Så här i snökaoset går man igenom den här inre kravlistan som vi har som säger vad som krävs för att det ska bli en riktig jul. Det finns vissa företeelser, upplevelser eller sinnesintryck som triggar julcentrat som finns i hjärnan - lita på mig, jag har både läst psykologi, fysiologi och motorik; det finns ett sånt område. I mitt fall är det så här:

Det blir ingen riktig jul om man inte bakar pepparkakor och gärna också ett pepparkakshus.

Det blir ingen riktig jul om man inte får höra "Oh Helga Natt".

Det blir ingen riktig jul utan att den här stressen och ångesten över julklappsinköpen infinner sig. Där dom jobbigaste julklappsmottagarna är pappa och brorsan. Vad ska man ge till dom?!

Det blir ingen riktig jul om man inte gör massor av julgodis, som man sedan sätter i sig med en sockerkoma som resultat.

Det blir ingen riktig jul utan att man ser i alla fall ett avsnitt av Julkalendern.

Det blir ingen riktig jul om man inte åker iväg på julbord för att frossa i sig både mat och snask. Som om inte kaloriintaget från det hemgjorda julgodiset räckte.

Det blir definitivt ingen riktig jul utan Kalle Ankas Jul.

Oh, nu  höll jag på att glömma det viktigaste! Det blir ingen riktig jul om man inte äter en skinkstut bestående av tunnbröd från Stavrebagarn.

Igår kväll kom jag på ännu en sak som jag måste uppleva för att den där härliga julkänslan ska infinna sig. Det blir ingen riktig jul utan "Jul med Ernst"!