Ibland behövs det inte mycket för att en träningsälskare ska få känslan av total lycka. En sådan enkel sak som att ha möjligheten att träna utomhus i strålande solsken med sprakande höstfärger på träden. I mitt lyckorus kände jag mig så varm inombords att jag drog slutsatsen att det skulle bli alldeles för varmt att köra spänstpass och springa en runda i byxor. Så jag gav mig iväg bort i skogen med långa, spänstiga kliv iförd shorts; lite smart var jag som faktiskt hade fått på mig ett par vantar. Även löpningen var som ett långt lyckorus så jag märkte först när jag kom hem att det var frostknölar på knäna. Jaja, jag fick i alla fall vara lycklig i en och en halv timme!

På min morgonpromenad i morse träffade jag på en älg som lufsade över vägen framför mig. När mötet med skogens konung var över funderade jag på om det ingår i medborgarens plikt att varna trafikanter och andra fartdårar som kör på Ösjöbolavägen att det finns en älg i näheten. Det var ju trots allt tid för rusningstrafik. Jag bestämde mig för att om dom nu kör så fort att dom inte hinner stanna får dom i så fall skylla sig själv och risken är väl att dom skulle bli så chockade om dom fick se mitt moose-face att dom ändå skulle åka av vägen!