Igår kollade jag på dokumentären "Carolina Klüft - tjejen som inte kunde förlora". Den var väldigt intressant och en påminnelse framför allt för dom som har glömt alla prestationer hon har gjort och allt hon har gjort för svensk idrott - dom som bara kommer ihåg henne för den "självklara" guldmedaljen hon slängde i papperkorgen genom att byta från sjukamp till längd innan OS i Peking.

Jag fick gåshud och tårar av glädje när dom visade det nervpirrande längdhoppet i sjukampen i VM i Paris, där hon som 20-åring går in och hoppar, inte bara ett hopp med vit flagg utan även ett långt hopp efter två övertramp. Ett tredje hopp som medförde hjärtinfarkt för ungefär hälften av svenska folket, tack för det... Jag fick gåshud och tårar av glädje när hon går i mål efter 800 meter när hon har tävlat två dagar med en nystukad fot och hon går dessutom i mål som en vinnare! Jag fick gåshud och tårar av glädje när dom visade från OS i Aten.

Det bjöds även på tårar av sorg och då tänker jag framför allt på skadeproblemen hon har haft. Det gör ont varje gång jag ser henne slita av baksida lår i den där tävlingen i Karlskrona för några år sedan. Det gör också ont när jag såg henne krypa ur gropen i smärta i ett sista, desperat försök att komma tillbaka och kunna vara med i OS i London. Skador är och kommer alltid att vara en elitidrottares stora skräck och rädsla.

Nog om det tråkiga nu - om ni inte såg dokumentären igår så se till att kolla på den i repris eller på nätet! Samtidigt som hon är den största svenska friidrottaren genom tiderna är hon en otrolig förebild som idrottare men framför allt som människa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här inlägget kommer inte att handla om hur nattsömnen är något upphackad med en liten 3 månaders bebis. Nej detta handlar om hur trött jag är på människors rent ut sagt korkade beteende i denna svåra pandemi.   Jag är trött på dom lärda, våra...

Läste en artikel i dagens Smålandspostens inför första kvartsfinalen av herrarnas SM mellan Växjö Lakers och Luleå. Eftersom dom flesta vet vilket av dom här två lagen jag sympatiserar med vill jag börja med att göra klart att det här inlägget inte ä...

Det var högst osportsliga scener som utspelade sig efter Tysklandsmatchen i fotbolls-VM när några av Tysklands ledare istället för att fira med sitt lag vände sig om för att visa sin segeryra för den svenska bänken. Att ledare för det lag som represe...

Det spelar inte så stor roll vilket land, vilket kön, vilken nivå eller vilken ålder; bussresor till bortamatcher är oftast snarlika varandra. Spelarna samlas i omklädningsrummet oftast iklädda lagets träningsoveraller eller lagjackor för att höja de...

Jag minns den där aprilhelgen 2006 när jag tog mitt ACT-test i Göteborg och mamma hade ordnat biljetter åt oss två till en show på kvällen. Jag hade aldrig sett den artisten live förut och måste erkänna att jag var lite skeptiskt till valet av show s...