Charlotte Kallas och längdåkarnas prestationer i OS i all ära men jag skulle vilja lyfta fram och hylla en annan skidåkare. Skicross-åkaren Anna Holmlund. Hennes knäskada och efterföljande rehab får vilken skadehanteringsnörd som helst att gå igång på alla cylindrar. Jag säger bara patellasenan, korsband, inre ledband och två menisker. För bara ett år och en månad sen hade allt som går trasats sönder och knäskålen satt uppe på låret. Läkarna skakade på huvudet och sa minst 1,5 år. Det finns ju stimulerande kontorsjobb... Men Anna Holmlund hade andra planer. Så i fredags stog hon på startlinjen i Skricross-finalen i dom Olympiska Spelen. Hon tar brons i OS endast ett år efter en sådan skada. Alla vi skadade skadenördar vet att det är svårt och tar lång tid att komma tillbaka från en korsbandsskada, från en ledbandsskada, från en meniskskada. Tänk då allt på samma gång; som en idrottares smärtsamma buffé. Om jag fick dela ut bragdguldet skulle hon ligga väldigt bra till!

På tal om bragdguldet tycker jag att även Kanadensisk hockey borde ligga väldigt bra till. Nu kanske dom är diskade för Svenska Dagbladets Bragdguld men något liknande tycker jag dom är förtjänta av. OS-guld två gånger i rad på både dam- och herrsidan! Någon som vill ifrågasätta vilket hockeyns hemland är?