjort det möjligt att få det där pappret i handen och några, av få, selfies så klart. Jag minns även den underbara examensmiddagen tillsammans med min familj på restaurangen nere i hamnen. Och jag minns så klart den där känslan jag hade när jag gick och la mig. Åh vilken härlig dag!

För exakt ett år sedan hände ytterliggare en sak som jag kommer bära med mig resten av livet. Den 30:e maj 2013 gick jag för första gången på väldigt länge över tröskel och in i Baggatorp 1, huset som jag några månader senare skulle stå som ägare till. Man kan lugnt säga att det var kärlek vid första ögonkastet och den där kärleken växer sig starkare för var dag som går. Särskilt påtagligt var det när jag i onsdagskväll kom hem efter tre uttömmande dagar i Norrtälje och tre lika uttömmande dagar i Örebro. Bara en sådan enkel sak som att ställa en vas med nyplockade ängsblommor i köket gjorde mig fullkomligt lycklig. Nu förstår jag verkligen innebörden i uttrycket "Hem, ljuva hem".

Det handlar inte bara om Hem, ljuva hem; den 30:e maj är verkligen Åh, vilken härlig dag!