Idag är det Alla helgons Dag och när jag tänker på helgon så tänker jag på en person som gjorde något bra under sin levnad men att detta inte uppskattades av människorna förrän efter den personen hade dött. Detta inträffade för mig den 16:e mars i år då min älskade faster gick bort efter en stroke. Det var först när jag fick dödsbudet som jag insåg hur mycket hon betydde för mig och vilken underbar människa det var. Idag är till för att vi ska minnas dom som har lämnat oss och framförallt dom som har gått bort under året. Bara några veckor innan min faster gick bort miste släkten Ederfors en annan underbar människa då Thure Ederfors dog efter en lång och jobbig kamp mot cancern.

Även om det är drygt ett år sedan Andreas "Nisse" Nilsson gjorde sitt sista fallskärmshopp kommer jag idag är minnas honom och även om jag ofta tänker på honom kommer jag idag tänka extra mycket på hans varma leende. En annan målvaktskollega som gick bort alldeles för tidigt som jag minns idag är Stefan Liv. Hoppas dom får spela någon match mot varandra där uppe i himlen!

Vår lilla by Åseda har under det här året drabbats av några sorgliga dödsbud, förutom Thure Ederfors; GG, som gjorde världens godaste korv på Stens, Johanna Sunesson, en ung och sportig tjej som också gick bort alldeles för ung och även familjen Abrahamsson miste en ungdom, vilket bara visar hur orättvist livet kan vara.

Imorgon när vi går till kyrkan och tänder ett ljus så kommer jag tänka på er och era anhöriga och framför allt kommer jag tänka på faster Maj-Louise; liksom ett stearinljus lyser du upp tillvaron för oss!

Jag tycker inte att denna dag bara ska vara för att minnas och hedra dom bortgågna utan att vi även hedrar våra nära och kära som är i livet. Försök att förstå hur mycket dom betyder för er och säg det gärna till dom innan dom försvinner från jordelivet och blir helgon för er.

Så är den här, mänaden som folk verkar fasa mest för, november. Medan oktober bjuder på sprakande färgspel på träden och någorlunda mycket dagsljus på fritiden och december på sin härliga julstämning så bjuder november bara på kala och gråa träd, det är mörkt när man åker till jobbet och mörk när man stämplar ut från gruvan.

För mig är november en av dom härligaste månaderna på året och det finns många anledningar till det. Det börjar med min egna födelsedag den 6:e och fyra år i Canada lärde mig att verkligen uppskatta en princesstårta och att bli firad av familjen på sin födelsedag. Inte långt efter den tårtan bjuds det på mammas underbara gräddtårta med Lysmelk på toppen när vi firar Fars Dag. I mitten av månaden börjar julmarknaderna med Lisebergs och Huseby som några favoriter! I slutet av månaden hopar ett flertal födelsedagar ihop sig: Agnes fyller den 21:e, pappa dagen efter och Daniel den 29:e. Detta betyder ännu mera tårta under denna "gråa, trista" månad. Mot slutet av november, när man tänker: kan det verkligen inte bli ljust någon gång? Så spricker det upp vid första Advent när alla dessa juleljus börjar skina! Det är lite som Björn Skifs sjunger i låten "Akta dig": När natten är mörkast är gryningen närmast har jag hört nånstans. Mitt tips idag är att hålla ut till december och försöka ta fram så många ljusglimtar som möjligt denna månad. Själv ska jag ikväll fira att november äntligen är här!