Rubriken antyder dock inte på mig just nu, efter tre veckor utan träning känner jag mig så nedgången och totalt avslappad. Märk väl, avslappad inte avslappnad. Det känns som jag har samma fysiska status som Christer Pettersson och tolkningen är fri om det gäller hans fysiska status i dagsläget. Däremot fick jag under gårdagen se en person som ÄR i zonen. Jag har själv upplevt att vara i zonen och för er som inte vet hur det ser ut eller känns kan jag bara tipsa om att kolla på en repris av gårdagens finalmatch mellan Skellefteå och Luleå. Johan Gustafsson. Var pucken än var, så var han där, när det kom ett skott på ett ställe på kroppen där det egentligen ska bli en retur så fastnade den ändå på honom och det var nästan som att det var en magnetisk puck och Johan hade en stor magnet längs med hela framsidan. Några gånger såg det ut som han hade blivit överspelad men varje gång var det som han med övernaturliga krafter tog sig till rätt position. Alla i målvaktssläktet unnar varandra att känna känslan att vara i zonen. Det är en fröjd att se!

Det som inte var en fröjd att se var att två VÄLDIGT tveksamma domarinsatser avgjorde matchen igår och ja, jag erkänner. Jag är en dålig förlorare! Där önskar jag att jag skulle kunna ställa mig som Jonas Rönnqvist och säga: "det kanske är en utvisning det där, men Skellefteå är bättre än oss idag och förtjänar att vinna". Idag hoppas jag att det inte bara blir en fröjd att se Gustafsson och Rönnqvist utan jag hoppas att fler i Luleå ska visa främfötterna.