Igår drog försäsongen igång efter tre veckor av trånande. Jag har längtat efter och sett mig själv göra burpees; trots att jag inte tycker om det, jag har längtat efter och sett mig själv göra frivändningar; trots att jag inte brukar göra det, jag har längtat efter och sett mig själv göra chins; trots att jag inte kan göra det. Jag har gått omkring och funderat på övningar; vad som kan göras för att optimera dom och hur jag ska träna för att få bäst resultat. Så igår var det dags! Det blev långa intervaller på cykeln och ett benpass. Första styrkeövningen som jag gjorde brukar vara en "piece of cake" i vanliga fall men igår kittlade det härligt i benen redan under första setet.

Jag förberedde mig på att jag idag knappt skulle kunna ta mig ur sängen och att varje steg skulle bli en olidlig plåga. Jag var förberedd på träningsvärk i framsida lår, baksida lår, rumpa, vader och ljumskar. Men imorse blev det inte alls något kravlande ur sängen; jag studsade upp som vanligt och jag kände absolut ingenting! Vilken besvikelse, träningsvärken är ju lite av charmen med första försäsongsveckan. Sedan insåg jag att det kan komma surt efteråt i form av DOMS, Delayed onset muscle soreness. Så det kanske är imorgon som jag inte kommer kunna ta mig ur sängen och varje steg kommer bli en olidlig plåga. Den som väntar på något gott... I vilket fall som helst kändes det väldigt skönt att få komma igång igen!

Eftersom jag inte har några problem med rörelseförmågan vill jag bocka, buga och niga för Skellefteå AIK. Det är så imponerande, vilken hockey dom spelar - helt enkelt en fröjd för ögat. Jag imponeras också av att dom tar två SM-Guld i rad och detta gör dom i fyra raka matcher båda åren, dom har ruggigt bra siffror i PP, PK och målvaktsprocent. Dom har 20-3 i målskillnad i finalspelet! Och detta har dom med 4 st spelare som har Skellefteå som moderklubb och 9(!) stycken som har Skellefteå J20 som senaste lag. Inte för att jag vill peka ut några köpelag (men det finns ett misstänkt i min geografiska närhet) men visst är det mycket roligare när ett lag har så många egenfostrade spelare och bara två utländska och samtidigt vara helt överlägsna i Sverige?