Som damhockeyspelare stöter man alltid på dessa mindre genomtänkta och mindre vänliga kommentarer om vårt idrottsutövande. "Varför ska dom skicka Damkronorna till OS?!", "Varför ska damhockeyn finnas på OS-programmet när USA och Canada är helt överlägsna?!", "Lägg ner damhockeyn, det är bara skit!", "Damkronorna skulle ju inte ens vinna mot ett dåligt div. 3-lag", "Dom är bara gnälliga och kräver en massa hela tiden!", År ut och år in samma visa men jag tänkte att jag skulle ge min syn på dom här kommentarerna.

Med facit i hand var det väl rätt så bra att skicka Damkronorna till OS i Ryssland och med samma facit i hand är det andra idrottare som var självskrivna till OS men som inte riktigt levt upp till förväntningarna. Det är inte många förutom längdskidåkarna och curlingdamerna som än så länge kan stoltsera med en fjärdeplats. Jag nämner inga namn men det är bara att kolla i resultatlistorna. Jag håller med om att Canada och USA är överlägsna inom damhockeyn men hur såg herrhockeyn ut i början? Någon som hört talas om den oslagbara vinstmaskinen Sovjet? Dom som vill lägga ner damhockeyn helt verkar ha samma skrämmande attityd som finns i vissa öststatsländer. På med en burka och förbjud alla möjliga aktiviteter - bara för att vi är av det kvinnliga könet. Så har vi åter igen den här jämförelsen med herrhockeyn, varför ska vi alltid jämföras med dom för att bli värderade? Varför är det då aldrig någon som jämför Maria PH (sämre placerad i OS än Damkronorna) med Kalle Persson från Åre Alpint? Damlag inom hockeyn möter herr- eller pojklag för att få bästa möjliga motstånd och utvecklas, inte för att "experter" ska jämföra dom. Damkronorna är just nu fjärde bästa laget i världen, punkt slut.

Jag anser inte att vi är gnälliga och kräver en massa. Ta mig till exempel: Jag har lagt ut över 300 000:- för att få en så optimal hockeyutbildning som möjligt, där är inte medräknat alla dieselpengar och alla dom mil som mamma har skjutsat mig. Att försöka räkna ut hur många varv runt jorden det blir är inte ens lönt. Jag tränar minst nio timmar varje vecka, har 13 (!) mil till mina hemmamatcher och har minst lika långt till närmaste bortamatchen. Det här gör jag utan att få en enda krona för det och utan att vara ens i närheten av landslag. Jag kräver inte att KHK ska ge mig samma lön som Nick Angnell och dom andra. Jag kräver bara en sak. Att jag ska få fortsätta med sporten som jag älskar och att alla respekterar damhockeyspelare lika mycket som herrhockeyspelare.

P.S FHF står för Förbannad HockeyFeminist och SDHS då? Stolt DamHockeySpelare - såklart! D.S